Svenska radikalfeministiska bloggare

Ja det skulle vara intressant att spekulera vidare runt. Jag kallar det för fempokalypsen, sammanfattat. Vi ser det både på deras personliga och strukturella plan.


Ja det är mycket tydligt att se vilka som är de destruktiva hatarna och att deras ideologi ej bär något konstruktivt med sig. Aron Flam har jag för mig har refererat till Jaques Derida´s destruktiva filosofi med pricksäkerhet.

http://ladydahmer.nu/2017/november/h...nom-livet.html

Ladyn räknar upp alla gånger män tagit sig friheter med henne. Det är ju en del om man säger så.
Blir chockad. Har jag levt under en sten? För jag kan helt ärligt säga att jag knappt upplevt ngt sånt här alls. Känner inte alls igen mig i andra kvinnors berättelser. De verkar inte kunna gå utanför dörren förrän en man är där och tafsar. Ibland önskar jag nästan ngt litet ska hända mig också. Man känner sig ful och oattraktiv.

Jag vill börja med att tacka Jugdish för det enorma arbete han har gjort och att han under så lång tid orkade underhålla den här tråden. Det är med stor sorg jag ser att den tyvärr verkar ha gått i graven. De radikalfeminististiska bloggare vars aktiviteter kartlagts här är i de flesta fall fortfarande aktiva, så varför har intresset för tråden dött ut? Är det så att intresset för deras provocerande försvunnit och radikalfeminististiska bloggarna har minskat i popularitet? Tittar man på trådens huvudobjekt ladydahmer så verkar det vara sant. Kollar man upp domänen ladydahmer.nu på Alexa så ser man att den tappat massivt i ranking sedan förra sommaren.

Nu under hösten visar den dock vissa tecken på återhämtning, och därför tycker jag också att det är på sin plats med en återuppväckelse av denna tråd.

Ladyn fortsätter än idag med sitt manshatande, mer uthållig än någon endaste flashbackare. Nu i tiden innan valet har alla hennes inlägg föga förvånnde bestått av att hacka på männens favoritparti SD. Vad är det egentligen som driver denna feminazis gränslösa hat för allt som är manligt inklusive vårt kära Sverige?

Hon har väl behov av att hävda sig gentemot sin man, men eftersom han sitter på stålarna och hon är beroende så får hon avreagera sig by proxy istället.

Jo, det ligger något i det. Det kan inte vara lätt att leva med vetskapen att man är ekonomiskt beroende av sin make som svensk raikalfeminist, men jag tror det finns mer att gräva i här. Många skulle kanske skylla på att hon mår dåligt personligen eller att hon har dåliga erfarenheter av män, men jag tror det är mer än så. Det finns en kultur av manshat bland svenska feminazis där de ger varandra ryggdunkar när de visar sig vara duktiga manshatare. Att hata män har blivit poppis, till den grad att man till och med kan hålla igång en vinstdrivande blogg år ut och år in med nästan bara det materialet.

Ladyn bloggar i veckan om hur viktigt det är att få hata män. Ett typexempel på hur feminazis försöker ta kontroll över debatten. Inte bara ska hon få lov att sprida sitt manshat, utan all kritik mot detta beteende ska förbjudas för den "får henne att må dåligt". Jaha men hur män påverkas av hur hon hatar omhämmat ska vi inte bry oss i?

Den feministiska dubbelmoralen i sitt esse.

Nu två månader utan några nya blogginlägg. Det senaste handlar om att hon känner sig utbränd. En småbarnsmamma som bloggar på deltid. Utbränd!? Vilket jävla skämt. Fast man ska inte vänta sig mer från dessa psykiskt labila feminister egentligen.