Ni som arbetar, känner ni att livet går er förbi?

Jag "äger" mitt jobb och tjänar bra med pengar på det. Mitt liv går inte förbi mig.

Att ha ett jobb ger mig bättre struktur på mitt liv och det är något jag värdesätter högt.

Att jobba är ett ont måste, eftersom vi lever i ett samhälle.

Tragiskt hur itutade många är huruvida det är bra att arbeta. När folk är borta från arbetet, t.ex. vid sjukdom eller vid semester, så nämner många av dom hur dom klättrar på väggarna av hur tråkigt det är att inte vara på jobbet och vara sysselsatt. Tackar man nej till övertid, så får man alltid kommentarer från folk där dom frågar vad man ska göra istället som är så viktigt. Har ni inget liv eller? Vad som helst utanför jobbet är är viktigare för mig. Om det är att rulla runt på gräsmattan, klättra upp i ett träd, umgås med vänner, dra till gymmet, eller att inte göra någonting alls spelar ingen roll.

Edit:
Är ju inte ovanligt att se detta fenomen på Facebook. Om någon är sjuk så uppdaterar denna ofta "orkar inte vara sjuk längre, vill tillbaka till jobbet...", "usch vad tråkigt det är att inte jobba, när blir jag frisk?", "klättrar på väggarna av att inte jobba" och liknande. Samma personer gormar sig självklart över hur tråkiga deras arbeten är när dom är friska, hur stressade dom är och liknande.

En kompis som jag jobbade med för några år sen uppdaterade i liknande stil som jag beskrev ovanför, när han var sjuk för ett tag sen. Frågade han efteråt hur det gick på jobbet, om det var kul eller om han hade tröttnat på branschen precis som jag och oj säger jag ...vad han gormade sig över hur arbetet sög och hur pest och pina det var...

Ja. Jag är grymt avundsjuk på folk som slipper jobba.

Det är kul att gå till jobbet om man får jävlas med "kollegorna", exempelvis spotta och stoppa kuken i andras matlådor när man är ensam i lunchrummet och sen sitta och le och titta på när de äter upp den. Det gör det värt att gå till jobbet för mig.

Jag tycker det är kul på mitt jobb. Det är givande och var dag är inte den andra lik. Mycket lärorikt också. Första jobbet jag har då jag inte känner ångest inför arbetsveckan på söndagkvällen utan ser mer fram emot den

samma här.

Det är ju jävligt gott och bara få gjort saker och ting om dagarna, att man bidrar till samhället. Det är ju svintråkigt att bara gå hemma ju.

Äh, självklart skulle majoriteten av alla människor lämna sitt arbete i samma sekund som någon sa:
-Varsågod, i resten av livet kommer vi betala dig samma summa oavsett om du kommer hit eller inte.
Detta betyder naturligtvis inte att alla istället hade valt en stillasittande tillvaro framför tv:n där hemma.
Tvärtom skulle väl de flesta välja någon form av sysselsättning, ja även om denna sysselsättning t.om. skulle kunna betecknas som arbete för andra.
Det är ju dock en enorm skillnad att arbeta ideellt med något bara för att man tycker det är skoj, jämfört med att gå till ett arbete som man visst kan tycka är skoj men där den primära anledningen ändå är att tjäna ihop pengar för att få vardagen att gå runt.

Dock så kan jag inte se att detta skulle vara någon slags valmöjlighet.
Så vad finns det egentligen att diskutera?

Som att ställa frågan:
Om du fått välja, hade du velat vinna ett par miljoner i nästa lottodragning?
-Näe, vi har det så bra som det är. Pengar gör ingen lycklig, bla, bla, bla.

Folk verkar inte kunna skilja mellan arbete och sysselsättning i denna tråd. Arbete innebär en plikt, man ska göra någonting, för någon annan än sig själv. Sysselsättning innebär att göra det man tycker är roligt. Ingen människa som är ekonomiskt oberoende sitter bara på ändan och gör ingenting, det gör inte ens arbetande människor när de har semester.

Själv arbetar jag inte för tillfället, men jag vet att det jag kommer att försörja mig på i framtiden kommer vara precis lika roligt som de saker jag gör när jag inte tvingas till det. Därför slipper jag denna känslomässiga tyngd som många människor bär på, jag slipper dras ner av tanken att jag är fast i ett ekorrhjul jag inte valt själv och inte kommer kunna ta mig ur heller. Med ekorrhjul syftar jag endast på monotonin i arbetslivet, inte fasta arbetstider. 9-5-jobbet är en av de bästa uppfinningarna människan kommit upp med.

Vad gör en sosse i en tråd om arbete?

Jag har sen något år tillbaka gått runt med just sådana tankar själv. De började som en känsla av stress, att inte ha tid nog för allt jag ville göra. Och har sedan utvecklats till att tja, majoriteten av min vakna tid går åt till jobbet, eller saker relaterade till jobbet.

En enkel uppskattning: 24h på ett dygn. 8h för sömn går bort direkt. 8 tim, 45 går bort för jobbet (Börjar 07:45, slutar 16:30. Då är vi nere i 7 timmar och en kvart. Två timmar går bort att transportera mig till och från jobbet, endast möjlig restid då.

Då har vi 5 timmar och 15 minuter kvar på dagen. Av detta skall det handlas mat de dagar det behövs, maten skall lagas. Låt oss säga 1 timme och 30 minuter till går bort, om det inte är handling av mat är det något annat.

Kvar har jag 3 timmar och 45 minuter, om inget annat har dykt upp. Mindre än en sjättedel av ett dygn har jag för mig själv. Allt jag vill göra hinner jag omöjligt med på den tiden. Och det är alltid massa annat som dyker upp också som bör göras.
Kunde jag vända på det, att jag jobbade 3 tim och 45 minuter och istället hade 8 tim och 45 minuter för egen tid, då hade jag kunnat känna mig mer till freds.

Det skrämmer mig att så mycket tid av mitt liv går åt till saker jag själv inte har någon direkt glädje av (förutom rena pengar etc. som behövs då), till saker som inte ger någon själsfrid.

Problemet är egentligen inte att arbeta, jag har ett helt okej jobb. Problemet är att jag får för lite tid över till allt annat. Hade dygnet varit 36 timmar långt istället och jag fortfarande jobbat 8 timmar hade det också varit en lösning.