Michel Foucault - filosof (samlingstråd)

Tänkte kolla ifall någon/ra av FB:s eminenta hobbyfilosofer läst något av denne man?

Själv har jag kommit i kontakt med hans verk i omgångar och slutar aldrig att förfasas/ fascineras av hans dekonstruktionistiska analyser.

Visserligen har detta inneburit att sista spiken slogs i kistan där mina mer naiva föreställningar nu ligger. Räknar mig själv numera till skaran av utpräglade cyniker.

Vad är era reflektioner kring dennes perspektiv? Ser ni någon konkret användning av det?

Läste någons signatur - "Greatest weapon of the opressor is the mind of the opressed". Detta citat tycker jag fångar Foucault alldeles på pricken.

Var det inte Foucault som i sin doktorsavhandling skrev om det svenska fängelsesystemet, och om hur det humanistiska perspektivet i stället för att göra internerna mänskligare i stället förvandlade dem till....tja, något annat? Något mindre mänskligt, slavliknande?

Foucault visade hur straffet kom att inrikta sig mer mot själen än mot kroppen. Han utgick inte från ett svenskt fängelsesystem (Han var dock länge i Uppsala) utan från Panopticon, vilket var en skapelse av Bentham. En oktangon med ett torn i mitten.

Genom att "tämja" människors sinnen kunde de inta sin plats i produktionssystemet istället. Där de vid den tiden behövdes. Obs! detta är extremt förenklat.

Psykoanalytiska inriktad? Eller förväxlar jag honom med nån annan fransman?

Någon bra introduktionsbok att rekommendera?

Nej inte psykoanalytiskt inriktad. Själv har jag läst Övervakning och straff. Den var inte enkel att förstå utan att först läst många kommentarer till hans perspektiv.

Foucaults fokus är makt och dess skiftningar i våra relationer. Är lite förvånad att han verkar så okänd bland FB:s filosofer.

Edit: Kolla efter andra författares åsikter är nog enklast. Böcker i sociologi skulle nog vara en bra start.

Jag har hans Diskursens Ordning (vi hade den som kurslitteratur när vi diskuterade språkets inneboende makt), och jag förstår ingenting. Om du läst den får du gärna ge mig några verktyg - eller perspektiv som du kallar det - att hantera den med. För mig är den en enda röra.

Har desvärre inte läst just den. Att förstå Foucault är liksom att känna hans budskap. Detta är en ganska svår process (tyckte jag) som nästan gör ont. Som sagt, själv har jag återkommit till honom i omgångar men först börjat förstå hans budskap tills nyligen.

En diskurs är enligt Foucault ett sätt att tala om något. Olika diskurser möts och det är genom att se hur den ena vinner över den andra som makten kan skönjas. De starkaste, mest oövervinnliga diskurser är de som definieras som sanningar.

Ett exempel på diskursiva svängningar (och därmed makt) är att se till hur talet om den kriminelle har skiftat karaktär. Från 60-talets glada "släpp fångarna lös" sociologiska perspektiv till dagens mera biologiska och straffinriktade åtgärder.

Foucault beskrev hur tingens ordning styr tänkandet. D.v.s som exempel, konnotationen inom begreppet terrorist. Hör man ordet framkallas en fullständigt annan bild/föreställning i medvetandet än om man hör begreppet frihetskämpe. Det begrepp som blir det använda blir därmed ett uttryck för maktens perspektiv. I de mest fungerande fallen börjar den utsatte att agera i enlighet med den stämpel man satt på honom/henne.

Det känns just som du pusslade ihop det vi pratade om under fyra veckor till något jag kunde greppa. Tack.

Jag förstår honom absolut, även om det låter lite misstänkt likt 68-vänsterns argumentation på sin tid. Vari ligger det revolutionerande i hans tänkande i det här fallet? Det kanske är lite mycket att begära eftersom du inte läst den, men jag har förstått honom som mycket mer svårgreppbar. Det som hindrar mig från att riktigt försöka ta mig an honom är just att jag inte kan skönja någon struktur i texterna - ett medvetet grepp från hans sida, säkert, men jag har problem att ta till mig något eftersom det känns som små uppbyggnader för en poäng som aldrig kommer. Har du några tips för hur man kan få en bra ingångsvinkel till honom? Vilka är de här kommentarerna du nämnde i början?

Jag har kommit i kontakt med Foucault i organisationsteoretiska studier, dock endast i "förbipasserande" bemärkelse.

Jag har för mig att han menar att vi kan använda makt som ett verktyg till att skapa möjligheter till frihet, kreativitet och nytänkande snarare än att bevara dominansen. Dominansen förblir dock förstås som en av följderna till makt.

Foucault får väl anses vara en av postmodernismens största inspirationskällor?

Har aldrig riktigt orkat läsa Foucault, men just nu föreställer jag mig honom som avslöjare av dolda diskurser och maktstrukturer.
Samtidigt inser man att dessa diskurser och maktstrukturer inte alls är historiskt företeelser, utan här och nu. Ett slags ibland vaket ibland kanske slumrande barbari, hydran..
Är tolkningen rimlig?

Eller om detta är det samlade omdömet av fragment, tillsammans med ett antal "ljusskygga" mentala - rent handgripliga - operationer.

Foucault skulle jag vilja säga plockade ner dom romantiska ideérna som man gärna hänvisar till när det gäller upplysningstiden och den tidens humanistiska strömningar. Han visade hur en ny "tid" krävde nya sätt att kontrollera befolkningen och hur nya tekniker för detta "uppfanns".

Du har rätt i din tolkning. Med Foucaults analys kan man demontera oreflekterade föreställningar och påståenden och därmed relativisera dem. I slutänden finner man då att verkligheten och dess definitioner är ett resultat av olika "perspektivs" kollisioner där ett perspektiv får företräde gentemot ett annat.

Konstigt att inte fler kommit i kontakt med honom

Alla som läser ett humanistiskt eller samhällsvetenskapligt ämne på universitetet kommer i kontakt med honom.