Man kan tro på Gud utan att veta om det

Jag är inte religiös, jag misstror religion, men jag har förtroende för en person som vi kallar för Jesus. Han är en auktoritet för mig. Förut hade jag Einstein, Galois, Galilei, mfl som auktoriteter, men inte längre: de är begåvade men alldeles felbara.

Det finns inget hot i att du kanske tror på Gud utan att veta om det. Det blir din räddning i så fall, i detta livet och "efteråt".

Din 'tro' validerar ingenting, om nu språkets betydelse öht skall tas allvarligt.


Du talar om 'stark ateism', som ofta är förknippad med filosofisk (positivistisk) materialism. Det finns ingen anledning till att agnosticismen skall försvara detta generellt, så du får ta detta upp med en 'stark ateist'.


Nu har jag lite svårt för att se varför du bringar detta in i bilden, men egentligen är det en fråga om grundläggande position/perspektiv. Den enas 'gud' kan vara den andras 'djävul', och gott/ont vändas upp-och-ner.


Ja.

Kan jag konkludera, att godhet = 'gud' är din personliga, subjektiva tros-åsikt? Frågan är inte sarkastisk.

Edit:


Nej, det är inte så farligt, men endast irriterande patroniserande.

Gud vill alla väl.
Men det är helt rätt uppfattat!

nja fast jag tror inte på onödigt merarbete och skuldsättning, för jag märker att du smyger in en skuldaspekt här..

som om att existera och äga en kropp med sinnen inte är gott nog, utan att man utöver detta också ska behöva skuldtyngas över de redan döda men också för platser i framtiden man inget vet om, det finns ingen levande som ens i känslan om den så är genomakademiserad av teologiska studier.. som ens kan ha en suck om det du kallar efterliv, vad har det för betydelse? livet är HÄR och NU, meningen är att gå upp i det liv man har utan alla skenmakeri...

men du har så klart rätt att tro på andra, du vet då definitivt om att det är populärt att ha jesus som en gestalt, men.. du kan knappast veta vem han egentligen var, så är du medveten om att din auktoriete är en figur som levde för så längesedan och att skildringar om honom kan vara hur fabricerade som helst, så visst var så god
men utefter din kapacitet att använda intellektet, bör du också förstå att det kan te sig patetiskt.. kom då inte och gråt och urskulda dig om att andra är "dumma" det är ju ditt val att underkasta dig en imaginärt framkallad bild av en för lääääääääääääääängelängelängesedan svunnen människa, bland alla andra ska sägas.

det låter allts¨å som att du har saknat en trygg fadersfigur, att du behövt en perfekt pappa.. väldigt många tror på jesus, p.g.a de har en uppfattning om att livet ska vara perfekt, därmed odlar de också en fantasiföreställning om döden, att den ska vara perfekt

i själva verket vet du bara att du kommer att dö, innan dess kommer du säkert att bli skröplig med lite åkommor som inte är så kul, då längtar man antagligen ännu mer efter frisk perfektion, så.. det är ditt drömspel, du har jesus som en liten joker kan jag tycka

Jag förmodar, att detta också är en personlig, subjektiv tros-åsikt, som bekräftas i det följande:


I så fall är allt väl med mig (frånsett att du kanske kunne vara lite tydligare på den punkten, när du skrivar inlägg). Vandra i frid med DIN 'gud' och låt andra göra likadan; också dom som vandrar utan en 'gud'.

Varför komplicerar du det redan komplicerade vid tillblivelse av liv.
Det nyfödda barnet är ju kommet av en moder och en fader, som förhoppningsvis båda, annars åtminstonde en av dom, vill barnet väl - ändå komplicerar du till det med att en gud, som dessutom helst ska fruktas.. via en massa hopplösa redskap, både psykologiskt intrikata och andra straffsatser, både mildare och mer stränga men utöver detta det mest populära, att ha bibeln att slå i huvudet på barnet om det skulle visa sig att det är så pass fritt i tanken att inte följa de dogmer som föräldrarna och så klart samhället vill.

Eftersom du inte vill erkänna att tro, baserar sig på makt och anspråk på att behålla den!
Du proklamerar liksom alla undersåtar att det handlar om godhet, men undanhåller elegnat de viktiga faktorerna som utgör religion och därmed tron.
antingen för att du är naiv, eller för att du av nöd krupit till korset (ofta blir alkoholister t.ex religiösa eller ja.. försöker.. )
eller att du har en chef som smittat av sig på dig, eller att du träffat en donna som är uppe i det blå eller whatever, tro är inte godhet, att tro på gud och jesus handlar om maktanspråk, ett grupptryck min vän.

Kan man tro på enhörningar utan att veta om det?

tack för ett gott skratt!

Det krävar kanske liksom ieshus gud = god .... god = gud ........ en viss gap-fyllnad, som i enhörnings-fallet är sexuell orördhet. Såna personer lär ha ett enhörnings-potential i sina liv, som dom inte alltid vet om.

Nej. Man kan tro på många saker utan att tro på en gud i vardaglig mening, panteism eller karma till exempel.


Kan, eller vill? Vilken "ondska?"
Varför skulle man (rent hypotetiskt) inte ha kraft att stå emot denna ondska utan att tro på gud?


Kan jag om jag kisar med ögonen nästan hålla med om, dock finns det inge belägg för att de krafter du syftar till skulle existera, så nej.

Det tror jag inte. Gud är speciell.

Nej, jag har ingen skuldaspekt. Vi föds alla till denna värld alldeles oskyldiga men sedan skiljer sig våra öden på grund av, som man brukar sammanfatta det, arv och miljö. Livet påverkar oss alla och ingen vettig människa skulle bortse ifrån att det är livsbefrämjande att se och har förtroende för det goda i tillvaron.