Ni som arbetar, känner ni att livet går er förbi?

Nej, jag har ingen valmöjlighet. Jag måste jobba, och jag vill jobba. Det får du faktiskt lov att acceptera. Ingen normal människa, med kvalitéer som faktiskt behövs i samhället, får gå hemma med "fortsatt inkomst" och leva på ärvda pengar.

Inse ditt misslyckande som människa, TS.

Haha Klockrent inlägg. Kan inte annat än att hålla med dig.

Dock så förstår jag varför folk har jobb, även sådana de inte tycker om - för att det är det som förväntas från samhället och omgivningen. Det är en självklarhet för de flesta. För många är det inte heller ett direkt val, då de kanske måste försörja en familj och därav väljer första bästa "skitjobb".

Till hela inlägget...

Och att pensionärer som en homogen grupp skulle vara ständigt upptagna och svåra att boka upp en tid med... Hur många pensionärer har du kommit i kontakt med som gör dig kvalificerad att dra den slutsatsen? Jag vill nog påstå att en stor majoritet av de pensionärer jag har kommit i kontakt med är bra mycket mindre upptagna än mina vänner...Om de inte är på en golfresa i ett tropiskt land (som de har råd att göra för att de har jobbat en stor del av sitt liv) kan de nog klämma in dig om du är tillräckligt viktig...

Här har du en som instämmer mycket i Ts syn på arbete och livet, och det säger jag i egenskap av nybakad civilingenjör med all världens jobb- och karriärmöjligheter framför mina fötter.

På senare tid har jag bara känt mer och mer att karriärist är typ det sista jag är, vilket går stick i stäv med vad som förväntas av en nyexad ingenjör. Vidare brukade jag jämföra mig med andra på olika sätt med allt i mental stress det innebär - det har jag numer dragit ner på.

Detta har gjort mig minst sagt vilsen vad gäller vad jag egentligen vill pyssla med och vad som är "min plats". Skulle gladeligen jobba på säg 70% inom nåt som rör min utbildning, men lycka till att hitta en fast tjänst med de villkoren (och som är intressant i övrigt).

Jag prioriterar helt enkelt fritid högt och det allra senaste i prylväg lågt, något som passar bra ihop med att jobba mindre än heltid. Bara genom att inte snusa, inte köpa alkohol typ varje helg, inte ha bil och köra överallt, inte ha dyra abbonemang, inte ha det största/nyaste inom TV/telefoni/etc, inte åka på Thailandsresor o dyl., vet jag inte hur mycket mina utgifter minskar jämfört med t.ex vissa av mina bekanta. Eller ta min bror som brukade ha ett så stressigt jobb att han aldrig orkade/hann laga vettig och nyttig mat och åt hämt- och snabbmat istället, och dessutom inte pallar att sluta snusa mer eller mindre för att "jobbet kräver det".

Alltså, vi är alla olika. Vissa lever för jobbet och blir helt stingsliga så fort de har en ledig dag, och så finns det andra som är lika långt (inte mer, märk väl) ut på andra änden av skalan. Båda är lika extrema, men förståelsen är sällan lika stor för den som sätter fritiden och sina fritidsintressen först.

Jag tycker det är träffande det som någon berättade tidigare i tråden när denne tackade nej till övertid och kollegorna undrade "vaf-n ska du göra som är så viktigt?". Folk verkar helt enkelt inte ha några fritidsintressen, och har de det kostar de pengar och/eller kräver dyr utrustning. Och det är tydligen viktigt att kunna köpa prylar direkt, man ska inte behöva spara ett par månader först, även om man sen inte har nån ledig tid att använda grejerna på.

För det är ju viktigt att jobba mycket, så man kan åka på flådiga semestrar som man känner att man måste åka iväg på för att man jobbar så mycket.........

Att påstå att (den i mitt tycke helt galna) prylhetsen och statusjakten av idag inte spelar en skapligt stor roll i detta är omöjligt.

Pengar ger frihet, arbete är bara ett sätt att skaffa dom. Även de mest effektiva sättet om man inte råkar ha tur på lotton. Personligen gillar jag att gå till jobbet varje dag...det ger mening till livet! De finns ingen som är så skönt som att få en riktigt fet lön som man har jobbat hårt för.

Vad anser du vara en fet lön och vilka timmar och insatser har du fått göra för den?

Innebar den risk för ditt liv och din hälsa och innebar tiden du la på det att andra fick lida för att du var frånvarande?

Sett till helheten, var det värt det ändå?

För mig är en hyfsat fet lön ca 26000 rätt i fickan...nej, riskerade inte livet. Och det är ca 150 svettiga timmar. Värt de för mig, men för många andra som har mindre slitsamma jobb kanske inte värt de...vad vet jag. Jobbar förresten som svetsare. Och ja, det är en del obekväma tider. Skulle du tycka de va värt de?

Shit svetsare, du blir inte gammal med allt du får i dig. Du får alltså 173:- i timmen för det och då har du riskerat ditt liv rätt rejält. Du tjänar verkligen inte bra för en svetsare. Åk till ett annat land.

Det gör jag absolut.
Hatar verkligen att jobba.
Inte en dag går förbi utan att jag tänker något i stil med
"Fan vad härligt det hade varit att vinna typ 50 000 i månaden i 25 år så man
kan slippa det här jävla jobblivet!"

Börja 06:30 och sluta 15:30 och sen när man väl kommer hem så är man
för trött för att göra något, men vänta nu.. Helgen finns ju! Wohoooo 2 lediga
jävla dagar. Fan vad roligt, verkligen.

Borde vara tvärtom... Man jobbar lördag och söndag och sen så är man ledig måndag tills
fredag.

Nu lät jag mest som en arg 15 åring fast ja... jo... Jobba suger.