Alkibiades stämmer väl! Du vinner en evig plats i den västerländska litterära kanon där du full och dryg våldsgästar en spritfest med klagomål om utebliven bögsex. Så att ingen glömmer, liksom. Frågan till dig.
Ledtrådar
Ledtrådar
1. Framstående politiker och militär ledare.
2. 10-poängare. Vi söker ett helt vanligt snyggo. Eller helt vanligt är at ta i. Utan att gräva upp, eller ens lyckas tänka på, något specifikt exempel påstår jag att han tidvis har fungerat som det arketypiska snyggot. Numera känns han något daterad som den typen av populärkulturell referens och någon i stil med Chris Evans är säkert mer gångbar. Men annat var det på 1800-talet och tidigare. Här är snubbens Google n-gram. Orkar som sagt inte gräva upp någon exempel-referens. Han beskriver sig själv som jävligt snygg i Symposion.
3. Dömd till döden. Var antagligen oskyldig, åtminstone till den specifika anklagelsen. Det brott han anklagades för var kuk-relaterat. Hans politiska fiender anklagade honom för att ha vandaliserat Atens hermer, bl.a. genom att slå kuken av dem. Dömd till döden i sin frånvaro.
4. Framstående karraktär i ett flertal välkända litterära verk. Mer som ett bollplank än som huvudperson. Som en någorlunda välkänd historisk gestalt är det inte konstigt att han dyker upp i litteraturen då och då, bl.a. i en roman av Joseph Heller som jag varmt kan rekommendera. Men störst avtryck har han gjort i tre verk av en med honom samtida författare. Två bär hans namn, och ett handlar om en spritfest där vår man dyker upp full och gnäller om sin oförmåga att erövra den berömda gubb-kuken från ledtråd sex. Det handlar alltså om Platons dialoger. Alkibiades 1 och 2, samt Symposion. Joseph Hellers roman är Picture This.
5. Efter att ha blivit dömd till döden hoppade han av till ärkefiende nummer ett, men knullade så att det blev dålig stämning. Därefter hoppade han av till ärkefiende nummer två. Efter att ha dömts till döden hoppade han av till spartanerna, men hamnade i onåd efter att ha (i alla fall i en version) legat med drottningen. Hoppade därefter av till perserna.
6. Det rör sig om en liderlig sälle. I sin ungdom trånade han utan framgång efter berömd gubb-kuk. Det handlar mycket riktigt om Sokrates gubb-kuk.
7. Han sökte sig till allsköns skökor, vilket fick hans fru att vilja ta ut skilsmässa. Det löste han genom att helt sonika bära hem henne från domstolen. Låga feministpoäng för den här jeppen, alltså. Ägde sannolikt endast obetydliga mängder menskonst. Kräver väl ingen förklaring, men det var naturligtvis lite osoft gjort.
8. Han var av allt att döma en åtminstone kompetent militär ledare. Han var dock ansvarig för ett katastrofalt militärt äventyr. Kriget skulle fortgå även efter detta stora misslyckande, men det var en bidragande faktor till den sedermera förlusten. Till skillnad från de flesta andra deltagare klarade sig vår man med både liv och frihet i behåll, genom att helt enkelt sticka därifrån innan det hela gick åt helvete. Det är alltså den sicilianska expeditionen som avses. Man var nära att undvika en total militär katastrof och hade faktiskt bestämt sig för att retirera medan det ännu fanns tid och tillfälle. Tyvärr blev det en månförmörkelse precis innan man gjorde slag i saken, vilket man tolkade som att det nog trots allt var bäst att skjuta upp det hela i en månad. Det var det inte. Alla expeditionens män, som räknade över 10 000, blev dödade eller förslavade.
2. 10-poängare. Vi söker ett helt vanligt snyggo. Eller helt vanligt är at ta i. Utan att gräva upp, eller ens lyckas tänka på, något specifikt exempel påstår jag att han tidvis har fungerat som det arketypiska snyggot. Numera känns han något daterad som den typen av populärkulturell referens och någon i stil med Chris Evans är säkert mer gångbar. Men annat var det på 1800-talet och tidigare. Här är snubbens Google n-gram. Orkar som sagt inte gräva upp någon exempel-referens. Han beskriver sig själv som jävligt snygg i Symposion.
3. Dömd till döden. Var antagligen oskyldig, åtminstone till den specifika anklagelsen. Det brott han anklagades för var kuk-relaterat. Hans politiska fiender anklagade honom för att ha vandaliserat Atens hermer, bl.a. genom att slå kuken av dem. Dömd till döden i sin frånvaro.
4. Framstående karraktär i ett flertal välkända litterära verk. Mer som ett bollplank än som huvudperson. Som en någorlunda välkänd historisk gestalt är det inte konstigt att han dyker upp i litteraturen då och då, bl.a. i en roman av Joseph Heller som jag varmt kan rekommendera. Men störst avtryck har han gjort i tre verk av en med honom samtida författare. Två bär hans namn, och ett handlar om en spritfest där vår man dyker upp full och gnäller om sin oförmåga att erövra den berömda gubb-kuken från ledtråd sex. Det handlar alltså om Platons dialoger. Alkibiades 1 och 2, samt Symposion. Joseph Hellers roman är Picture This.
5. Efter att ha blivit dömd till döden hoppade han av till ärkefiende nummer ett, men knullade så att det blev dålig stämning. Därefter hoppade han av till ärkefiende nummer två. Efter att ha dömts till döden hoppade han av till spartanerna, men hamnade i onåd efter att ha (i alla fall i en version) legat med drottningen. Hoppade därefter av till perserna.
6. Det rör sig om en liderlig sälle. I sin ungdom trånade han utan framgång efter berömd gubb-kuk. Det handlar mycket riktigt om Sokrates gubb-kuk.
7. Han sökte sig till allsköns skökor, vilket fick hans fru att vilja ta ut skilsmässa. Det löste han genom att helt sonika bära hem henne från domstolen. Låga feministpoäng för den här jeppen, alltså. Ägde sannolikt endast obetydliga mängder menskonst. Kräver väl ingen förklaring, men det var naturligtvis lite osoft gjort.
8. Han var av allt att döma en åtminstone kompetent militär ledare. Han var dock ansvarig för ett katastrofalt militärt äventyr. Kriget skulle fortgå även efter detta stora misslyckande, men det var en bidragande faktor till den sedermera förlusten. Till skillnad från de flesta andra deltagare klarade sig vår man med både liv och frihet i behåll, genom att helt enkelt sticka därifrån innan det hela gick åt helvete. Det är alltså den sicilianska expeditionen som avses. Man var nära att undvika en total militär katastrof och hade faktiskt bestämt sig för att retirera medan det ännu fanns tid och tillfälle. Tyvärr blev det en månförmörkelse precis innan man gjorde slag i saken, vilket man tolkade som att det nog trots allt var bäst att skjuta upp det hela i en månad. Det var det inte. Alla expeditionens män, som räknade över 10 000, blev dödade eller förslavade.
