Då så! För några timmar sen så låg jag under kniven, så tänkte dra lite om hur min upplevelse var för er som vill läsa.
För min del sitter bedövningen fortfarande kvar, vilket är en väldigt intressant känsla i sig. Känns lite obehagligt att inte ha någon direkt känsel i sin mest dyrbara ägodel, men och andra sidan så känner man ju inte någon smärta nu å andra sidan, så är väl på gott och ont!
I vilket fall som helst så kom jag dit där jag blev incheckad ganska så omgående. Fick komma in och prata med en läkare (kvinnlig sådan, och dessutom inte så gammal!). Hon gav ett väldigt seriöst intryck och hade inga invändningar mot att jag ville behålla så mycket av huden som möjligt. Hon poängterade dock att i vissa fall är huden så trång (något man märker under operationen), så att det finns risk att man måste ta allting i och med resultatet inte skulle bli tillräckligt bra annars. Det lät väl vettigt tyckte jag, man måste ju lita på proffsen! Men poängterade för säkerhetsskull att jag verkligen inte ville bli av med mer än nödvändigt (aldrig fel att vara övertydlig vad gäller sånt här). Tro det eller ej så var jag ganska så lugn under samtalet och kände att jag fick frågat om det jag behövde innan operation, mycket tack vare er på flashback! Så det tackar vi för!
Efter att ha talat med läkaren var det dags att få lite smärtstillande. Fick väl x antal tabletter av en sköterska som skulle hjälpa mot diverse saker, efter det här så fick jag lägga mig ned igen och vänta ett tag till.
Sen var det dags att åka in till operationssalen! Jag har väl varit lite naiv insåg jag då, haha. Trodde att i och med det inte alls är en komplicerad operation, så kunde man få gå till operationssalen själv och vara halvt uppsittandes under själva operationen, men icke! Blev inrullad på en säng till operationssalen där jag fick lägga mig på en annan säng. I det här läget blev jag fastspänd samtidigt som jag fick lägga ut både mina armar, lite i stil med att hänga på ett kors, haha. Det var en upplevelse utöver det vanliga... Det var väl i det här läget jag började känna att det kanske inte var så himla skoj att vara vaken under ingreppet, så jag bad om att bli sövd, vilket inte var några som helst problem. Jag fick dra några andetag i en syrgasmask, sen minns jag inte så mycket mer, haha!
I vilket fall som helst, 1 timme senare vaknade jag på uppvaket, klarvaken och vid fullt medvetande. Rullades väl då in i ett annat rum med TV (synd att det inte går så mycket bra tvprogram vid den här tiden bara...) där jag fick ligga och ta igen mig lite.
Efter ett tag kom läkaren in och berättade att allting hade gått bra. Jag har tydligen fått en förlängd sträng, i och med den var lite kort, och dessutom har hon vidgat huden lite, men inte skurit bort någonting vad jag förstod på henne. Så det lät väldigt bra tyckte jag! Efter det kom en sköterska och gav mig några kompresser, sen var jag redo för hemfärd.
And here I am!
Nu över till lite praktiska saker dock. Jag blev ombedd att ta en dusch en gång om dagen i ljummet vatten. Det var inte lämpligt att bada förrän 14 dagar efter operationen enligt henne. Hon sa också att det inte skulle vara några problem att dra tillbaka huden och tvätta sig, även fast det kommer vara lite svullet (detta återstår så klart att se, haha). Däremot sa hon att man inte skulle börja töja förrän det verkligen hade läkt ordentligt, hon sa upp till en månad till mig. Detta lät lite extremt kan jag känna, men det verkar åtminstone inte vara så att man ska börja töja mer än nödvändigt så här i början! Annars sa hon att inga krämer skulle behövas eller liknande för att töja ut huden såhär i början.
Det "värsta" som skulle kunna hända är helt enkelt att problemet återkommer när allting har läkt, men att man i så fall får plocka bort allting då.
Annars var det väl bara standardgrejer, byt kompress när det "behövs". Ha snoppen i högläge så mycket som möjligt för att minska svullnaden. Ehm... Tror det kind of was it!
Har ni några frågor efter den här wall of text är det bara att hojta! Känner att bedövningen börjar släppa lite nu och det svider lite mer och mer... Men äh, lite man får man ju vara! Kommer updates efterhand som det här fortskrider känner jag!
Men till alla er som har något problem med det här och liksom tvekar med att dra er iväg. Just do it. Ärligt talat, det är en skön känsla att veta att man har tagit tag i ett problem man har haft så himla lång tid. Dessutom är det inte så pinsamt som man kanske kan tro... Jag har pratat med en del folk om det här, och det verkar vara betydligt vanligare än vad man kanske kan tro.
Så som sagt, bara ta tag i det och ring den där jävla vårdcentralen, vänta nu inte lika länge som jag gjorde. Finns egentligen ingen anledning!
Over and out!
