Citat:
Ursprungligen postat av summertimesadness
JAG TROR ATT NI BLUNDAR FÖR HUR MYCKET NI OBJEKTIFERAR KVINNOR HELA TIDEN.
Nej, Blundar gör jag vekligen inte. Tvärtom försöker jag bli medveten om dom undermedvetna föreställningar jag har om manligt och kvinnligt och försöka se folk som individer, istället för utefter någon färdig mall.
Brukar knappast bry mig om min sambo rakar benen eller musen eller whatever.
Dock så kan tillochmed jag bli lite rädd för hår under armarna, men knappast för att det skulle vara ikvnnligt (hur kan det vara okvinnligt att vara människa?), utan snarare för att nästan alla ni kvinnor har gått med på dom här omänskliga kraven att späka sig och spöka ut sig och stympa sig här och där. Det är liksom det man är van vid, så hur ska man kunna klandra mäns kvinnosyn, när kvinnorna har precis samma kvinnosyn? Som sagt, så vill jag inte skylla på någon, men på samma sätt som det kan vara jobbigt att vara kvinna pga av att man blir objektifierad, så kan det vara jobbigt att vara man pga att man har en enorm prestationsångest som man osv. Det är nästan som att man måste ha en objektifierande syn på kvinnor, annars är man liksom ingen man.
Allt detta beror egentligen på sjuka ideal som bottnar sig i 00talets moniteistiska mansreligioner. (gud, fadern, sonen, profeten, osv. alla framstående inom religioner är män). Detta ideal och häskartekniker och könsligt krig är idag så infekterat och debatterat att man idag inte kan skylla på någon, vi har alla lika mycket ansvar över jämställdheten.
Tror dock att det första steget är att sluta anklaga och kategorisera.
Dvs inte försöka skapa motsättningar, utan snarare försöka samarbeta.
Men vad fan vet jag...