Citat:
Ursprungligen postat av
Problem2020
Jag respekterar att du inte tror på Engström som GM men vill ändå lägga in en liten "brasklapp" ;)
Du är iallafall lite inne på att om Engström ser LJ så är det som GM eller från kontorsfönstret och även om du tror kontorsfönstret till 90% så finns det en liten öppning :)
Tycker du ändå inte att det är lite märkligt att YN faktiskt ger ett bra signalement på måtten på väskan och det som Engström äger ?
Kan man enkelt förklara bort den tillfälligheten när du faktiskt är lite inne på att om han ser LJ så kan det vara som GM ?
Lägger jag enligt dig för stor vikt på den vittnesuppgiften ?
Jag försökte liksom att vika igen den här diskussionen och beklagar om jag på något vis stimulerat den. Hela frågan om Engström och hans lilla handlovsväska är förvisso intressant och jag har många gånger redogjort här på forumet för min egen historia i den frågan. Jag ska rekapitulera det här igen, ifall du missat de tidigare tillfällena. Sedan vill jag gärna tacka för mig.
En gång i tiden var jag också ganska övertygad om att det nog måste ha varit Engström som var uppe och sprang på åsen. Skälet var dels signalementet men även att Lars Jeppsson till mig personligen uppgav att han trodde det var Engström han såg springa förbi barackerna och upp på åsen. Nu formulerar sig Jeppsson inte så, utan det hette att det "kunde ha varit", men av diskussionen vi hade blev det ganska tydligt att hans uppfattning om saken var vad jag sagt.
Jag har skrivit ett antal inlägg där jag redogör för olika aspekter av mötet med Jeppsson. Vi spenderade ett par timmar tillsammans, en på mordplatsen och en till på caféet en trappa upp snett över med utsikt över mordplatsen. (Ironiskt nog trodde jag länge att det var det kaféet som Christer Andersson brukade besöka, men insåg sedan att jag tagit fel, och att CA istället gick till ett kafé där man inte har någon utsikt mot mordplatsen.)
Mötet med Jeppsson var kring julen 2017, vilket alltså är innan Thomas Petterssons artikel om "Lösningen" publicerades i Filter. För mig var det då lite "nyheter" att Jeppsson såg Engström som den man som sprang upp på åsen, men jag höll en låg profil därför att jag tyckte det vore ofint att tuta om det. Jag är ingen journalist och har ingen sådan tystnadsplikt typ "källskydd", men Jeppsson är en sympatisk kille och man vill inte missbruka hans förtroende på något sätt. Men sedan gick han ju själv ut med uppgiften, i en intervju som Thomas Gjutarenäfve gjorde med honom, och efter det tyckte jag att jag kunde berätta om det här mötet när Engström-grejen ändå blivit allmängods, så att säga.
Så det tyckte jag talade ganska starkt för att Engström var "Åsmannen", vilket är min neutrala benämning av mannen. Vi vet ju inte om den mannen är gärningsman eller inte, och då är det bättre att kalla honom för någonting mer neutralt. Men även på den tiden tänkte jag aldrig på Engström som gärningsman, utan i så fall som någon slags medhjälpare som sprang upp på åsen i en avledningsmanöver medan mördaren försvann in på Luntmakargatan. Mycket av diskussionen med Jeppsson handlade om sådana möjligheter, vad Jeppsson skulle ha sett och inte skulle ha sett.
Vid mötet var Jeppsson själv inne på att det var gärningsmannen han sett, men lite senare skickade han ju ett brev till polisen där han förklarar att han inte kunde vara säker på den saken, utan att det kunde tänkas vara någon annan han såg. Hur det brevet kom till vet jag inte, och jag kände heller inte till dess existens förrän efter nedläggningen av utredningen när brevet blev offentliggjort. Jag har inte haft några kontakter med Jeppsson sedan dess.
Det som fick mig att byta ben i frågan om Engströms identitet som "Åsmannen" är den tids- och förloppsanalys som jag inledde vid nyåret 2020 och sedan bedrev under ett par års tid. (I någon mening pågår den ännu, ifall nya tidskällor skulle dyka upp i materialet.) Där framkom ganska snart att den "officiella" mordtiden hade hamnat fel och att den verkliga mordtiden låg tidigare.
När jag arbetade fram den hypotesen på våren 2020 hade jag inte en tanke på Engström, utan det var först efter Krister Peterssons presskonferens i juni 2020 som jag började fundera på hur Engströms utstämplingstid hängde ihop med tiderna i övrigt, och då såg jag naturligtvis att tidigareläggningen av mordet innebar att Engström inte hinner ut och ner till mordplatsen i tid för mordet.
Han fick "tidsalibi", och i och med det så började jag revidera min uppfattning om "Åsmannens" identitet. I takt med att tidsresultaten befästes så sjönk min tro på att Engström var där och sprang upp på åsen, och idag tror jag inte alls att det var han. Däremot är det ju intressant att det är en "dubbelgångare" till honom, och då tycker jag att det är rimligt att ställa sig frågan om det varit tänkt och ordnat på det viset.
Ungefär där hamnade jag alltså i den frågan, och nu har jag dragit historien för dig. I mina inlägg här försöker jag mest bara redovisa vilka grunder som finns för olika ståndpunkter, och då ville jag här i tråden peka på problemet med Engströms påstådda iakttagelse av Jeppsson från mordplatsen.
Det problemet är ett tveeggat svärd, för å ena sidan så häller det vatten på SE-propagandisternas kvarn, men å andra sidan sågar det Krister Peterssons "Agatha Christie-tänk" med fotknölarna. Han använder ju uteslutningsmetoden, men i och med att ett tredje alternativ existerar för iakttagelsen – nämligen genom kontorsfönstret – så kollapsar ju KP:s resonemang om att Engström måste ha gjort iakttagelsen uppifrån trappkrönet.
Frågan om Engströms skuld intresserar mig inte särskilt, för jag har aldrig tänkt på honom som gärningsman och gör det inte nu heller. Det som är intressant med honom är varför han överhuvudtaget finns där och varför han manipulerar och ljuger som han helt uppenbart gör.
Om argumenten gynnar den ena sidan eller den andra är inget som jag bryr mig särskilt mycket om, utan jag är som sagt mest intresserad av att studera hur logiken fungerar och även försöka utvärdera hur pass "vattentäta" argumenten är. Alla empiriska argument läcker i viss mån, det är vårt predikament som blotta människor, och då blir konsten att försöka hitta de argument som läcker minst. Det är den konsten som intresserar mig främst.