Citat:
Ursprungligen postat av Heladageniskogen
Jag har låg intelligens, och hittar på egna tolkningar om orden "Fru" och "Gifta".
Citat:
Ursprungligen postat av Heladageniskogen
Framförallt på runstenar står det inte "restes till minne av hans hustrur" i plural utan "hustru" i singular. Försökt googla och hittar en källa där det finns "indikationer" på att en man har haft två hustrur (och det behöver inte vara samtidigt), i övrigt är det bara hustru i singular. Således kan man utläsa från dessa förstahandssamtidsdokument att man var monogam eftersom den överlägset generella trenden var "hustru" i singular.
Du får ta och göra en studie på alla runstenar, som visar att det är enda gången det nämns, eller så får du hänvisa till en sådan studie, för en liten googling gjord av dig räcker tyvärr inte för att belägga att det är enda exemplet.
Och även om bara första hustrun var viktig nog att nämnas på gravstenen, var man fortfarande gift med de andra, baserat på de skrifter som finns om hur det gick till, vilket är förutsättningen för polygyni, att det är någon form av månggifte. Kollar vi vad ordet giftermål betyder:
Citat:
giftermål, ingående av en allians, vanligen mellan två personer av motsatt kön, med varierande social, juridisk och emotionell innebörd (jfr bröllop, vigsel och äktenskap)
http://www.ne.se/gifterm%C3%A5l?i_h_word=gifta Så ser vi att vad det har för juridisk innebörd kan variera. Det ena giftermålet innebär inte samma sak som det andra, men båda är fortfarande giftermål. Polygyni är månggifte, vilket är öppet för alla olika typer av giftermål, således kan ens olika fruar ha olika juridisk status, oavsett om det är en hustru, eller bihustru. Det är fortfarande någon form av giftermål, till flera "fruar" av något slag (som man har gift sig med), således är det månggifte och polygyni.
Definitionen av ”fru” är en kvinna som är ”gift”, vilket kan ha olika innebörder, och olika juridisk status, som nyss konstaterades.
Citat:
fru, titel för gift kvinna, ibland även för kvinna oavsett civilstånd.
http://www.ne.se/sok?q=fru
Din källa påvisade dock att det fanns vissa fall där man såg båda sina fruar som likvärdiga, och där den ena kanske inte ens hade lägre juridisk status. Men i övrigt, så var dina ”källor” (de du googlat men inte visat) +-0, och säger ingenting om hur vanligt det var med frillor, och vilken juridisk status dessa hade (någon man hade någon form av giftermål med, eller inte var gift med). Kanske finns det runstenar som talar om hur giftermålet med en frilla såg ut. Men utifrån skrifterna i Eddan, kan vi konstatera att det som står om Harald Hårfager exempelvis, är 100% polygyni.
Citat:
Ursprungligen postat av Heladageniskogen
Adam av Bremen använde inte hustru i samma juridiska mening som nordborna uppfattade det, han såg att män levde med flera kvinnor och kallade det hustrur. Skulle du besöka en djungelstam i Indien och träffade en man som bodde med tre kvinnor skulle du kalla dem "hustrur", men det är inte säkert att de hade samma juridiska status eftersom du som utomstående inte har en djälva aning hur indiska djungelstammars familjekultur ser ut.
Deras exakta juridiska status är irrelevant, så länge det har skett någon form av giftermål. Bra jämförelser förresten, 2 nästan grannländer, och djungelstam i Indien. Vad han kallade fruar har du inte någon aning om, men det är rätt troligt att hans syn på vad en fru är, utgick från hans egen kultur, då han lär ha känt till att det finns något som heter konkubiner med, som inte är samma sak som fru.
Citat:
Ursprungligen postat av Heladageniskogen
Proto-germanska hade bara nyss differentierats runt år noll, det bör inte ha skilt sig särskilt mycket mellan olika germanska folk på den tiden. Hade de kontinentala germanerna använt sig av giftemålstraditioner från det keltiska substratfolket de byggde på hade romerska källor beskrivit dem som polygama som kelterna (vilket kelterna var i betydligt högre grad, även in i kristen tid fortsatte det på Irland) och inte monogama som romarna själva, de separerar distinkt germanska folk från andra barbarer och sätter dem i sammanhang med sina egna traditioner.
Och vad vet du om Germansk kultur från innan år noll? Finns liksom inte så mycket nedskrivet från den tiden. Däremot har proto-indoeuropeiska folk levt i Norden väldigt länge. Folken i Norden är och de germanska länderna är inte exakt samma, och kan därför inte klumpas ihop i en helt homogen grupp kallad germaner av romarna.
Citat:
Ursprungligen postat av Heladageniskogen
Kombinerat med runstenarna som i mer eller mindre alla fall nämner "hustru" (även i Norden) och hur det fungerande på medeltiden/tidigmodern tid så är det ett solklart bevis på att man endast hade en fru och var monogam men med flera delvis juridiskt accepterade bihustrur som vissa historiska källor blandade ihop med hustrur.
Runstenarna nämner Hustru, men de nämner inte huruvida frillorna var gifta eller inte. Polygyni behöver förövrigt inte innebära att alla ens kvinnor kallas ”fruar”, däremot att man är gift med dem, vilket per automatik gör dem fruar ändå. Hur vi levt på medeltid och modern tid beror på Kristendom, och duger inte som argument. Du har ju själv konstaterat att de keltiska folken var polygyna innan Kristendomen kom dit. Varför skulle inte de Nordiska folken också kunna ha varit det? Båda är ur-europeiska folk som levde isolerade under väldigt lång tid, så det gör det ju bara ännu mer troligt att ur-europeerna som isolerades på Brittiska öarna och Norden, var polygyna
Det enda vi har att gå på är att vi vet med ganska stor säkerhet att man hade frillor. Huruvida man var polygyn eller inte, beror på om man var gift med frillan eller inte. Och de enda källorna som finns för det är källor som Eddan. De enda indikationerna som finns, talar alltså för att man var polygyn.
Citat:
Ursprungligen postat av Heladageniskogen
Alltså var man som jag skrev i första inlägget monogama med polygama element, punkt.
Det som visar så tydligt att du har låg intelligens är att du säger att det var på ett visst sätt bergsäkert, utan att ha några som helst riktiga belägg för att det var på det sättet, eller ens säkert veta något alls, vilket ingen av oss kan göra. Du gör mest bort dig själv.