Citat:
Ursprungligen postat av
mekong
Som jag skrev så har det varit "inledningar" där man ses ofta och gör saker ihop (inkl sex), och som varat några veckor i bästa fall. I de kortare fallen har det inte varit något sex. I exemplet från långt tillbaka i tiden, umgicks vi i princip dagligen i några månader, varav mot slutet 3-4 veckor av dessa var precis som ett "förhållande", förutom att det då framkom att han ville kunna ha andra vid sidan om.
Så som det är nu, med dejtingsidor och Tinder osv, verkar det som att många vill chatta men få vill träffas IRL. Jag själv ser inte poängen med att hålla på och kommunicera i skrift i månader, poängen är ju att man vill träffa nån och varför då inte ses IRL för att se om man har nån kemi. Jag orkar inte hålla på med det där spelet där man bara chattar. Det ger mig inget, och dessutom bygger jag bara upp en bild av nån som kanske inte alls är så som jag tror i verkligen. Bättre då att man träffas irl.
Ja slutsatsen blir nog att det är något allvarligt fel på mig, helt enkelt. Frågan är bara vad. Förutom att jag antagligen är ful då..
När jag dejtade upptäckte jag exakt samma sak om många tjejer, många vill chatta men vågar inte ses. Från dagen man skriver första meddelandet tycker jag man borde försöka ses inom en vecka, absolut inte längre än så. Göra något okomplicerat, bara ses och tjöta i någon timme. En öl eller ett glas gin skadar väl inte, kan spräcka isen också.
Sedan är antagligen en stor bov att du redan från början har dålig inställning. Om du inte vågar öppna dig kommer du aldrig heller hitta något vettigt. Killarna som dejtar dig, de dejtar en tjej som "har på känn" att de "antagligen snart kommer dra". Visst, du kommer bli sårad igen om du öppnar dig och en kille drar, men så är livet tyvärr. Tänk om alla killar hade slutat försöka så fort de blivit rejektade, då hade ju för farao mänskligheten gått under.