Henrik Arnstad ljög om examen

... Den här typen av informella samarbeten är dock något av en svensk tradition på det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Det är faktiskt så vanligt att det är svårt att säga när det egentligen tar sin början. Efter den allmänna rösträttens genomförande så är det förstås Sveriges tidvis neutralitetsvidriga medgivandepolitik åt båda sidor under det andra världskriget som står ut mest, men det är ändå under det kalla kriget som detta dubbelspel verkligen sätts i system. Redan 1946 gör regeringen via informella överenskommelser med amerikanerna upp om de svenska uranskiffertillgångarnas öde; 1948 låtsas man inte om Marshallprogrammets politiska konsekvenser; 1951 går man informellt med på att delta i exportembargot mot Östeuropa; 1959 kommer man informellt överens om att utöka ''säkerheten'' på svenska industriarbetsplatser för att skydda amerikansk vapenteknologi (trots att spionerna finns inom militären och inte på verkstadsgolvet); IB inrättas och hundratusentals oskyldiga svenskar åsiktsregistreras olagligen, detta samtidigt som Östtyskland kritiseras för samma storebrorsmentalitet. Under hela perioden pågår också det hemliga militärtekniska och underrättelsemässiga samarbete vilket vi i dag ser konsekvenserna av i Sveriges närmande till NATO, vårt deltagande i Afghanistan och SÄPO:s, FRA:s och andra myndigheters ''informella'' samarbete med USA i ''kriget mot terrorismen''.

På samma sätt som Sverige smugits in i det allt tätare samarbetet med NATO så försöker regeringen nu smyga ut ur det hörn man målat in sig i. Man försöker flytta från innehållet i Wikileaks-dokumenten över till en diskussion om hur skadligt läckaget är för den internationella diplomatin, om Assange är våldtäktsman eller inte osv. I detta har regeringarna fått god hjälp av villiga akademiker som ställer upp och förfasas i media. Det har exempelvis frekvent hävdats att dokumenten ''inte innehåller något nytt'' och att huvuddragen redan är kända. Detta är en mycket märklig hållning, inte minst därför att den förnekar all historisk forskning något som helst värde! Det finns inte mycket som inte är känt alls, och om detta skall vara den måttstock efter vilken man bedömer forskningens kvalitet då kan vi lägga ner verksamheten vid världens universitet. Världens journalister kan också lägga ner. Forskning handlar till 99,9 % om att lägga till detaljer kring ett redan kända fenomen. Varför skulle mer precisa siffror på antalet torterade och döda i Irak och Afghanistan vara ointressant? Är sådana detaljer kring antalet offer för Stalins och Pol Pots härjningar också ointressanta? Nej, vad det handlar om är skadehantering genom bagatellisering av avslöjandena.

... Under kalla kriget var det dock Socialdemokratiska regeringar som stod för detta mygleri, men nu har alltså rötan spritt sig till de ''nya'' moderaterna och de andra borgerliga partierna i den sittande regeringen; en regering som inte direkt saknat skandaler omkring sina ministrar och pressekreterare. Men dessa nya avslöjanden är ändå spektakulära. Samtidigt är hela spektaklet en paradox. Anledningen till varför man vill spela under täcket med USA är ju just medvetenheten om att svenska folket skulle ställa sig väldigt tveksamt till det som regeringen nu håller på med.

Det är alltså av respekt för medborgarnas åsikter som man väljer att gå bakom ryggen på dem. Det hela liknar en otrohetsaffär där den otrogna parten vill ''skydda'' sin sambo från den hemska sanningen. Som bedragen kan man när den smutsiga byken dras ut i offentlighetens ljus välja mellan att antingen förlåta och glömma och hoppas att det inte kommer att hända igen, eller så kastar man ut den andres tillhörigheter och ber honom/henne fara dit pepparn växer. Jag tror vi alla vet att beteendet inte kommer att upphöra och att förlåtelse i allmänhet är väldigt överskattat i dessa situationer. Återstår således att kasta ut bedragarens tillhörigheter och skaffa sig en ny käresta. Om fyra år kan vi göra just detta, och under tiden kan vi kräva att åtminstone delar av bedragarens karaktär byts ut mot något nytt.