Undrar om sådana som Lars Lindström verkligen har en framtid inom skriftställeriet? Åtminstone om sådana som han fortsätter på samma väg?
Det var helt annorlunda när sådana som han satt tryggt i sadeln, alla kritiska kommentarer till artiklarna blev raderade (när det fortfarande gick att kommentera) och i övrigt fanns mest öppen kritik här på Flashback (som viftades bort som "hat" från "nazister"). Men det har skett en radikal svängning det senaste året. Dels har det Lindström anfäktar inte längre nödvändigtvis 100% stöd från regimen. Det har det definitivt inte längre inom hela etablissemanget, inklusive svensk gammelmedia. Ovanpå allt det sitter alla som han löst på grund av gammelmediadöden. Sötebrödsdagarna är trots allt räknade, om man nu inte får en bekväm tjänst inom statens propagandakanaler.
Ovanpå detta kommer att många relativt kända personer (t.ex. Thomas Gür), var av många var t.o.m. öppet kritiska under den värsta PK-totalitarismen, har blivit extremt aktiva inom sociala medier. Inte minst har jag märkt en kraftig ökning av kritiska skriverier från sådana som Gür, Sanandaji m.fl., samt även en lång rad regimkritiska sidor, på Facebook. Varje sådan här artikel blir brutalt belysta, tankefelen och det intellektuella haveriet utsätts för hänsynslös löje och förakt, så att sådana som Lindström allt mer blir öppet en driftkucku som endast skriver psykotiska och helt efterblivna inlägg. Det är inte enbart artiklarna som blir trashade, utan alla dessa PK-politruker (andra är Virtanen, Schyffert, Aftonbladets Lindberg o.s.v.) brukar även cirkulera i en stor mängd skämt (inte minst på just Facebook).
Visst, han får betalt för sina dumheter, men gör det verkligen inte minsta intryck att man blir dagligen uthängd som den idiot/lögnare man är, samt har bland många grupper blivit t.o.m. ett begrepp? Alla dessa trashingar av artiklarna, skämtteckningar om alla dessa PK-marodörer, internetskämt om dem m.m. lär sannolikt nå bra många fler människor än antalet som går in på nämnda tidningars hemsidor (papperstidningen är det ju i stort sett ingen som läser längre) och läser deras dumheter (eller ens läser dem överhuvudtaget, även om de som trashar hans artiklar i regel länkar till dem). Notera att sådana hårda kritiker som Gür, Heberlein, Sanandaji, Johan Westerholm, Hanif Bali, Jens Ganman, Weidmo Uvell m.fl. kanske t.o.m. når personer som varken Flashback eller 'alternativmedia' har riktigt nått?
Fast kanske lever Lindström i en av dessa "bubblor" som det nu har blivit så populärt att tala om? Samt inte minst undrar jag hur länge skittidningar som Aftonbladet och Expressen verkligen uppfattar det som hållbart att ha skrönikörer m.fl. som har blivit offentliga skämt (jag gissar att DN däremot kör på till det bittra slutet, speciellt som deras idioter snarare är av den moraliskt och intellektuellt förkastliga slaget som inte lika lätt fungerar som skämt i sig, utan ofta kräver en förklaring till varför de är förkastliga)?
Samtidigt kommer det svenska samhällshaveriet fortsätta under det här året. Det blir i alla fall intressant att se hur länge typer som Lindström kan bita sig fast på sina poster inom etablissemanget (eller om de får nya, t.ex. politiskt tillsatta poster, inom etablissemanget när de förlorar sina gamla poster). Jag tippar dock att redan 2019 har artiklar av Lindströms typ blivit väldigt få eller upphört i den mer centrala svenska offentligheten och skrivs möjligtvis högst inom nischade vänsterextrema blaskor eller medlemstidningar för t.ex. miljöpartister eller andra liknande slags sekterister.
Edit: I förbigående, angående Lindströms val att efter sina senaste intellektuella klavertramp till artiklar välja att även på Twitter kväka ur sig om "relativiseringen" av alla döda i EU-trafiken, kommenterar Thomas Gür med:
"Bägge fötterna i klaveret och på det ett maratonlopp"
__________________
Senast redigerad av Europe 2017-01-04 kl. 05:47.
Anledning: Edit och omskrivningar