Citat:
Ursprungligen postat av
Faderlig
Jo, LP såg det med största sannolikhet.
Sedan såg ju LJ delar av det.
Sedan är det ju inte så att det var en svart blobb där ansiktet skulle vara på GM för vittnena. Ser man honom från sidan så ser man ju delar av ansiktet. Ser man honom bakifrån så ser man ju öron, nacke och delar av haka möjligtvis. Vilket är åldersmarkörer.
Man får också tänka på att det inte heller är samma sak att inte kunna återge ansiktdetaljer som att inte se ansiktet alls. Våra hjärnor är specialiserade på att se just ansikten. Och även om vi inte kan minnas hur ansiktet ser ut räcker det enligt belagd forskning med fraktionen av en sekund för att vi ska registrera var personer har blicken, vilket humör denne är på, vilket kön det är och just ålder. Så ålder är något av det säkrare ett vittne återger.
Sedan har vi ju även uppe på åsen folk som sett ansikte. YN såg delar av det. ACR och GS såg hela.
Bra inlägg, Faderlig. Den enda reservation jag får lägga in är att resonemanget förutsätter att det är mördaren som först Jeppsson, sedan Nieminen & Zahir och till sist Robrandt & Samson ser. Det är ett antagande i jakt på bevisning. Själv menar jag att det troligtvis är ett felaktigt antagande, och i så fall blir det ju problematiskt att sätta ihop ett signalement som kommer från två olika gubbar.
Att Lisbeth Palme sett mördaren råder det däremot inget tvivel om, men då säger hon ju även att hon iakttog samme man inne vid barackerna en minut eller så efter skotten. I så fall kan han ju inte samtidigt vara uppe på åsen och springa. För att få ihop det till ett enmansscenario måste man göra antagandet att det är Jeppsson som Lisbeth ser inne i gränden, men det blir ju problematiskt ur signalementssynpunkt. För hur mycket är Lisbeths signalement på mördaren värt om hon inte kan skilja mellan en Christer Pettersson-typ och Lars Jeppsson? För egen del tror jag att hon kan det, och alltså att hon såg mördaren och inte Jeppsson inne i gränden.
I ett inlägg häromdagen skojade jag lite om "Stig & Lisbeth" och deras närkontakt av tredje graden. Enligt folklorens hopkok ska ju både Engström och Lisbeth Palme ha iakttagit Jeppsson från mordplatsen. Jeppsson har visat sig där under 15 sekunder i bästa fall, och då har alltså både Stig och Lisbeth varit framme och kikat in i springan i precis rätt tid för att fånga honom där. Man riktigt ser hur de står sida vid sida, om inte rentav hand i hand, och betraktar den lille utomjordingen Jeppsson med sina modiga 164 cm, sitt stora huvud (relativt kroppen) med interplanetär frisyr, samt de smala byxbenen nertill och så den "blåa och lite bulliga" täckjackan i mitten förstås.
Saken är, att om Lisbeth sett Jeppsson inne i gränden så nullifierar det hennes signalementsuppgifter i övrigt, då man omöjligen kan missta sig på "utomjordingen" Jeppsson och den ruggiga Christer Pettersson-typ som hon beskriver på mordplatsen. Dessutom står mannen enligt Lisbeth på ett sådant ställe och "med ryggen mot barackerna" att det omöjligen kan röra sig om Jeppsson. Men om det inte är Jeppsson så trillar ju hela korthuset samman om att det skulle vara mördaren som är uppe på åsen och ränner.
När det gäller Stig Engström så menar jag (som bekant) att han inte hinner ner till mordplatsen i tid för att göra den iakttagelsen av Jeppsson som han påstår sig ha gjort. I Engströms fall finns dock en mycket god signalementslikhet mellan Engströms beskrivning av mannen och Jeppsson, så i den delen "klickar det". Men då har ju Engströms iakttagelse ändå ingen relevans för frågan om det är mördaren som springer upp på åsen, dvs om antagandet ifråga är riktigt eller ej.
Sedan, om jag får tillägga en sak till dina allmänna iakttagelser om signalement och som jag själv gjorde en genomgång av för några år sedan, så är det storleken på huvudet i förhållande till kroppen. När man iakttar någon på avstånd utan att det finns folk att jämföra med i närheten, då blir just huvudets storlek relativt kroppen en viktig faktor i att bedöma kroppslängden.
Det är naturligtvis just den saken som jag gör mig lite lustig över när det gäller Lisbeth Palmes förmenta iakttagelse av Jeppsson inne i gränden. För Jeppsson utgör ju själva inbegreppet av "kortväxt person" med ganska liten kropp och stort huvud. När man ser silhuetten av en sådan person så sluter man sig genast till att kroppslängden är ganska låg.
Det där med huvudets storlek blir ju också relevant för Stig Engström, som har ett påtagligt stort huvud som gör att han framstår lite som en "jättebebis". Även om jag menar att Engström kan uteslutas på helt andra grunder så ville jag ändå peka på svårigheten att få honom att passa ihop med de signalementsuppgifter som finns från mordplatsen, och där några vittnen särskilt påpekar att huvudet verkade litet i förhållande till kroppen. Anna Hage är ett exempel på det.
Dessutom menar jag, att det mycket väl kan förhålla sig så att mördaren har ett litet huvud för sin egen kroppslängd. I så fall finns en betydande risk för att kroppslängden överdrivs i signalementen, särskilt av vittnen som sitter i bilar på lite avstånd.
På närmare håll däremot så blir den egna kroppslängden (via ögonhöjden om man ska vara noga) den viktigaste måttstocken, förutsatt att vittnet ifråga är till fots och att inga andra finns i närheten att jämföra med.
Om vi tar Anders Björkman till exempel så är han det enda mordplatsvittne som vi med säkerhet vet att sett alla tre – paret Palme och mördaren – tillsammans i upprättstående läge. När han ska berätta om längden så jämför han dem dels inbördes och dels med sin egen kroppslängd. Då befinner han sig tillräckligt nära (och själv till fots naturligtvis) för att den egna kroppslängden ska kicka in. Dessutom ser han tre personer tillsammans, och då har vi ju givna kroppslängder på två av dem att jämföra med som måttstock. Av alla vittnesuppgifter rörande mördarens kroppslängd är Björkmans de i särklass bästa och viktigaste.
Enligt Björkmans uppgifter skulle mördaren ha varit ungefär lika lång som honom själv (173 cm), och ungefär lika lång som Olof Palme (174-175 cm). I både det första och tredje förhöret säger Björkman att "alla tre verkade ungefär lika långa", vilket om något tyder på att mördaren var något kortare än Olof Palme. En rimlig tolkning av Björkmans uppgifter är att mördaren låg på 170-175 cm i längd.
Ett hybridfall, så tänker jag i alla fall, är Anna Hage. Hon springer ju ur bilen och hamnar på så vis till fots. Hon har inte sett de tre stående tillsammans, men när hon själv kliver ur bilen ser hon mördaren rusa iväg. Man kan diskutera hur lång den iakttagelsen blev, eller om hon gjorde två separata iakttagelser – först från bilen och sedan när hon kommit lite närmare och då ser mördaren springa inne i gränden. Under alla förhållanden blir avståndet som bäst inte mer än cirka 20-25 meter (om ens det) och då tycker man också att den egna kroppslängden borde kicka in i viss mån som måttstock.
Anna Hages längduppgift på mördaren heter "medellång", vilket preciseras till 170-180 cm. Men då ser hon honom (snett) bakifrån och på lite större avstånd än Björkman gör, och dessutom har vi det lilla huvudet med i spelet där. Därför menar jag att mördaren troligtvis ligger i den nedre halvan av det av Anna Hage angivna längdintervallet.
Jag kunde fortsätta med fler vittnen och exempel, men de här två får räcka för att illustrera de problem som jag ville peka på – och de felkällor och skevheter som jag menar att de medför. För ett antal år sedan gjorde jag en totalgenomgång där jag försökte justera vittnesuppgifterna rörande kroppslängden för sådana faktorer som avstånd, vinkel, och huruvida vittnet fanns i bil eller till fots. Det var då jag landade i en skattning på 170-175 cm.
Därtill kom jag att inse att man måste justera för när vittnesutsagan gjorts, för det finns en klar tendens för den iakttagne mannen att liksom "växa till sig" med tiden. Ta Björkman till exempel. När han vittnar i tingsrätten har mördaren kommit upp i 180 cm, vilket ju inte stämmer med vad han sagt tidigare. Samma tendens till höjning verkar finnas nästan över hela brädet, och därför får man se upp med det också.