Citat:
Ursprungligen postat av Ola Schubert
Hur kommer det sig att en finlandssvensk, Mannerheim, som tjänat just som officer i den ryska armén, (och som hatade att tala finska), ledde frihetskampen. Var det också för att ryssarna är så bra?
Och en känslig fråga: Hur kommer det sig att nästan alla framträdande finländare har varit finlandssvenskar. T.o.m idag så är den mycket lilla finlandssvenska minoriteten klart överrepresenterad vad gäller framstående positioner i Finland. Tror du de har tvingat till sig sina positioner, eller tror du det beror på duglighet?
Den svensktalande minoritetens överrepresentation inom många områden har en del att göra med att svenskan var språket som användes av makten i både Sverige och Finland när båda länderna ingick i samma kungadöme (för några århundraden sedan talade inte heller en stor del av den svenska befolkningen "rikssvenska"), samt vid sidan av latinet var svenskan det som användes som skriftspråk. Många av de historiska personligheterna som var svensktalande kom föga förvånande från den då generellt svensktalande finska överklassen. Sedan har den finlandssvenska minoriteten fortsatt ha speciella rättigheter som är relativt unika för en minoriteter i Västvärlden.
Det innebär självfallet inte att dessa kända finlandsvenskar inte var kompetenta, utan tvärtom är de ju respekterade och hyllade i Finland av en anledning. T.ex. är och förblir Mannerheim en av de politiker i världshistorien som jag har mest respekt för.
Angående det kan jag bli väldigt förvånad över de skräckbilder som har målats upp i svensk massmedia angående förslaget att inte ha svenska som obligatoriskt ämne i skolan. För det första eftersom det är frågan om endast en mindre praktisk förändring i den finska skolan, som varken Sannfinländarna eller andra ser som en enormt viktig fråga och som i praktiken inte har några som helst reell inverkan för finlandssvenskarnas ställning i landet. De som lär sig svenska i någon tillräcklig mån är de som kommer från svenskspråkiga familjer eller har ett speciellt intresse för det och dessa lär även fortsättningsvis fortsätta läsa svenska i skolan. Svenska TV- och radioprogram kommer även i fortsättningen ha samma garanterade plats i den finska offentligheten. Svenskarna borde kanske snarare fundera över att latinet, ett språk som också är historiskt viktigt för båda länderna, fortfarande lärs ut i Finland (precis som i andra EU-länder) och det finns även en radiostation som endast sänder på latin, medan i Sverige har latinundervisningen i stort sett lagts ned i grund- och gymnasieskolan, samt privata donatorer var tvungna att gå in med egna pengar för att ett par universitet (t.ex. Lund) inte skulle lägga ned latinundervisningen helt.[/quote]
Citat:
Ursprungligen postat av Ola Schubert
Jag tror knappast att det ökar Finlands säker att närma sig Ryssland. Ett land som alltså öppet hotar Finland över beslut som finländarna både har rätt och möjlighet att ta, dvs ett ev. framtida NATO-medlemskap.
Rysk sk "fredssträvan" har alltid inneburit hot, och ibland invasion av grannländerna. Med finländarnas historiska lärdomar så råder det ingen tvekan om vilket beslut Finland kommer att ta, om ryssarna fortsätter med sin hotfulla sk "taktik", vilken, inte överraskande, självklart är helt improduktiv.
Ja, det är så klart Rysslands agerande som omöjliggör djupare försvarsmässigt samarbete mellan länderna. Tyvärr, för jag önskade Ryssland hade en annan attityd mot Finland och EU, för jag ser ändå Ryssland som en del av mitt europeiska kulturella arv, men tyvärr är mentaliteten och synsättet på Europa och européerna väldigt annorlunda i Ryssland, både idag och tidigare. Efter Louis-Ferdinand Céline är Dostojevskij helt klart min favoritförfattare inom modern litteratur och redan där märks det väl. Många av de uppfattningar som han skriver hörs rätt ofta även från andra ryssar idag, speciellt synen att ryssar och européer inte är samma sak.
Citat:
Ursprungligen postat av Ola Schubert
Om/när USA blir allierad med Finland så kommer man att göra allt för att skydda landet. Det har man gjort med alla andra länder man varit allierad med. Det är snarare omvärlden som är otacksam gentemot USA och inte bidrar till NATOs försvarsförmåga utan låter USA bära nästan hela lasset.
Det är lite av den europeiska sjukan överhuvudtaget sedan Europa blev tämligen maktlöst internationellt under Kalla kriget och de militära försvaret och utgifterna föll på stormakterna Sovjetunionen och USA. I Sverige är det kanske extra illa, då svenskarna har odlat en myt att alliansfrihet/neutralitet skulle vara ett idiotsäkert sätt att slippa bli angripen, trots att 6 av de 8 neutrala europeiska länderna blev angripna under Andra världskriget och Sverige skulle med all sannolikhet blivit angripet (av Storbrittanien) om finländarna inte hade lyckats stoppa Sovjetunionen. Föga förvånande valde europeiska länder att lägga pengar på välfärdsprojekt och odla en myt om att lägga sig platt och muta fientliga makter är det enda hållbara sättet att hantera aggressiva och militärt starka makter (trots att erfarenheten av Tredje Riket och Sovjetunionen ett par årtionden tidigare rimligtvis bevisade raka motsatsen). Det är vanligt att höra européer klaga över hur oansvariga amerikanarna är som inte snällt tar på sig de enorma kostnaderna av att garantera existensen av den starka militära kapacitet, större delen av soldaterna och de militära utgifterna som krävs för internationella militära operationer, samtidigt som de envisas med att inte helt följa vad de bättre vetande européerna anser är bäst. Det är en allmän syn att amerikanarna borde rimligtvis ställa upp med nästan allt, men samtidigt blint lyda vad de europeiska friåkarna hojtar från sin plats i baksätet. Många svenskar svärmar och hyllar militära operationer beslutade i FN i samma mån som de inte är själva beredda att ställa upp och garantera de militära resurser som krävs för att det skulle vara möjligt. I grund och botten är många svenskars inställning till USA ungefär som svenska feministers inställning till män.
Citat:
Varför skall man bli sk "allierad" med en hotfull främmande makt, eller avstå ifrån att tänka på sina säkerhetsintressen, bara för att den har en känd, som du själv skriver, "långsiktligt och brutal" inställning till sina grannländer?
Självfallet kan Finland aldrig bli riktigt "allierad" just p.g.a. Rysslands agerande. Det är inte USA eller andra stormakter som har hotat, angripit och fortfarande beter sig aggressivt mot Finland.[/quote]
Citat:
Ursprungligen postat av 02-02-2012
Vad du, USA och väst anser spelar ingen roll. Realiteten vi lever i är att Ryssland just nu expanderar och spänner musklerna inför omvärlden. Att de spolade Parismötet om Syrien tillsammans med Kina säger rätt så mycket om vilken framtid vi har framför oss och hur Ryssland kommer bete sig. Du vill inte reta upp dem nu utan förhålla dig så neutralt du kan mot dem.
Tror du att USA kan försvara Finland nämnvärt om Ryssland anfaller, det krävs en armé posterad i Finland och det lär knappast ske då de endast ar baser i länder de inte är välkomna i.
Det är oerhört mer komplicerat för Ryssland att börja agera aggressivt mot NATO än att göra det mot ett litet grannland. Problemet med Ryssland är att de ofta beter sig hotfullt och aggressivt, vilket omöjliggör verkligt 100% goda relationer. Jag håller med om att det är inte oproblematiskt att öppet gå emot Ryssland, när ryssarna har offentligt gått emot något, men det är även naivt att tro att det skulle på något sätt hjälpa att vara neutral, om man vill vara en suverän stat och ha beslutanderätt över sina egna intressen. Undfallenhet och ständiga eftergifter mot både personer och stater som hotar med fysiska angrepp har aldrig fungerat, utan har alltid istället haft motsatt effekt. Desto mer uppenbart det blir att man kan genomdriva sina önskemål mot någon annan med hot om fysiskt våld utan att det blir komplikationer och förluster, desto mer attraktivt blir det att använda hot.
Jag tror också att det är inte värst sannolikt att Ryssland skulle ge sig in på att invadera Finland, utan det handlar snarare om att ryssarna kan börja djävlas på olika sätt. Personligen tror jag fortfarande att
om Ryssland skulle våga ge sig in på att visa musklerna militärt mot ett EU-land i Östersjön, så är NATO-länderna uteslutna. Det lämnar kvar Sverige och Finland, och av dessa två är det Finland som har det starkare militära försvaret, d.v.s. jag tror att ett eventuellt ryskt kort och begränsat intrång på ett av dessa länders territorium, för att sedan dra sig tillbaka efter förhandlingar där det angripna landet har fått göra eftergifter, förmodligen är troligare mot Sverige än Finland.
Citat:
USA är lika säkra som allierade som alla andra, dvs inte mycket när de behövs. Går Finland med i nato kan det ställa till med mer problem för dem än de får avhjälpta. Det är inte klokt för små länder att ge sig i kast med Ryssland.
Precis, det är inte klokt att ge sig i kast med Ryssland, eftersom detta land rimligtvis inte kan bli i dagens läge någon riktig allierad. Man kan inte ha ett trovärdigt ömsesidigt samarbete, när den ena hotar den andre. Rimligtvis är USA, eller rättare sagt NATO, en mer trovärdig allianspartner och gör att Ryssland måste ge sig i kast med just NATO, inte enbart det enskilda landet, om de angriper det.
Citat:
Kriget kommer och man vill inte ha fronten i sitt land, bättre för finland om Ryssland blir mer intresserade av mer sydliga länder och lämnar dem ifred.
Rimligtvis kommer Ryssland fortsätta intressera sig för Finland av den enkla anledningen av Finland geopolitiska läge (som i och för sig inte är lika explosiv idag, då Ryssland för knappt 70 år sedan tog en del av Finlands landområde som angränsar till Östersjön), samt att de delar en lång gräns med varandra.