Citat:
Eftersom jag blev citerad här i tråden så får jag väl komma med ett litet inflikande.
Ursprungligen postat av agneta999
Eftersom du inte bemödade dig med att skriva ett eget inlägg utan citerade någon som skrev om något annat till någon annan kan jag ha missuppfattat vad du menade med "hobby-altruism", men jag ska försöka svara på det sätt som kan ha tillämpning i denna tråd.
Angående exemplet "om din mamma behövde en njure, skulle du då hellre ge den till någon i Bangladesh" så skulle jag förmodligen välja min mamma. Men exemplet brister i relevans då de enbart är hypotetiskt. Dessutom skulle jag inte kunna försvara mitt val moraliskt.
Den stora skillnaden gentemot fallet moskéutrop eller det att människor dör av "kristet" resp. "muslimskt" våld är att det inte är hypotetiskt, inget tankeexperiment utan reellt. Kanske lever jag inte som jag lär i alla avseenden (vem gör det?) men när det gäller att uppröras och engagera mig mot våld/krig och kämpa mot förtryck så varken tänker, känner eller handlar jag enligt att västerlandet skulle vara viktigare än andra delar av världen, och vad gäller moskéutrop så tycker jag inte att etniska svenskar har mer bestämmanderätt än invandrade dito. Så lever jag de facto, och i de fall jag inte gör det försöker jag ändra på mig. Det är ingen hobby utan en livsinställning. Jag känner absolut ingen större samhörighet med blonda än med svarthåriga, och jag hyser inte varmare känslor för kyrkan än för moskén. Jag ser mig som en värde- och kulturrelativistisk kosmopolit.
Naturligtvis är jag medveten om att traditioner och uppväxtmiljö etc spelar enorm roll för vem man är, men ur dessa traditioner ska man försöka att bara ta tillvara det värdefulla. De som talar emot böneutropen visar prov på inskränkthet, nationalism, rasism, aggresivitet, kristen religiös fanatism och fördomar, och även om jag som pursvensk inte är fri från dessa drag, så tycker jag inte att de är värda att bevara. Tvärtom motarbetar jag inskränkthet, nationalism, rasism, aggresivitet, kristen religiös fanatism och fördomar varhelst jag kommer åt.
Det är min hobby.
Angående exemplet "om din mamma behövde en njure, skulle du då hellre ge den till någon i Bangladesh" så skulle jag förmodligen välja min mamma. Men exemplet brister i relevans då de enbart är hypotetiskt. Dessutom skulle jag inte kunna försvara mitt val moraliskt.
Den stora skillnaden gentemot fallet moskéutrop eller det att människor dör av "kristet" resp. "muslimskt" våld är att det inte är hypotetiskt, inget tankeexperiment utan reellt. Kanske lever jag inte som jag lär i alla avseenden (vem gör det?) men när det gäller att uppröras och engagera mig mot våld/krig och kämpa mot förtryck så varken tänker, känner eller handlar jag enligt att västerlandet skulle vara viktigare än andra delar av världen, och vad gäller moskéutrop så tycker jag inte att etniska svenskar har mer bestämmanderätt än invandrade dito. Så lever jag de facto, och i de fall jag inte gör det försöker jag ändra på mig. Det är ingen hobby utan en livsinställning. Jag känner absolut ingen större samhörighet med blonda än med svarthåriga, och jag hyser inte varmare känslor för kyrkan än för moskén. Jag ser mig som en värde- och kulturrelativistisk kosmopolit.
Naturligtvis är jag medveten om att traditioner och uppväxtmiljö etc spelar enorm roll för vem man är, men ur dessa traditioner ska man försöka att bara ta tillvara det värdefulla. De som talar emot böneutropen visar prov på inskränkthet, nationalism, rasism, aggresivitet, kristen religiös fanatism och fördomar, och även om jag som pursvensk inte är fri från dessa drag, så tycker jag inte att de är värda att bevara. Tvärtom motarbetar jag inskränkthet, nationalism, rasism, aggresivitet, kristen religiös fanatism och fördomar varhelst jag kommer åt.
Det är min hobby.
Jag håller med om att själva handlingen, att bomba ett bröllop eller våldta en liten pojke, är lika vidrig alldeles oavsett vem den drabbar. Däremot så blir jag mer upprörd om det sker på Gotland än om det sker i Afghanistan, av en rad olika anledningar. Det är geografiskt nära, det skulle i teorin ha kunnat vara jag eller någon jag känner som drabbades, och det drabbar människor som i de flesta fall är bärare av min kultur och som delar mycket av min världsbild. Dessa människor är också del i mitt samhälle, de betalar skatt till min sjukvård och de tar hand om mig när jag blir gammal, de är som förlängningen av min egen familj. Därför ser jag hellre att det sker i Afghanistan än i Sverige, även om jag såklart helst ser att det inte sker alls.
Min poäng med njurdonationer var just att visa att ingen faktiskt lever som de lär. Att säga att alla har exakt samma värde är liksom inte sant, utan är något som det är lätt att slänga ur sig och sedan känna sig tillfreds med att man är en god människa. Det finns andra exempel som inte involverar personer du känner, t.ex. en morfar och hans barnbarn håller på att drunkna, du har bara möjlighet att rädda en person. Jag hade valt att rädda barnet, och det hade de flesta andra också gjort rent instinktivt. Barn har alltså ett större värde än gamlingar, vilket jag också anser är moraliskt försvarsbart. Andra exempel kan involvera t.ex. grovt kriminella, dessa tycker jag absolut inte har samma värde som vilken annan människa som helst. Och det tycker inte samhället heller, då vi faktiskt begränsar brottslingars "mänskliga rättigheter" dagligen genom att hålla dem inlåsta. Enligt samma mall så tycker jag att en snäll och godhjärtad person har ett större värde än en självisk och elak person osv.
Att vara medveten om detta gör dig inte till en dålig människa eller mindre god. Jag blir lika illa berörd av hemskheter i världen som du blir. Jag tycker det är lika tragiskt om en kines blir våldtagen som om en afghan blir det. Jag tycker absolut att dessa människor har ett värde och att de bör ha vissa grundläggande rättigheter. Men jag bryr mig lite mer om vissa, inte mindre om andra, vilket är viktigt att poängtera. Du bryr dig inte mer om någon förutom vänner och familj, vilket jag tycker är ganska själviskt och inte alls särskilt godhjärtat egentligen.
Jag får be om ursäkt för OT, men jag blev citerad med ett inlägg som egentligen berörde om vi ska utvisa våldtäktsmän eller ej, så jag ville bara klargöra min ståndpunkt för att undvika missförstånd.
Angående minareter och böneutrop så förstår jag inte hur man kan vara positivt inställd till detta. Vårat samhälle och våra värderingar är inte något som helt plötsligt bara fanns där. Utan det är skapat genom hundratals år av selektion av vilka traditioner och vilka ideal vi tycker är viktiga. Ett böneutrop är kanske inte hela världen i sig, men det drar samhället mot ett håll som går stick i stäv mot det håll jag vill. Jag vill nämligen ha ett modernt, demokratiskt och pragmatiskt samhälle, islam (och de flesta andra religioner) betyder i princip motsatsen. Sen finns det så klart andra argument, lämpligheten i att skrika politiska budskap över kvarteren kan ifrågasättas. Även min rätt som icke-troende att slippa behöva ta del av religiösa budskap i samhället. Religionsfrihetslagstiftningen kom till i en tid då Sverige var nästan helt kristet, och var i grunden skapad för att man inte skulle kunna påtvinga någon sin religion, eller tvinga folk att närvara i t.ex. kyrkan mot deras vilja, det var t.ex. religionsfrihetslagstiftningen som gjorde det möjligt för folk att fritt gå ur svenska kyrkan, alltså slippa religion. Jag tror inte meningen var att ge folk rätt att få skrika sina religiösa budskap över staden.
__________________
Senast redigerad av snuffoman 2012-10-20 kl. 18:06.
Senast redigerad av snuffoman 2012-10-20 kl. 18:06.
