Citat:
Har de inte förstått att journalist är ett bortglömt ord snart
Läser idag att Aftonbladets pappersupplaga är nere på ca 80.000 ex per dag. Detta från att ha haft upplagor på 500.000 ex per dag. De säger att de har större räckvidd och att nätupplagorna kompenserar. Då ljuger de, för intäckterna baseras på print/papper och inget nät kommer i närheten. De här problemen gäller för all gammelmedia. Expressen och DN är så desperata att de inte släpper några siffror. En hel bransch håller på att självdö. Det är sanningen.
Kommer ni ihåg typograferna? De var Sveriges mest högavlönade, betrodda och åtråvärda LO-kollektiv. De var en stor grupp inom LO och de var ett fundament för tryckfriheten. Idag finns inte yrkesgruppen typograf längre. De är utrotade och bortglömda. Det var ny teknik, för ca 30 år sedan som gjorde dem obehövliga. Idag utför journalister och tekniker deras arbete och de saknas av ingen. Innan de utplånades stred de bittert och den ena ytterligheten avlöste den andra och, till och med, syndikalisterna var med och hotade. Men inget kunde hejda utvecklingen.
Idag tror jag att journalister och media befinner sig, där typograferna var, när de såg utplåningen och förintelsen närma sig. Antalet, i skrået, minskar drastiskt, år från år. Och på samma sätt som typograferna, har de börjat agera med ytterligheter. D v s de skriker allt högre och högre för att få oss att tro att de är en tung och betydelsefull grupp i samhället. Vi ser de här ytterligheterna när det gäller Trump, Quick, Assange, Sverigedemokraterna m fl m fl. De har även (i desperation?) försökt att påverka utvecklingen och styra den och censurera oss. De kallar det för agendajournalistik. Ropen har sedan övergått till desperata skrik och alltihop påminner om ljusets sista fladdrande låga innan det slocknar.
Om tio år tror jag att yrkesgruppen journalist åkt samma väg som yrkesgruppen typograf. De försvinner/försvann för att de inte behövs/behövdes längre. De utplånas och självdör och andra människor med skilda och olika bakgrund och yrken övertar deras roll som nyhetsförmedlare. För de kunde inte förvalta den rollen på sluttampen. Det som förvånar mig, är ändå, att en del, till synes normala människor, fäster avseende vid vad de där nervvraken skriker om.
Läser idag att Aftonbladets pappersupplaga är nere på ca 80.000 ex per dag. Detta från att ha haft upplagor på 500.000 ex per dag. De säger att de har större räckvidd och att nätupplagorna kompenserar. Då ljuger de, för intäckterna baseras på print/papper och inget nät kommer i närheten. De här problemen gäller för all gammelmedia. Expressen och DN är så desperata att de inte släpper några siffror. En hel bransch håller på att självdö. Det är sanningen.
Kommer ni ihåg typograferna? De var Sveriges mest högavlönade, betrodda och åtråvärda LO-kollektiv. De var en stor grupp inom LO och de var ett fundament för tryckfriheten. Idag finns inte yrkesgruppen typograf längre. De är utrotade och bortglömda. Det var ny teknik, för ca 30 år sedan som gjorde dem obehövliga. Idag utför journalister och tekniker deras arbete och de saknas av ingen. Innan de utplånades stred de bittert och den ena ytterligheten avlöste den andra och, till och med, syndikalisterna var med och hotade. Men inget kunde hejda utvecklingen.
Idag tror jag att journalister och media befinner sig, där typograferna var, när de såg utplåningen och förintelsen närma sig. Antalet, i skrået, minskar drastiskt, år från år. Och på samma sätt som typograferna, har de börjat agera med ytterligheter. D v s de skriker allt högre och högre för att få oss att tro att de är en tung och betydelsefull grupp i samhället. Vi ser de här ytterligheterna när det gäller Trump, Quick, Assange, Sverigedemokraterna m fl m fl. De har även (i desperation?) försökt att påverka utvecklingen och styra den och censurera oss. De kallar det för agendajournalistik. Ropen har sedan övergått till desperata skrik och alltihop påminner om ljusets sista fladdrande låga innan det slocknar.
Om tio år tror jag att yrkesgruppen journalist åkt samma väg som yrkesgruppen typograf. De försvinner/försvann för att de inte behövs/behövdes längre. De utplånas och självdör och andra människor med skilda och olika bakgrund och yrken övertar deras roll som nyhetsförmedlare. För de kunde inte förvalta den rollen på sluttampen. Det som förvånar mig, är ändå, att en del, till synes normala människor, fäster avseende vid vad de där nervvraken skriker om.
Inget land har väl varit så positivt till särskilda journalist(hög)skolor som Sverige?
De reduceras nog förr eller senare till universitetsinstitutioner i medieforskning i Stockholm och Göteborg, istället för att vara stora skolor där blivande journalister kan gå hela utbildningen.
