Ni som arbetar, känner ni att livet går er förbi?

Som parasiterande bidragstagare har jag svårt att tro att hen har råd med hygienartiklar efter att spriten och skräpmaten är slut.

Det är lätt att sitta och gotta sig åt att man inte behöver gå till jobbet, det är lätt att sitta framför datorn medan man pillar sig i naveln utan att oroa sig för att behöva gå upp morgonen därpå, det är lätt att ta emot gratispengarna - men när verkligheten hinner ikapp fanskapet så brinner hen inne.

Faktum är att det finns inte en enda bidragsparasit i det här landet som inte tjänar svart för att kunna uppehålla sitt dyra leverne med narkotikum och alkohol som ledord.

När jag var 22-26 brukade jag spara undan pengar så jag kunde vara ledig 2-3 månader på sommaren varje år, hur skönt som helst! Inte en enda dag jag saknade o gå till jobbet! Nu vid 30 strecket behöver man lite mer pengar o röra sig med =(

Men så bra då, då tycker vi ömsesidigt synd om varandra varvid världen blir en bättre plats av all denna flödande empati och medkänsla

Här har du en som instämmer mycket i Ts syn på arbete och livet, och det säger jag i egenskap av nybakad civilingenjör med all världens jobb- och karriärmöjligheter framför mina fötter.

På senare tid har jag bara känt mer och mer att karriärist är typ det sista jag är, vilket går stick i stäv med vad som förväntas av en nyexad ingenjör. Vidare brukade jag jämföra mig med andra på olika sätt med allt i mental stress det innebär - det har jag numer dragit ner på.

Detta har gjort mig minst sagt vilsen vad gäller vad jag egentligen vill pyssla med och vad som är "min plats". Skulle gladeligen jobba på säg 70% inom nåt som rör min utbildning, men lycka till att hitta en fast tjänst med de villkoren (och som är intressant i övrigt).

Jag prioriterar helt enkelt fritid högt och det allra senaste i prylväg lågt, något som passar bra ihop med att jobba mindre än heltid. Bara genom att inte snusa, inte köpa alkohol typ varje helg, inte ha bil och köra överallt, inte ha dyra abbonemang, inte ha det största/nyaste inom TV/telefoni/etc, inte åka på Thailandsresor o dyl., vet jag inte hur mycket mina utgifter minskar jämfört med t.ex vissa av mina bekanta. Eller ta min bror som brukade ha ett så stressigt jobb att han aldrig orkade/hann laga vettig och nyttig mat och åt hämt- och snabbmat istället, och dessutom inte pallar att sluta snusa mer eller mindre för att "jobbet kräver det".

Alltså, vi är alla olika. Vissa lever för jobbet och blir helt stingsliga så fort de har en ledig dag, och så finns det andra som är lika långt (inte mer, märk väl) ut på andra änden av skalan. Båda är lika extrema, men förståelsen är sällan lika stor för den som sätter fritiden och sina fritidsintressen först.

Jag tycker det är träffande det som någon berättade tidigare i tråden när denne tackade nej till övertid och kollegorna undrade "vaf-n ska du göra som är så viktigt?". Folk verkar helt enkelt inte ha några fritidsintressen, och har de det kostar de pengar och/eller kräver dyr utrustning. Och det är tydligen viktigt att kunna köpa prylar direkt, man ska inte behöva spara ett par månader först, även om man sen inte har nån ledig tid att använda grejerna på.

För det är ju viktigt att jobba mycket, så man kan åka på flådiga semestrar som man känner att man måste åka iväg på för att man jobbar så mycket.........

Att påstå att (den i mitt tycke helt galna) prylhetsen och statusjakten av idag inte spelar en skapligt stor roll i detta är omöjligt.

Det är ju pengarna som jag jobbar för som skapar min intressen. Gör mig ekonomiskt oberoende så jobbar jag nog inte kvar där jag jobbar nu iaf.

Problemet är att det är så svårt att "chilla" i ett land där man i princip isolerar sig ett halvår under vintern. Det blir väldigt lätt isolering istället för umgänge och det är ju inte så skoj. Vägen in i svenska samhällets själ går verkligen genom arbetet, vi har helt enkelt inte så mycket annat för oss. Vad gör man i tio minus och beckmörker i en storstad liksom? (nu talar jag väldigt mycket ur ett stockholmsperspektiv, ber om ursäkt )

Tråkiga jobb har sin charm det med, gör att man kanske tar tillvara på fritiden lite extra? Och man ska inte förakta hur tillfredställande det är att lida lite så där lagom över alltings jävlighet, det stärker att inte ha det för bra hela tiden

Nja, jag har rest runt halva jorden redan. Jag har jobbat utomlands i tre år. Nu sitter jag på ett nytt jobb på PayPal i Stockholm och gör någonting jag fullkomligt älskar. Mitt jobb är min hobby helt enkelt. Så nej, jag ser inte att livet går mig förbi.

och bara för att man inte jobbar så tror du att man går runt hemma i kallingarna utan att göra nått finns enormt mycket att göra utan att just jobba.vem vill jobba och bidra till samhället när 7 klövern lägger skattepengar på så mycket skit.

Haha Klockrent inlägg. Kan inte annat än att hålla med dig.

Dock så förstår jag varför folk har jobb, även sådana de inte tycker om - för att det är det som förväntas från samhället och omgivningen. Det är en självklarhet för de flesta. För många är det inte heller ett direkt val, då de kanske måste försörja en familj och därav väljer första bästa "skitjobb".

ärligt talat vad hjärntvättad du är?varför skulle han vara meningslös som tillbringar sitt liv med att göra precis vad han vill, snarare så att du är det som är en vanlig drönare en slav till samhället

Till hela inlägget...

Och att pensionärer som en homogen grupp skulle vara ständigt upptagna och svåra att boka upp en tid med... Hur många pensionärer har du kommit i kontakt med som gör dig kvalificerad att dra den slutsatsen? Jag vill nog påstå att en stor majoritet av de pensionärer jag har kommit i kontakt med är bra mycket mindre upptagna än mina vänner...Om de inte är på en golfresa i ett tropiskt land (som de har råd att göra för att de har jobbat en stor del av sitt liv) kan de nog klämma in dig om du är tillräckligt viktig...

Varför gör du inte det då?

Kör taxi och jag kulle utan problem kunna jobba tex fre-lörd och skita i att jobba resten av tiden. Fre - lörd står för 2/3 av min lön och det jag skulle förlora i lön behåller jag genom att inte spela på krogen. Och kanske dricka lite mindre.

Du kan utan det minsta problem om du ligger i jobba 2 dagar i veckan och ha en lön på runt 12-13k (helt ok för endast 2 dagar i veckan) men sedan även få dricks som går rakt ned i fickan.

Dricksen får betala din mat så de enda kostnaderna du har kvar är bostad, försäkring samt el vilket du utan problem klarar på den summan.

Sedan finns det sätt att tjäna jävligt bra summor pengar i denna brach men det orkar jag inte gå in på.

Poängen är iaf att det bara är att göra det. Så kan du ha hobbys som ger sidoinkomster. Tex ha en liten webbutik utan egentligt vinsintresse men för att det är kul att bygga upp något.