Jag har börjat ge mig på att framställa egen järn(III)oxid, och redan på första steget skiter det sig för mig!
När jag skulle reagera saltsyra med stålull blev reaktionen lite oväntad. En ohygglig stank spred sig snabbt i rummet, och då jag var dum nog att göra detta inomhus utan dragskåp så luktar det fortfarande lite.
Vad beror detta på? Min gissning vore att stålullen skulle vara tvålad. Dessutom var ullen lite svagt brunfärgad där luften har kommit åt, så den redan var lite oxiderad. Men det förklarar inte lukten! Eller?
Det låter som att din stålull var förorenad med järnkis (järnsulfid). Vid kontakt med syra bildar detta mineral svavelväte, som luktar just fjärt. Det är dessutom mycket giftigt och lömskt då man snabbt tappar luktsinnet vid inandning av höga koncentrationer. Jag tror dock inte att du behöver oroa dig - lukttröskeln ligger långt under toxiska koncentrationer.
Hur det nu kommer sig att just järnsulfid kontaminerat din stålull får du nog fråga en bergsman. Jag kan tänka mig att vissa järnmalmer innehåller svavel, men jag trodde att det försvann vid förädlingen. Sen kan det ju visserligen ha tillkommit efter förädlingen också.
Hur som helst, om det nu är järnsulfid så kommer det inte påverka din järn(III)oxid. Filtrera bort eventuella oupplösta rester innan du fäller ut järnoxohydroxiden bara. Ventilation vid upplösningen av stålullen är dock alltid att rekommendera. Tänk på explosionsrisken - vätgas är mycket farlig!
Faktiskt så kan nog järnet vara kontaminerat med svavel! Jag har förvarat det i samma låda där jag förvarar lite av mitt raketkrut (förslutet i burkar dock, men lite kan säkert ha läckt ut).
Att filtrera det vore en god idé, men jag har ganka mycket syra kvar i lösningen. Jag vet inte om det kommer lösa upp min filtrerpapper och förvandla allt till en enda gegga.
Man har tvål på stålullen för att man ska få bort smuts och annan skit lättare.