Man kan tro på Gud utan att veta om det

Alla vet att religioner ligger bakom krig och annan ondska. Men det är skillnad att tro på Gud och att säga att man tror på Gud.

Att vara ateist är att tro att man inte tror på Gud, men ateister som tror på godhet tror på Gud utan att veta om det. Tror jag.

Om du har mött någon som vill dig ont, så har du mött Satan (hebreiskt ord för motståndaren). Har du mött någon som vill dig gott, så har du mött Gud (forngermanskt ord för god).

Jag varken postulerar eller bevisar, jag bara argumenterar på en annan nivå än den vetenskapliga. Trots allt, vetenskapen är inte det enda "operativsystemet" till våra förstånd.

Du borde först skaffa dig en lite bättra förståelse av, vad 'ateism' är. Särskild med hänblick på den omfattande grad av tro om tro om tro du presenterar.

Edit:


Nej, men vetenskap/logik kombinationen är den överlägset bästa.

Jag kan inte uttala mig om makt i allmänhet, men som du säger: att böja sig för att plocka upp en strumpa, kräver sin makt. Kroppen är en mästerlig tjänare, men en otjänlig mästare.

Vad jag menar är att godheten i sig är en ofattbar makt, den som tror på godhet får en styrka som inte har någon motsvarighet för dem som inte tror på godhet.

Jesus säger: arbetande och betungade, ta på er mitt ok. För mitt ok är lätt och mitt herradöme är milt.

Jag vet vad ateism är, för jag har själv varit ateist.

Jag kunde inte tro på Gud som barn och på lågstadiet hade jag en sträng lärarinna som jämt var sur på mig av den anledningen. Mina skolkamrater försökte övertyga mig på väg hem från skolan: "Gud kanske finns på månen?"

Kristendomsläxorna kunde jag aldrig och jag lärde mig heller ingenting när jag fick sitta kvar för att läsa på. På mellanstadiet fick jag en kristen lärarinna som var sträng men rättvis. Men jag visste då och jag vet nu att jag aldrig kommer att kalla mig för kristen.

Jag minns att jag tyckte att det inte fanns någonting som behövde förklaras. Tills jag kom på att det var bra underligt att man fanns till: att jag kunde undra över saker och att jag hade vilja och frihet. Från den tiden började jag bli vad man kanske kallar för agnostiker.

Som vuxen var jag ofta nyfiken på evangelierna och Jesus, men när jag försökte läsa i Bibeln kom jag aldrig särskilt långt och blev inte mycket klokare. Med datorernas intåg föddes idén att formulera om evangelierna, så att de blev lättare att läsa. När jag var nöjd med alla fyra evangelierna började jag sammanfoga ett evangelieharmonium, en sammanställning av alla vittnesmål om Jesus och hans budskap. Studier i kultur, geografi och ekonomiska förhållanden från den tiden gav mig idéer hur textavsnitten skulle fogas samman till en kontinuerligt löpande berättelse.

Arbetet med berättelsen förde mig närmare Jesus och hans budskap och nuförtiden är han min enda auktoritet. Jag bedömer att han gjort de uttalanden och gärningar som finns med i min text. Och han är ingen lögnare, hycklare eller bluff. Därmed är ju saken klar. Har man förtroendet så har man. Allt som Jesus har sagt om Gud har blivit min egendom. Trots att jag har svårt för att tro på Gud, så att säga bara sådär, så kan jag tro på honom genom Jesus.

Min senaste version är en historisk roman:

hem.passagen.se/iesho/inte_som_oss_andra.pdf

Men ändå är det du som direkt preciserar (försöker dig på precision.. ) en slags god makt, godhet för övrigt är inget konstant begrepp utan skiftar och samverkar med en massa andra faktorer som inte behöver ha med din personlighet att göra.

Sedan, att du benämner god/godhet som något ofattbart, ger mig bara vissheten om att du som religiös förespråkare som vanligt famlar med orden.

Att vara god har nog mer att göra med sympati, tillit, personlig kemi, motivation, belöning och sådana saker, social inlärning t.ex - gud.... är här vida avlägsen.... så långt bort att inte ens du, vad du ju här avslöjat, kan sätta fingret på, däremot kan du alltid uttala dig om en person är vänlig eller otrevlig mot dig, skyll bara inte på gud, låt människan ta ansvar för sina uttalanden och ageranden, det är genuint och ärligt.

Annat är bluff och båg och vilja att trolla och ge sig lite företräde... gripet ur luften (med bibeln som ursäkt)

Jag kan inte precisera godhet eller gud, men om någon vill dig väl, så har du mött Gud.

Det sägs att vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser och det ligger någonting i det. Om du vill en människa väl, försöker hjälpa en människa och den människan inte tror på godhet i sig, så kommer denna människa att tro att du har baktankar - typ sex eller pengar. Och alla dina ansträngningar, gjorda av verklig kärlek till denna människa, kommer att slå tillbaka på dig med en stor ond kraft. Inget är bluff och båg här!

Vilket inte automatisk är det samma som att du förstår konceptet.


Det har ingenting specifikt att göra med åtminstone agnosticismen, som gärne ser 'förklaringer'; dock av rationell karaktär.


Undra kan man ju alltid göra, jag gör det ofta själv. Men det är inte relevant för agnosticismen.


Med all respekt, denna lille 'predikan' (apologetik e.dyl.) har inte mycket relevans till det jag frågade dig om.

Du upprepar endast ett postulat du tidigare har blivit anmodat om att validera.

Jag kan validera det på så sätt att om du möter någon som vill dig väl så har du mött den kärlek som jag tror är Gud.

Ateisten tror inte att det finns något "annat". Det är en sorts skepticism. Men försök validera det den som kan. För det finns mycket mellan himmel och jord som vi inte har någon kontroll över.

Satanisten tror ofta att Gud finns, men tror inte på hans makt, utan på ondskans makt.

Agnostikern, försöker hålla sig lite öppen för det mesta, men vill inte ljuga ihop något.

Tillägg: Jag är intresserad av logik, vetenskap och förnuft. Under signaturen lehs skriver jag om detta på https://www.flashback.org/t1856409.

det enda som återstår är känslolivet, att blicka bakåt och ha bibliska profeter som grund i sin livssyn är knappast mer än att ägna sig åt meningslös själslig patiens-lek, likna det vid att du dagligen sitter och lägger patiens, år ut år in.. lägger in lite jesus och valda utdrag.. men det stannar vid en lek; en patiens.. för att ni religiösa antagligen inte klarar av acceptansen att livet sker här och nu, ansvaret vilar på dig själv och vad framtid och död gäller, är det ingenting menat att gå i förväg.. men religiösa ägnar sig åt den ständiga verklighetsflykten - det lilla hoppas jag att du kan förstå, det du kallar för ett ädlare operativsystem är alltså ett känslospel

självuppfyllda profetior och emotionell utpressning är urtypiskt för all religiös verksamhet, det är så man börjar med barnen..