Britterna skrattar åt svensk "jämställdhet".

Nu svarar jag på din post här som är ett svar på min post som var ett svar på en annan post. Vad jag försöker säga är att jag inte förstår varför den här katalogen ger upphov till alla dessa tankar. Att man kan reflektera över förskolor, feminism, lagar, rättsväsenden och allt möjligt är ju en sak men varför för att man ser en pojke med ett leksaksstrykjärn? Nej, jag förstår det inte. Jag tycker inte att man kan börja diskutera kvinnor och salladsätande heller med katalogen som utgångspunkt, det blir bara konstigt.

Katalogen är harmlös och har inte gjort något konstigt. Däremot så är det konstigt att en del börjar gråta när de hör talas om den. Nån jävla rim och fason får det väl ändå vara.

Ja katalogen i sig är harmlös, men katalogen sammantaget med resten av den svenska genusidiotin är det inte.

Vet inte hur mycket tid du har spenderat här på /f150.
Om du inte har spenderat speciellt mycket tid här så skumma gärna igenom trådar rörande genusfrågor och bilda dig en uppfattning utifrån det.

Om inte annat för att förstå varför det stundtals blir aningen hetsiga debatter här, då uppfattningar rörande detta inte direkt stämmer överrens.

Genusvansinne tycker jag inte om och det finns inget patriarkat i Sverige heller.

Men när vuxna män gråter för den här katalogen, drar fram näsduken och börjar lipa så snoret rinner ur snoken och rabblar tråkigheter så anser jag att det har gått för långt. Omanligt är vad det är. Och omanlighet är en del av problemet i Sverige. Om du förstår vad jag menar.

Sen så är det rätt ovärdigt att se ner på sitt eget land också. Det tycker jag inte heller om. Som några av de första inläggen i den här tråden där man spottar på Sverige, vad fan är det för ett jävla sätt? Okej, det finns problem men de handskas vi med. Det är det män gör när det uppstår problem.

Sluta löjla dig och se inte minst videon jag postade från Kanada. Det man garvar åt är att man i svenska förskolor skall tvinga barn att leka med vissa leksaker och på ett visst sätt - d.v.s. pojkar skall inte tillåtas leka typiska pojklekar, även om flickor kan tillåtas det, barnböcker får inte i innehålla ordet "han" och "hon", alternativt får det endast finna homosexuella par, rasblandade par o.s.v. med i boken. Allt detta styrs dessutom av kvacksalvare som bygger sina dogmer på en pseudovetenskap vars mest centrala dogmer har vederlagts av seriös forskning, samt vars verksamhet kostar skattebetalarna miljarder med kronor årligen.

Ett typiskt kvacksalverijobb som utförs är att genusvetare, genuscoacher (och kvacksalvare med en lång rad andra självpåtagna titlar) skall "könsavkodifiera" leksaker och andra saker. Man påstår att barn väljer leksaker utifrån hur de är "könskodifierade" p.g.a. att de har blivit hjärntvättade av sina föräldrar och samhället. Några som helst bevis för detta existerar inte, men däremot är det motbevisat av empirisk forskning sedan långt tillbaka. Barn till människor, människoliknande apor och markatteliknande apor väljer leksaker utifrån hormonhalt, vilket är orsaken till att det finns en genomsnittlig skillnad mellan hur pojkar och flickor väljer.

Denna koppling mellan lekbeteende och hormoner har alltså uppkommit redan hos en förfäder till alla dagens apor, så givetvis väljer inte de t.ex. leksaksbilar p.g.a. att de är "könskodifierade", eftersom dessa knappast existerade för miljoner år sedan, utan p.g.a. att de passar bäst ihop med sättet de vill leka på för tillfället. I videoklippet från Kanada gav den ena ett bra exempel på det när han berättade att i en familj med enbart döttrar fick alla döttrarna leksaksbilar. De lekte gärna med dem, men till skillnad från att t.ex. köra omkring med dem, så föreföll de hellre att t.ex. samla ihop alla svarta bilar till "en familj", alla gula bilar till "en familj" o.s.v. Kort sagt, det är vad man vill leka som styr, inte leksakerna. Ett annat bra exempel är mina föräldrar som påverkade av sin omgivning köpte genuskorrekt en leksaksspis med kastruller, en sjuksköterskedräkt och en bebisdocka till mig i julklapp när jag var liten. Leksaksspisen lekte jag inte med (förutom att jag tvingades posera framför kameran med den), men däremot fungerade dockan utmärkt i mina actionfyllda lekar som t.ex. en "fiende" som jag smällde på käften, eller som en bov som jag band fast. Så var det med den genuspåverkan...

T.o.m. svenska genuskvackare fick konstatera att ett efter ett två år långt projekt, där de tvingade förskolebarnen att leka med vissa leksaker, så återgick samtliga barn inom en vecka till att välja leka med de favoritleksaker de hade innan de tvingades leka med andra leksaker under indoktrineringsprojektet, så inte ens deras egna utredningar ger något som helst stöd för att deras verksamhet skulle leda till de resultat de själva påstår att de skall ha. Vad man däremot inte vet något om är vilken inverkan det har på barn utvecklingsmässigt och mentalt, i det här fallet i första hand pojkar, att man hela tiden aktivt förhindrar deras naturliga lekbeteende. Personligen har jag svårt att se hur föräldrar som verkligen bryr sig om sina barn skulle tillåta att deras barn utsetts för ett ovetenskapligt experiment i många år utan några som helst förkunskaper om vilka eventuella konsekvenser det kan ha för barnen.

En hel del av detta är känt utanför Sveriges gränser och svenskar bör komma ihåg att allmänbildningen är högre på många håll än i Sverige. Med västvärldens kanske mest oseriösa och propagandistiska massmedia och en svensk skola som ligger i bottenskiktet bland skolorna i industrialiserade länder, så lär ju knappast svenskarnas allmänbildning direkt ligga i topp. Tyvärr verkar det som om desto okunnigare och sämre allmänbildade svenskar blir, desto mer övertygade är de om motsatsen. I vilket fall bör man knappast utgå ifrån att engelsmän som garvar åt t.ex. att leksaksföretag blir i Sverige fällda för att föra fram ondskefulla könsnormer och måste anpassa sig efter svensk genusideologi inte skulle vara medvetna om allt ovanstående kring Sveriges statsreligion genuspseudovetenskapen.

Vad strykning har med det hela att göra vet jag inte. Nej, jag skulle aldrig ha lekt strykning som liten. Däremot är jag illa tvungen att stryka på riktigt, givetvis. Inte ens när jag har partner kommer jag ifrån det, eftersom de flesta kvinnor verkar vara dåliga på att stryka skjortor m.m. Däremot får min partner sköta allt som har att göra med att sy, även om jag nu lärde mig att sy för hand i finska armén, eftersom hon är mycket bättre på det än jag.

Om omanlighet är en del av problemet i Sverige vet jag inte, däremot tycker jag att blåögd naivitet är ett problem. Att köpa allt genustrams och feminism överlag. (anklagar inte dig för att göra det)

Men om du vurmar för att behålla manlighet i Sverige så tordes feminismen vara ett bra mål för dig, i Sverige kämpas det ju frenetiskt för att sålla bort allt vad manlighet heter så tidig som möjligt hos unga män och pojkar.



Jag ser själv ned på Sverige i dagsläget och när jag nämnde detta för en vän så blev han minst sagt förbannad och jag fick förtydliga en aning. Jag älskar Sverige och allt vad Sverige stod för och fortfarande kan stå för, men jag ser numera ned på folket som bor här.
Dessa lamm som sväljer allt vad feminismen matar dom med, allt vad genusfanatikerna trycker upp i ansiktet på dom.

Tex så är jag övertygad om att majoriteten av den svenska befolkningen tror att kvinnor diskrimineras i arbetslivet, därför att staten och media har bankat in det i skallen på dom sen ung ålder.
Påståendet är absurt då en arbetsgivare enbart skulle anställa kvinnor om denne kom undan med att betala ut lägre löner för dessa, och alla arbetsgivare som inte gjorde detsamma skulle konkurreras ut omgående.

När det gått så pass långt att lögner som denna ses som absoluta sanningar, då blir det så mycket lättare för dessa fanatiker att införa genusidioti i både det ena och det andra. Allt från dagis till högskola är numera lämpliga områden att genusifiera.
Och då har det gått för långt, när man använder små barn som försökskaniner till sina ideologiska experiment. Men knappt någon lyfter på ögonbrynen. Skrämmande.

Alla håller med, ingen säger ifrån.

Försök konfrontera en genusfanatiker med denna frågeställning. Om kön är en social konstruktion, kan man då bota homosexuella?

Men vad gäller just denna katalog så visar den att även pojkar kan leka med spis, strykjärn och dockor - inte att de inte får leka med actionman eller vad som helst. Jag hade en vän som lekte med dockor som liten, jag hatade det, men inte han. Vem är du att säga att han gjorde fel?

Jag instämmer dock i det första du säger, alltså att det är helt absurt att inte låta pojkar leka med typiska pojkleksaker och dito för flickar, samt även att använda hen i böcker med mera - då har det gått för långt! Att försvaga barns könsidentitet är idiotiskt.

I vissa länder, som i Finland till exempel så har de ju bara ett ord för han och hon. Jag har inte hört att finländare har problem med könsidentiteten men jag håller med om att vi har ju han och hon och kan väl använda det som vi alltid har gjort. Men jag tror inte på något katastrof om några säger hen här eller där. Det är inte ett riktigt problem för mig. Riktiga problem för mig är när barn får cancer och dör vid fyra års ålder eller bilolyckor där hela familjer utplånas och sånt.

Jag ser det som att vi är i en fas i vår historia, i vår utveckling. Alla tider har sina krångligheter och problem och alla tider har naiva människor. Det är liksom inget att bli upprörd över. Man kan vara glad över det man förstår själv i alla fall även om andra inte gör det. Eller att vi har lov att uttrycka vad vi tycker jämfört med de flesta länder i världen. Det är något att vara stolt över. Ett land, en människa behöver inte vara helt utan problem för att det ska finnas saker att vara stolt över. Att se ner på sig själv och sitt land är något slags självförakt som jag inte tycker att jag vill syssla med i alla fall.

I Sverige har vi flera olika politiker som ser saker från sitt håll och alla tycker väl att några är mer än lovligt knasiga men vi har rätt att debattera saken, vi har rätt att arbeta politiskt och bra så.

Och om manlighet - är det manligt att gnälla som en tok för att man får syn på en sån här katalog. Nej, jag tycker inte det. Det är erbarmeligt och skamligt då inga fasansfulla bilder har visats.



Att ta detta som ursäkt för att gråta är för mig högst omanligt. Speciellt då det sker helt slentrianmässigt.

Att diskutera och kritisera feminism i trådar där det hör till ämnet är en annan sak men att ta varje chans att böla - usch säger jag. Det ser tråkigt och omanligt ut.

Det skrivs mycket på det här forumet hur kvinnor ska vara och vad som är kvinnligt beteende och utseende medan manligheten på nåt sätt inte nämns. I den här tråden passar det utmärkt att peka på vad manlighet inte är i alla fall.

Jo, visst är det så att alla problem är relativa. Detta om hen är väl näst intill offtopic antar jag, men att tro att barn mår bra av att växa upp på ett dagis där ingen tar hänsyn till ens kön är bara fel. Här förutsätter man ju att det inte är någon skillnad på könen och man tvingar på barnen en könlös identitet. Detta är inte jämställdhet.

Att hen egentligen skulle kunna vara ett bra ord i vissa sammanhang är en annan femma.