Citat:
Ursprungligen postat av Jugdish
Förstår mig inte på detta med negerungar, vafan är det för speciellt med dom?
I folkmun talar man om tre sorters kvinnor för detta syfte. Det är de kvinnor som vuxit upp i förorten. Hängde tidigare i den lokala fritidsgården och inte har några andra perspektiv än Muhammeds, Ahmeds och Papa Mowgli Ukulele i mysbyxor och Canada Goose-jackor. De har isolerat sig medvetet från gemenskapen och till fullo underkastat sig främlingarnas patriarkala levnadsvanor. Generellt sätt avskyr de svenskar och de motiverar sina val med att förringa och förkasta sina genetiska landsmän för att understryka den lågintensiva kamp om herraväldet som pågår på svenskars mark. De förkastar emellertid inte svenskens gemensamma plånbok utan systematiserar bidragsberoendet för sig och sina avföringsbruna avkommor (pappan har naturligtvis lämnat).
Den andra kvinnotypen är de psykiskt svaga, veka och osjälvständiga. Den typiskt kosmopolitiska, trendkänsliga innerstadsmänniskan med globalt samvete. Feministjudens allra mest karaktäristiska offer och den h*n allra helst vill sätta klorna i. Förr om åren var denna den osjälvständiga, psykiskt svaga och veka kvinnotyp engagerad i kärnkraftsfrågor ("Nej till kärnkraft", självklart), hon kunde synas på kårhuset 1968 eller fastkedjad runt några almar vid Kungsträdgården. Idag är det andra toner och precis som amen i kyrkan är det givet att denna typ sjunger dessa. Idag är hon omskolad miljöpartist, klimatsmart och innerstadsmänniska. Människorättsaktivist är hon med förflutet som biståndsarbetare där den tillfälliga romansen med Papa Bouba ledde till det önskade: ett kolsvart trollbarn som hon stolt visar upp för begeistrade väninnor på Söderfiket. Syftet med barnet är politiskt och mänskligt: att föda fram en neger och därmed lyfta barnet ur koskitshyddornas Kongo till en bättre tillvaro i det rikare väst. Minst lika intresserad av vår gemensamma plånbok som den första typen.
Den tredje är feministen. Antingen om hon kommer i blekfet begagnad modell (mina signaturer) eller en yngre tappning med mungiporna i knähöjd gör hon det av politiska och/eller biologiska skäl. Hennes emancipation från den svenska gemenskapen har skett genom att dels avsky den; övertygad som hon är att aktuella gemenskap har förtryckt negrer eller araber med sin globala konspirationsteori om den vita mannen. Samtidigt kan hon å andra sidan inte frigöra sig från sina biologiska drifter. Det leder till att hon, med hjälp av andra krafter i Sverige, bidrar till att undergräva den manliga rollen (som hon i ord förkastar) för de etniska svenskarna samtidigt som hon bara ersätter den med lite afrikansk och arabisk touch. Det är med andra ord en salig portion hyckleri och dubbelmoral som sätter hennes hottentott att se dagens ljus.
För övrigt anser jag att feminism bör kriminaliseras.