Citat:
Ursprungligen postat av Optiroc
Vi har skrivit många inlägg i tråden och det känns inte som att vi kommit så långt, vad vårt egna syfte med medverkan nu än må vara.
Så som jag uppfattar det så finns det personer som anser att poliser bara kan skrika nöd /nödvärn och sedan komma undan med vad som helst. Samtidigt verkar det som att samma personer inte vill ta bort rätten att få försvara sig.
Min undran är därför om ni kan hänvisa till ett, eller gärna flera fall där polismannen kommit undan en brottslig gärning genom att "hävda nöd /nödvärn". Det borde inte vara särskilt svårt med tanke på Hur media älskar att skriva om liknande saker.
Sedan undrar jag fortfarande, av alla scenarion som producerats här i tråden varför det anses vara orimligt att polismannen uppfattat ett hot om att bli biten. Jag finner nämligen inget otroligt med det.
Min tredje fråga är fortfarande ( har för mig att den även var bland mina första frågor i somras) hur har ni tänkt att man ska bevisa att polismannen inte upplevde ett reellt och allvarligt hot om att bli biten? Och om han nu omöjligen kunnat uppleva det, utan skjutit av annan anledning, viken skulle det varit menar ni?
1a. Lindesbergsfallet där psykstörd ung man dödas av polis som "aldrig varit så rädd i hela sitt liv". Utredningen visar på varningsskott som studsat i grinden, men varför sköt polisen i första hand? Bara att backa i det läget, de var fullt informerade om läget, om att läkare var på väg, så varför vara så på som de var? De hade skyddsutrustning på sig, så en kastad kniv kan inte ha varit speciellt mycket till hot.
1b. Göteborgskravallerna och Hannes. När han sköts var han inget hot. Hans gatstenar nådde inte ens i närheten fram till poliserna och han sköts när han väl hade kastat en sten. Varför i såfall inte skjuta när han har stenen i handen, så hade de förhindrat kastet?
1c. Polisen som sköt en psykstörd snubbe i huvudet när han klättrade upp på en vind där snubben hade barikaderat sig med ett obrukbart gammalt vapen, något som polisen visste om men "man kan aldrig lita på sånt". Återigen, varför vara så offensiva om de inte måste?
2. Problemet med Brutus och det påstådda hotet är att det inte går att bevisa. Men orimligt är det väl inte att han upplevde ett hot. Men lika rimligt är det i min värld, att det är en bekväm förklaring så man slipper ytterligare bevisbörda på att man gjorde rätt.
3. I efterhand är det ju omöjligt att bevisa hur mycket hot Brutus var och hur hundföraren upplevde situationen. Däremot anser jag väl att eftersom hundföraren påstod att han blivit biten i avrapporteringen (det berömda hålet i byxorna), så borde åtminstone det ha undersökts.
Jag tror inte Brutus var ett hot mot hundföraren. Inte det minsta lilla. Om Brutus varit så aggressiv som det påståtts, så hade hundföraren haft ett bett i benet, minst. Nej, Brutus var på polishunden och det kan inte varit speciellt aggressivt det heller, för det hade varit nån skada på antingen Brutus eller polishunden då. Men förmodligen ville inte hundföraren att det skulle eskalera till bråk på riktigt, så han sköt Brutus. Alternativt att han misstolkade signalerna mellan hundarna.
