Jag tänker, därför finns jag WTF!

Hög klass på det där inlägget måste jag säga. Tack för att du bidrog till diskussionen. Du lyckades skriva ett långt inlägg innehållande nästan enbart argumentum ad hominem. Ditt inlägg var dessutom otroligt nedlåtande och fördomsladdat. Den som skriker högst och spelar översittare är inte den som vinner en debatt.

Ska tråden kunna fortsätta så måste den handla om "jag tänker, därför är jag". Antar att tråden är död vid det här laget tyvärr.

Om du är intresserad av "sånt här", skulle jag tipsa dig om att börja plugga inom något "filosofiskt" ämne. Väldigt intellektuellt stimulerande!

Ett problem är: Vad är existens?

Ett exempel: Jag tänker, därför finns jag. Det är ett påstående om min egen existens. Men om jag drömmer att jag är en utomjording från Mars där jag tänker: Jag tänker, därför finns jag. Då kommer påståendet i en annan dager. Vi har en form av existens, men på ett annat plan.

Vi kan vara produkten av något väsens dröm. Vilken form av existens har vi då? Och på vilket sätt finns vi då? Kan man därför rakt av komma med påståendet att man finns?

Rätta mig om jag har fel... men, de sanningar som skapas grundar sig på observationer. Ju fler observationer av något, desto säkrare är det. Utifrån vetenskapliga studier kan vi dra slutsatser om hur troligt någonting är. Men ju mer man utvidgar sitt perspektiv på vad vi kan observera vetenskapligt, desto mer säker blir iallafall jag på att "vi vet att vi inte vet något"... - helt säkert.

Universum och världen "as we now it", skulle lika gärna kunna vara en liten byggsten i en långt mer avancerad och större varelse. Vi kan inte vara säkra på något egentligen. Så därför, det ända vi vet, är att vi inte kan vara säkra på något.

Jag antar att du inte håller med mig, skulle kunna beskriva mer varför detta tankesätt är paradoxalt?

Kanske skulle vara givande ja. Men filosofi och psykologi är något jag gärna studerar själv. Psykologi och i viss mån filosofi är något man undermedvetet håller på med hela tiden så det hör till livet oavsett om man studerar på universitet eller något annat. Dessutom är biokemi (framförallt endokrinologi) och psykologi större intressen för mig än akademisk filosofi så de ämnena är prio 1 och 2 när det gäller studier. Sedan finns det ett par fler saker jag hellre skulle studera...

Dessutom... Vissa som håller på med filosofi är lite universitets-skadade... Det blir för mycket "-ismer" och för lite eget tänk. "Om man pluggar filosofi kan man i bästa fall bli professor, filosof är man självlärd" som Alexander Bard sa. Säga vad man vill om honom men jag tycker att det var träffsäkert sagt.


Att vara lite agnostisk är nyttigt, jag håller med, och ja det kommer med åldern eller ju mer kunskap man absorberar. Helt rätt. Men att påstå att man inte kan veta någonting alls är paradoxalt ifall man ska debattera för det. För att sammanfatta kort handlar det om att man bryter lite mot reglerna för hur man för en debatt och man struntar i vad bevisföring går ut på.

Man kan ej lägga fram bevisföring för att man inte kan veta något (självmotsägelse) man kan på sin höjd påstå att man inte kan vara säker på något förutom "att man inte kan vara säker på något" (som Bisarro skrev) men det ifrågasätter jag starkt eftersom den slutsatsen måste ha sin fysiska grund även den.

Verkligheten finns, det kan vi vara säkra på. Vi kan vara säkra på något (nämligen det). Varför? För att även en eventuell metafysisk värld som "simulerar" denna är en värld. En verklig värld. En verklighet. Sedan kan man blanda in dimensions-tänk i den eventuella metafysiska världen men det går inte att diskutera ifall man inte har definierat dimensionerna. Går inte att diskutera något vars enda definition är att det är odefinierbart för oss. Då är det en icke-diskussion.

Du kan även vara säker på att du finns (om du tänker - kan inte jag veta "problem of other minds").

Men att din perception ger en bristfällig representation av verkligheten är helt och hållet möjligt. Världen som du ser den kan mycket väl vara en illusion. Vi kan däremot vara säkra på att världen finns därute (alltså kan vi vara säkra på något) och jag kan vara säker på att jag existerar, "cogito ergo sum", (alltså kan jag vara säker på något).

Om min språkliga begåvning inte räcker för att du ska förstå... (Kan bli lite konstiga formuleringar såhär sent)... Är inte något fan av Objektivismen men Ayn Rand har en hel del bra poänger och kunde träffsäkert förklara varför man absolut kan vara säker på att "existensen existerar" och varför "du existerar". Kolla upp objektivismens ståndpunkt på axiom. Sedan flummar hon runt med en hel del andra teorier som jag inte accepterar helt men just på den punkten kan hon förklara min ståndpunkt gällande "existensen existerar" och "jag tänker alltså är jag" väldigt bra. Descartes förklaring borde annars räcka på "cogito ergo sum" för att man ska vara säker på det.

Tack för ett riktigt ordentligt svar. Bra skrivet! Kan inte säga annat än att jag blivit inspirerad, tycker det är en väldigt intressant diskussion. Har inget att tillägga.

Mvh

Varsågod! Skriver gärna långt om det behövs. Det är en intressant diskussion ja helt klart. Har du något att tillägga så är det bara att skriva i tråden senare. Kom och smäll oss på fingrarna så att det svider hårt när du blivit riktigt påläst

Om du ville ägna lite studier över dessa antonymers begreppsliga skillnader skulle du inse att mycket av det du skriver, som detta citat, är svammel.

• Relativ vs. absolut kunskap
• Axiomatiska vs logiska system.
• Upplevelser vs kunskap.
• Epistemologi vs ontologi.

För att få hög klass på en diskussion måste man ibland uppfostra andra, detta gör man bäst genom att nå deras känslor så att dom ändrar sitt beteende. Om det är klassfullt eller inte är helt ointressant, vad som är intressant är om det är effektivt.

Och med tanke på dina senare inlägg så verkar jag ha rätt.

Om jag ville rationellt vinna en argumentation emot dig så hade jag gjort det. Nu valde jag en annan väg då jag vet hur dessa rationella debatter oftast drar iväg på 100sidor där man letar argument motsägelser och det slutar istället alltid som en kamp om vem som vinner, och aldrig om att komma fram till vad som är rätt.

Egot förstör även rationella debatter, rationella debatter blir väldigt ofta orationella fastän dom förs rationellt.

Men som sagt mitt budskap var tydligt även fast du valde att fokusera på personangrepp istälelt för det viktiga budskapet i texten. Förmodligen kommer du avfärda det mesta jag skriver i detta meddelande också för att kunna motsäga mig, du verkar vara medveten om den psykolgi som ligger bakom så jag förstår dig fullt ut om du inte kan stå emot.

Dock är jag glad att du tog till dig och tonade ner dig en aning i efterföljande poster, mitt jobb här är nämligen avklarat pga detta.

Fortsatt trevlig diskussion.

Men för en debatt på riktigt då!! Dissekera "svamlet" och analysera varför det är skitsnack snarare än att skriva "det där är bara trams".

Du har inte alls fått Mig att "tona ner mig". Jag var agnostiker från början och helt utan politisk åsikt. Det är din förhastade fördom om mig som någon ung politisk fanatiker som har spruckit. Men vill du tro att du gjort underverk för min världsbild genom lite personangrepp på flashback så... Whatever makes you happy.

Jonblund jag vet att du tycker att jag inte har en aning om vad ett axiom är. Detsamma!

Vi får hålla oss till saken om det ska bli något. Eller följa Fredriech exempel och debattera i stil med "du får komma till sans nu unge vän", "du ÄR trångsynt, dum" (eller det roligaste) "klargör ditt bristfälliga beteende för din egen skull". "Bristfälligt beteende" är nog ett av mina favorituttryck från och med nu.

Det finns debattörer och det finns pratglada. De förra förtjänar ofta en dialog, medan de senare bör tvingas till monolog, annars riskeras hybris, en otäck åkomma.

Upplevelsen som existerar för tillfället existerar så som den är. Att någonting på något sätt alls finns till bortsett från denna upplevelse är en möjlighet. Alltså; Att det existerar en objektiv verklighet utav allt är och som upprätthåller upplevelsen är en möjlighet. Att det som är är så som det är är det enda säkra.

Det verkade oklart för någon en bit in i diskussionen, men det kanske har retts ut.

För övrigt så är det ingen säkerhet Descartes framställer. Antagandet är väll ganska uppenbart. Säkerheten angående ämnet är; "tankar händer".