Rekordförskingraren i Gävle kommun, Tuula Lavikkala, hittad död juni -13

Det verkar som om du och jag träffat helt olika självmördare?
Väldigt många väljer att begå självmord utanför hemmet. Man hänger sej hellre i källaren, på vinden, i ett trä än i lampkroken i lägenheten.
Man lägger sej under en gran efter att ha svalt piller istället för att ligga hemma i sängen.
De som misslyckats har ibland sagt att det är pga att anhöriga ej ska hitta dom utan de hoppas på att nån utomstående ska finna dom. Det är ingen rolig syn för en anhörig.
Varför man väljer drunkning framför att kasta sej framför ett tåg kan ju vara för att det inte är en 100% säker metod.
Vore jag Tuula skulle jag nog inte chansa.
Tänk att få utstå skammen, avtjäna straffet, komma tillbaka till ingenting - och dessutom utan två ben och en arm?

Är det cykelavstånd till sambon resp. dottern som är bosatt i Gävle?

Jag är ännu inte övertygad om att hon var spelmissbrukare utan som jag tidigare skrivit så fick hon reda på bristerna i slutet på 2006 och beslöt att pröva. Efter en försiktig start så beslöt hon att ta "förtidspension" och plockade ut stora slantar de sista tre åren.

Att hon åkte till Thailand på semester och hade en bror som har anknytning till Thailand har det talats om i tråden men var hon på några andra platser på semester under åren 2006-2012?

Hur är det? Har man pratat lite för mycket om Tuulas cykel?

Tänk om
1) Någon hade stulit hennes cykel redan tidigare? Hon var kanske lite tankspridd och glömde låsa cykeln?

2) Hon hade cyklat tidigare någon gång någonstans (t ex till sin gamla mamma) och fått bilskjuts därifrån och lämnat cykeln i parkerigen och tänkt hämta den senare?

3) För mig känns det lite främmande att någon i panik cyklar för att göra självmord. Tänk er själva hur det låter, nästan komiskt (förlåt).

Det är i så fall märkligt att Tuula dukar upp frukost, lämnar huset utan handväska, pengar och pass. Verkar inte som planerad flykt eller självmord.

Det jag vet från en person jag känner som gjort självmordsförsök, flera gånger, är att hen vill bli hittad och räddad, och att hen har haft problem med misslyckanden och depressioner. Hen ville inte dö på riktigt, men ville ha uppmärksamhet, och tog ingen hänsyn till att barnen var skräckslagna och att sambon plågades. Det är en egoistisk handling i hemmet som för mig är obegriplig, men det skedde. Hen lever ensam i dag, och medicineras.

En annan som faktiskt begick självmord, var en man som hade problem med ekonomin, och inget stöd hemma. Det var utsiktslöst att få ordning på ekonomin och livet, och han hade fått nog. Även denna person tog inte hänsyn till efterlevande, han hoppade ut genom fönstret från ett höghus, och hittades omgående av grannarna.

Min slutsats är att jag vill att folk skall vara rationella och lämna brev som förklarar. Jag vill se min omgivning göra saker snyggt. För mig personligen är det obegripligt att vilja dö av ekonomiska orsaker. Tuula verkar inte vara impulsiv, utan strategier. Hon hade inte tagit skulden själv om det fanns andra inblandade. Därför är Tuula en spännande sak för mig, då jag inte ser det ekonomiska motivet i hennes ageranden. Jag tror att hon var beroende av bekräftelse och av att upplevas som duktig.

Om hon rusade ut, så kan det varit någon som ringde, och ville tala med henne. T ex kom förbi med bil. Hade något som skulle lämnas till henne eller en annan förevändning för att hon skulle komma in i bilen. Nu spekulerar jag, men det är så jag tror det kan ha gått till.

Att det hade påträffats ett "avskedsbrev" har jag missat helt och hållet. Hur länge har den uppgiften varit känd? Konstigt att det också var sönderrivet. Varför river man sönder det om man sedan går och tar livet av sig? Det går inte ihop, utan stärker bara mitt intryck av att vara iscensatt.

Ja, någon kan ha stulit cykeln sedan tidigare, även om hon då kanske borde anmält den försvunnen, om det nu inte skedde exakt denna morgon förstås....Hon hade väl en finare, lite eftertraktad damcykel, så att cykeln är försvunnen ser jag inte som märkligt alls. Och även låsta, fina cyklar stjäls.

Visst kan man fråga sig varför hon ev. cyklat. Jag tänker två saker. Att försvinna med en bil innebär att man lokaliseras snabbare...om man t ex hänger sig i ett träd brevid sin bil så kommer bilen upptäckas rätt fort och man lär även hitta den döda. Med en cykel kan man ta sig till mer snåriga platser, in på små stigar i skogen. En cykel är sedan mer osynlig i snåret eller tas ofta om hand av en upphittare som "lånar" den.

Till skillnad mot för många andra ser jag det inte som konstigt att en självmördare kan vilja dölja sin kropp. Tuula kan ju känt på sig att hennes anhöriga varit kloka nog att förstår att hon är död och varför.

Japp. Men då måste den tokförsvinna. Om kroppen hittas om två år nedgrävd i skogen eller gömd i en gödselbrunn öppnas ju en förundersökning om mord på fem röda.

Precis, vilket tidigare har varit en av mina argument mot självmordsteorin. Självmordsanhängarna har dock kontrat med att i Gävle är folk så tjyvaktiga att en olåst cykel inte kan förväntas få vara i fred ens en kort tid, och att en generisk cykeltjyv säkerligen har tagit hand om Tuulas cykel.

Att det har funnits någon typ av meddelande som rivits sönder och kastats i Tuulas bostad har varit känt länge. Det är dock ingenting alls bekant om vad detta meddelande innehöll. Man kan notera vissa tendenser till att det utvecklas "trådsanningar" om meddelandets innehåll.

Så kan det vara. De flesta jag har träffat, har jag inte träffat personligen, utan på papper. Finns både för- och nackdelar med det urvalet.

Just det har du rätt i, men det kan bero på något så enkelt som att man inte litar på lampkroken, eller tycker att det är för pilligt att få bort lampan så att lampkroken blottas, medan vindsbjälken eller trädgrenen erbjuder säkrare möjligheter. (Den resultatinriktade hängningen är ju också ett manligt självmordssätt i väsentligt större utsträckning än den är ett kvinnligt.) Men normalt hittas man ganska snart också om man har hängt sig på vinden, i källaren eller i ett någorlunda lättillgängligt träd. Tuula måste specifikt ha uppsökt ett mycket avlägset träd om hon har hängt sig - dvs hennes syfte kan inte ha varit att någon annan ska hitta henne, utan att ingen alls ska göra det under lång tid, så att korpar och kråkor och andra asätare ska få en rejäl chans att käka på henne. Vilken självmördare tänker så - alldeles bortsett från att en självmördare söm bara försvinner ställer till med en helsickes massa byråkratiskt elände för sina efterlevande?

Just den varianten har jag aldrig någonsin hört talas om, faktiskt.

Min professionella erfarenhet är att nästan inga personer som misslyckats med att begå självmord verkligen har haft för avsikt att ta sitt liv. Ett självmordsförsök är nästan alltid ett rop på hjälp, snarare än ett misslyckat försök att ta sitt liv. Det betyder att man inte utan vidare kan ta den typen av berättelser för representativa för hur personer som verkligen har tagit sina liv resonerar. Att folk som vill avge ett kraftigt rop på hjälp är noga med vem de vill bli hittade av är mer självklart än att detsamma gäller för folk som verkligen avser att dö.

Det är en i princip 100% säker - och hyfsat populär - metod, om man bara väljer ett ställe där tågen går hyfsat fort och inte där det inte är hur lång sikt som helst.

Här finns den varianten: Barbro försvunnen från Sandviken.

Men Hamilkar, jag tror du får gå i självmordsskola hos mej!
Jag vågar inte ens leta efter svamp under granar i skogen längre. Bara i Dalarnas län vet jag tre fall där man hittat avlidna under täta granar. En hade legat mer än 10 år..
Och inte vågar jag dyka från bryggor heller.

Varför tror du att TL ville upptäckas så sent som möjligt; är inte det att i onödan hålla de anhöriga på sträckbänken? Det sönderrivna avskedsbrevet (eller vad det nu var; det verkar i vart fall inte ha varit ett regelrätt självmordsbrev) kan ha varit skrivet (och rivet) för att de anhöriga skulle vara kloka nog att förstå att hon flytt fältet. Likaså kan den present hon för 900 kr inköpte till sitt barnbarn innan hon försvann tolkas som en liten fingervisning till de anhöriga om att hon inte precis var barskrapad (men att hon skulle bli det om hon syddes in).