Citat:
Ursprungligen postat av Slurig
Jag är polis och har lite svårt att greppa vissa delar av argumentationen i den här tråden.
För det första så framstår det för mig som självklart att en kriminell människa med vapen i händerna utgör ett hot mot mig som polis och mot allmänheten. Om någon tar fram/har ett vapen när jag är närvarande ser jag det som ett hot och jag kommer sannolikt använda mitt tjänstevapen för att oskadliggöra hotet. Har jag och kollegorna bra skydd och någorlunda kontroll i situationen kan varningsrop och/eller ett skott i gärningsmannens ben vara aktuellt. I alla andra situationer är det skott i bröstet som gäller. Där det är lättast att träffa och stor chans att gärningsmannen neutraliseras. Jag kommer aldrig någonsin passivt vänta på att gärningsmannen skall öppna eld för att på så sätt "känna" av situationen.
Den andra delen jag har svårt att förstå är argumenten om att polisen inte ska ingripa. Ser jag ett brott är det min plikt att ingripa. Ser jag ett hot är det min plikt att neutralisera det. Om polisen skall börja backa i farliga situationer vem skall då ta över? Vad händer om polisen alltid backar? Vart lämnar det alla vanliga medborgare som kan bli utsatta för beväpnade kriminella? När är det rätt läge att gripa beväpnade kriminella? Mitt på motorvägen bland andra bilister kanske, för då kan de inte skjuta? När de stannat hemma vid lägenheten, för där bor inga andra människor?
Folk verkar dessutom ha helt orimliga förväntningar på polisens förmåga att följa efter människor eller att med minuters varsel ställa upp vägspärrar och på ett säkert sätt spärra av alla tänkbara flyktvägar (och varför skulle det inte bli skottlossning vid vägspärrarna?). Poliser är helt vanliga människor av kött och blod som transporterar sig med bil. Vi teleporterar inte dit vi ska och vi kan inte se in i framtiden. När vi åker på ett larm vet vi inte vad som möter oss (även om du vet det nu eftersom du tittat på inspelningar och foton från brottsplatsen). Vi vet inte om det finns helikopter tillgänglig. Om närmsta hundpatrull är 5 eller 30 minuter bort. Om piketen är redo eller är på uppdrag i en annan stad. Tre minuter är tre minuter även för oss. Mycket hinner hända och att kommunicera allt över radio så att andra poliser har en exakt lägesbild är omöjligt.
Att poliser skjuter någon är inte "dödsstraff" lika lite som att det är ett straff när poliser tar grepp på en aggressiv fylla. Det är en anpassning av våldet för att neutralisera det aktuella hotet. Dödligt hot möts med vapen, stökighet med grepp och handbojor. Att skjuta mot rörligt mål gör naturligtvis att man inte kan garantera vart skotten träffar. Om det fanns ett vapen som på ett pålitligt sätt neutraliserade människor på långa avstånd utan att orsaka skada så skulle det användas istället för skjutvapen, men än så länge finns inte det.
Mycket bra skrivet, vilket egentligen gör det första jag tycker är värt att citera till det mest överflödiga.
1. För egen del önskar jag inte livet ut någon, inte heller gärningsmannen i den här tråden. Tvärtom så hoppas jag att han överlever och tar ditt förnuft till fånga, och kan kanske i framtiden hjälpa ungdomar som det har börjat gått snett för tillrätta utan att bara "mala" en massa fakta då han har egen erfarenhet av hur det kan gå. Ett önsketänkande kanske...
2. Om han avlider så kan jag inte påstå att jag kommer att sörja honom, det vore att ljuga. Men det betyder inte att andra inte kommer att göra det, och i den gruppen finns det säkerligen både kriminella och icke kriminella. Dom har alla samma rätt att få sörja, även om dom inte i min mening på något sätt kan lasta någon annan en vederbörande själv för att situationen är som den är, då lite respekt i tråden för dessa människor vore önskvärt.
Jag har själv barn och har många gånger undrat hur det skulle vara om något av mina barn gjorde något liknande. Hur man går vidare och troligen älskar sitt barn samtidigt som dom har genomfört något som är totalt oförsvarbart på alla plan. Jag vet hur man klarar det, men en gnutta respekt tycker jag kan vara på sin plats för dom som befinner sig i den mardrömmslika situationen kan nog vara på sin plats.
3. Polismännens agerande anser jag vara fullt korrekt och inom lagens ramar, och ännu viktigare, inom vad vi som samhällsmedborgare kan förvänta oss. Jag tycker dom är värda en stor rloge för sin insats, där dom utan att sätta sin egen säkerhet i första rummet går in och gör det dom bör göra. Det är inget deras löner motiverar till, utan det kommer av att dom verkligen har valt att vara poliser fullt ut, vilket långt ifrån alla klarar, och nej, det är långt ifrån självklart att man ska förväntas att klara dj:n omänskliga uppgiften bara för att man har valt polisyrket.
Hade jag fått välja hade jag helst sett ett scenario utan eldgivning från polisens sida i det läget dom befann sig. Jag är helt säker på att även polisen hade valt den utvägen om dom hade hunnit överväga det som en trolig, bättre lösning. Nu gjorde dom inte det, och alla som tycker att det var den enda lösningen kan ju fråga sig hur mycket mer som få spela in i övervägandet.
Låt säga att dom har fru och barn hemma vilket inte är helt otroligt. Ska dom fega ur då även om allmänheten hotas för att inte göra sina egna barn föräldralösa, eller ska dom stå kvar och vänta på att själva bli beskjutna vilket kan resultera i samma sak?
Jag tror inte heller att polisen som sköt den nu skadade personen sitter och önskar att denne ska avlida, tvärtom. Men jag hoppas innerligt att han inte har ångest och dåligt samvete för det, för i en mycket svår situation som få kan föreställa sig hur det är att vara i fattade han troligen det enda rätta beslutet.
Det är tragiskt att någon så ung ligger skadad även om jag inte tycker synd om vederbörande personligen, och självklart fick dom räkna med att bli beskjutna av polis vid en konfrontation. Det visar återigen hur illa ställt det är i samhället idag, och hur mycket jobb vi har framför oss...