Ni som arbetar, känner ni att livet går er förbi?

Jag arbetar inte sedan många år tillbaka på grund av att jag fick möjligheten att kliva av med fortsatt bra inkomst och dessutom har ärvt pengar. Jag kan idag inte förstå hur arbetande människor får ihop sin vardag eller ens fritid och hur folk orkar göra mer än att sköta sitt arbete.

Jag förstår att många har svårt att orka med mycket mer i livet än jobbet och därmed ofta går in i väggen eller blir lätt uppgivna och deprimerade. Jag funderar kring detta med tid både vad gäller dygnets timmat men också längden man lever och hur mycket av den tiden som folk lägger på att vara på sitt arbete.

Det är inte bara arbetstiden utan mycket "spilltid" som går till att resa till och från jobbet eller att göra matlåda och tvätta kläder eller vad det nu kan vara. Idag skulle jag inte orka arbeta alls och tycker faktiskt synd om de flesta som arbetar för liten lön och mycket skatt och för detta får de ge upp den tid som de kunde gjort något bättre med.

Min fråga är således om ni som arbetar känner att livet går er förbi eftersom ni förlorar så mycket tid på att arbeta och hur mår ni egentligen innerst inne?

Jag har sen något år tillbaka gått runt med just sådana tankar själv. De började som en känsla av stress, att inte ha tid nog för allt jag ville göra. Och har sedan utvecklats till att tja, majoriteten av min vakna tid går åt till jobbet, eller saker relaterade till jobbet.

En enkel uppskattning: 24h på ett dygn. 8h för sömn går bort direkt. 8 tim, 45 går bort för jobbet (Börjar 07:45, slutar 16:30. Då är vi nere i 7 timmar och en kvart. Två timmar går bort att transportera mig till och från jobbet, endast möjlig restid då.

Då har vi 5 timmar och 15 minuter kvar på dagen. Av detta skall det handlas mat de dagar det behövs, maten skall lagas. Låt oss säga 1 timme och 30 minuter till går bort, om det inte är handling av mat är det något annat.

Kvar har jag 3 timmar och 45 minuter, om inget annat har dykt upp. Mindre än en sjättedel av ett dygn har jag för mig själv. Allt jag vill göra hinner jag omöjligt med på den tiden. Och det är alltid massa annat som dyker upp också som bör göras.
Kunde jag vända på det, att jag jobbade 3 tim och 45 minuter och istället hade 8 tim och 45 minuter för egen tid, då hade jag kunnat känna mig mer till freds.

Det skrämmer mig att så mycket tid av mitt liv går åt till saker jag själv inte har någon direkt glädje av (förutom rena pengar etc. som behövs då), till saker som inte ger någon själsfrid.

Problemet är egentligen inte att arbeta, jag har ett helt okej jobb. Problemet är att jag får för lite tid över till allt annat. Hade dygnet varit 36 timmar långt istället och jag fortfarande jobbat 8 timmar hade det också varit en lösning.