35 år och evig singel, hur onormal är jag?

Som rubriken säger: Jag är alltså 35 och har aldrig haft ett förhållande. Det blir bara "inledningar", sen drar sig killen ur, oftast pga att han "inte vill ha ett förhållande", inte är "redo" för ett förhållande, behöver "tid", eller nåt annat tjafs. Min längsta "inledning" varade 4 veckor, men det hette aldrig att vi var pojkvän/flickvän. Har aldrig varit med någon som velat att det ska kallas för det.
Har pratat med några nära vänner om det här och de kan inte fatta att jag har så svårt att få till en relation. De tycker att jag är skitsnygg och intressant. Jag förstår inte varför jag inte lyckas få till det. Försöker verkligen att undvika rötäggen till killar men av någon anledning hittar jag dem ändå, och de hittar mig.
Börjar verkligen tro att det är kört nu, 35 och har ALDRIG haft en relation mer än några veckor?!?!?!

Då bör du rannsaka dig själv, då felet ligger med största sannolikhet hos dig.

Du får registrera dig på en dejtingsida och börja sålla bland alla misslyckade snälla killar. Du vet de där töntiga.killarna som du ratat hela ditt liv när du valt svinen före. Då ska det nog inte bli några problem att få en långvarig relation för dig.

Du kan ju alltid gå på date med mig

antingen ljuger dina vänner för dig eller så luktar du illa i munnen.
jag tror på alternativ 1, jag tror inte du är så snygg som du påstår dig vara..
hur mycket väger du och hur lång är du?

bild?

Ovanligt är det nog om du inte haft en relation på dina 35 år. Men för all del, ge inte upp.

Det finns en för alla. Du har gjort helt rätt, du ska välja och inte bli vald av killar.
Du har helt enkelt inte hittat den rätta för dig än.
Vill du ha ett förhållande?

Du får iaf "inledningar", de kan du väll se som en positiv sak?

Själv så är man dendär som blir instant friendzone 2ndra dagen man träffar någon man faktiskt vill se mer än som bara en vän, så de finns vi som har det värre..

Stay strong o bara hoppa upp på hästen igen!

Vi lever tyvärr i en tid då förhållande inte är så populärt, män och kvinnor vill vara fria och leva loppan så länge det går innan de binder sig. Den här trenden finns även nu bland äldre människor 40+ och jag tror bara att det kommer bli värre. Att skaffa sig ett förhållande i vår tid är ett heltidsjobb tyvärr.

Troligen är det något fel på dig eller så vill du inte ha 1 förhållande och har haft ögonen öppna
för intressenter.
Jag känner ett par som är ensamstående men då är det oftast nördar som älskar datorer mer än
kvinnor//Män.Vi har 1 i vår släkt han jagar hellre poletter och skepp skjuter gubbar hellre än att
titta på 1 kvinna och han är 28 bast.
Rannsaka dig själv och sätt dig ner och fundera på vad du gjort fel eller inte vart mottaglig för.
Det finns som sagt alltid 1 för alla men sen beror det ju lite på hur man är som person eller hur mottaglig man är för det motsatta könet

Det här är väldigt vanligt förekommande på Flashback. Ni kvinnor skapar trådar med utgångspunkten att ni är skitsnygga och väldigt intressanta men samtidigt inte får till det med männen, det är en paradox.

Det finna ingen snygg brud som i 35 års åldern ännu inte lyckats få till en relation såvida hon inte lider av en allvarlig psykiskt störning i klass med schizofreni av det grova slaget. Och även då är chansen ytterst liten att hon åtminstone inte kan få till ett långvarigt förhållande.

Vill du ha hjälp får du vara ärligt också, så fram med sanningen.

Ha! Men jag ÄR ärlig! Jag är säkert inte snygg i ALLAS ögon för det är väl ingen, men en massa människor tycker att jag är det iaf. Själv har jag aldrig tyckt att jag är snygg men ofta fått höra det. Men jag har aldrig trott på det. Själv misstänker jag att det är min asdåliga självkänsla som på något vis smittar av sig till hur jag "bär upp" mig själv. Ni har säkert alla sett människor som egentligen inte är snygga alls men som har en personlighet och en självkänsla som är så kraftfulla att de "blir" jävligt attraktiva. Jag har egentligen en väldig massa att vara stolt över och många skulle vilja byta till sig min utbildning, min livssituation generellt (bortsett från relationer då...) mm men själv har jag alltid känt mig som mindre värd än andra, mycket pga en sjukt traumatisk barndom. Har aldrig riktigt hämtat mig från de upplevelserna. Det har satt spår i mig som gör att jag liksom aldrig kan riktigt glädjas åt framgångar osv. Antagligen är det väl det som gör att jag inte framstår som så attraktiv som jag skulle kunna göra, om jag "bar upp" mig själv bättre.
Men fattar ändå inte, för det finns ju en massa människor i världen som är både fula och har taskiga bakgrunder och som har dålig självkänsla, och som ändå hittar någon som de vill och kan ha en riktig relation med.
Om någon kille intresserar sig för mig numera så tänker jag bara att äsch det är inte lönt, han kommer ändå snart att säga "...jag vill inte ha något förhållande..." så det är inte lönt att ge sig in i något heller. Jag har hört nästan EXAKT samma repliker säkert 20 gånger i mitt vuxna liv. Det är oerhört förutsägbart! Jag vet precis i vilket skede av "inledningen" som den kommer, jag känner så väl igen stämningen som blir i rummet precis innan han levererar repliken, känner så väl igen ansikttsuttrycken. Det är helt otroligt, det är som att jag dejtar samma kille om och om igen. Och ändå försöker jag välja väldigt olika och varje gång jag träffar nån ny tänker jag glatt att "den här verkar ju vara annorlunda!" Men icke...!