Jag tänker, därför finns jag WTF!

Naturligtvis var det ett axiom då Dessa kriterier är uppfyllda:
"An axiom is a premise or starting point of reasoning. As classically conceived, an axiom is a premise so evident as to be accepted as true without controversy" Wikipedia.
Problemet med Aristoteles "förste rörare" förutsätter ett tredimensionellt universum. Hela vår värld kan vara en tredimensionell simulering i något annan, för oss oåtkomligt tillstånd. Att tala om "vara placerat i" eller "skapat av" saknar mening avseende sådana tillstånd.
Avseende detta häpnadsväckande avslöjande behöver du inte komma med en uppsats, bara någon källhänvisning, såvida du inte själv står bakom denna falsifiering av solipsismen.

Nej, det är inte ett axiom. Ett axiom är "självklart sant" och "en grundsats som kan accepteras utan bevis". Det är inte självklart sant att jorden är universums mittpunkt (tvärtom) och det är inget som kan accepteras utan bevis. Det behöver mycket väl bevisas till skillnad från "jag tänker alltså är jag". DET är ett axiom.


En simulering är per definition något som är skapat så då har du använt dig av fel ordval. Eftersom du har använt dig av wikipedia sjunker jag till den nivån jag också. Titta upp svenska wikipediasidan (eftersom du verkar missuppfatta engelska abstraktioner) för simulering (den 30:e Maj: ) "Simulering är ett sätt att, så långt som möjligt, återskapa en verklighet i en kontrollerad miljö." Citatet står inte jag bakom, det behöver givetvis inte handla om att "återskapa" verkligheten i denna kontext. Då handlar det mer om att skapa verkligheten snarare än återskapa.

Det "för oss oåtkomliga tillståndet" (metafysik) som du nämner är miljön där den eventuella simuleringen har sin rot. Sök upp en förklaring på tankeexperimentet "brain in a vat" så kanske du förstår.


Filosofi bygger på att man själv skapar abstraktioner som definierar verkligheten. Därav är det axiomatiskt att verkligheten accepteras. Det måste accepteras precis som sin egen existens - eftersom att det är grunden bevisföring vilar på. Min förklaring av vad filosofi är - är inte vad som står i någon ordbok om man söker på "filosofi" men det är vad filosofi de facto är. Filosofi bygger inte på källhänvisningar, det är universitets-trams. Filosof blir man självlärd, det handlar om att tänka så innovativt som möjligt och bygger inte på att hänvisa till källor som du och jag gör. Sedan kan man fly undan att filosofera på riktigt genom att påstå att "man inte kan veta något säkert" - detta är kvasi-filosofi eftersom att det är axiomatiskt att verkligheten existerar. Man definierar ju verkligheten genom skapandet av abstraktioner när man ägnar sig åt filosofi. Att påstå att verkligheten ej går att definiera (att det inte existerar ett objektivt universum) är också en definition av verkligheten (!) - så tokigt blir det om man negligerar detta axiom, man har alltså fel enligt sin egen argumentation.

Ett axiom är ett för vidare förnuftsbaserad analys nödvändigt antagande. Axiom har ingenting med sanningsvärde att göra. Någon absolut sanning existerar inte.
Om något utanför vår värld ligger bakom allt det som vi uppfattar som verkligheten, menar jag att vi kan kalla detta en simulering. Vi är ju trots allt bundna till vår värld och vårt språk. Vad det egentligen är som händer därutanför vet vi ju inget om och därför saknar vi möjlighet att beskriva det, vare sig som skapat eller framväxt eller ...Vi har helt enkelt "inte den blekaste aning vad vi pratar om"
Just därför att verkligheten är axiomatisk är den också relativt sann. Det Solipsimen visar är att ingenting hindrar en annan alternativ verklighet. Pudelns kärna är att det inte existerar någon absolut sanning. Sanningar kan uppdelsa i två kategorier:

• De axiomatiska, som bygger på antaganden. Matematiken är ett exempel på ett axiomatiskt system
• De empiriska, som bygger på iakttagelser. Hela naturvetenskapen är ett sådant exempel.

Du hävdar att det inte finns någon absolut sanning som om det vore en absolut sanning.

Det är en absolut sanning. Vi saknar den 0-punkt som behövs för absolut kunskap.
Det är lite som "ge mig en fast punkt i universum och jag kan flytta himlakroppar". Problemet är att det inte finns någon sådan fast punkt.

Precis vad jag menade i slutet av mitt inlägg till Jonblund. Tack Jonblund argumenterar inte bara mot mig och dig utan även mot sig själv.

Underförstått menar Jonblund "vi kan vara säkra på att vi inte kan vara säkra på något!". Löjligt paradoxalt och ett ologiskt argument eftersom det är "en kunskap" som förnekar kunskap, ett argument som förnekar att det finns absoluta/sanna argument...

*Kan givetvis argumentera mot resten Jonblund har skrivit. Men om man läser stycket ovan så märker man att hans/hennes välskrivna inlägg vilar på en paradoxal grund.

Den absolut sanna kunskap ni med bestämdhet hävdar, hur härleder ni denna kunskap. På vilken fast orubblig grund vilar den?
Människan kan ju bara uppleva världen genom sina sinnen, allt vårt vetande kommer från iakttagelser. Med andra ord Empiri. Med axiomatiska system som enda undantag, men ett axiom vilar ju per definition inte på någon absolut sanning, men på ett överenskommet antagande.
Det finns inget paradoxalt i en vederläggning. När epistemologin avvisar möjligheten till absolut kunskap, förvandlar den inte kunskap till något paradoxalt.
Tag som exempel en matematisk ekvation utan lösning. Menar ni att avsaknaden av en lösning gör att man inte kan vara säker på att en sådan inte finns?

Kunskapen baseras på axiom:
-Aristoteles axiom A=A.
-Descartes "Jag tänker alltså är jag".
-Logik.
-Reglerna för bevisföring.
-Empiri.
-Att perceptionen (som vårt enda verktyg att ägna sig åt bevisföring) ger en representation
av verkligheten.
-Att verkligheten existerar och är objektiv i den mening att den är definierbar.*

*"Att bortförklara detta med "allting är relativt" går ej då "allting är relativt" egentligen betyder "allting kräver en definition (från en ståndpunkt i verkligheten)" och absolut inte att verkligheten ej går att definiera.


Ja. Plus integration av empiriskt registrerade data med hjälp av bevisföring. Denna bevisföring vilar på logiken som i sin tur vilar på axiom som vi tjatat sönder.


Ett överenskommet antagande som krävs för att kunna föra debatt ja. Du kan inte debattera och påstå att perceptionen är otillräcklig för att föra en debatt. Då har du förlorat debatten. Det är lika befängt att ägna sig åt bevisföring i syfte att komma fram till slutsatsen att bevisföring ej är möjligt. Eller ja - klart att du kan göra det, du gjorde det nyss. Men det är bara trams att hålla på med att debattera när man förnekar att diskussioner leder någon vart. Då kan man hålla käften istället alá Wittgenstein.


Fel. Epistemonologin är ingen teori. Det är en undergenre av filosofi. Som politik. Det är som att påstå "politiken avvisar möjligheten till att det är bra med sänkta skatter". Epistemonologin avvisar inte möjligheten till absolut kunskap. Epistemonologin som ämne är en samling frågor kring ämnet kunskap snarare än ett statement. Det är ingen -ism.


Det där är en extremt dålig liknelse eftersom det saknar likheter med ämnet. En mer träffande liknelse vore ett exempel på en matematisk ekvation vars uträkning visade att ekvationen inte existerade. Den ekvationen är nedskriven på pappret men den representerar inte verkligheten.

Jonblund menar ju i och för sig inte riktigt så, antar jag. Han menar nog att det enda vi vet, är att vi ingenting vet. Alltså att vi bara vet en sak, att vi inget annat vet. Hur kan vi vara säkra på att vi ingenting vet, när vi inte kan vara säkra på något annat? Ja, det är ju bara att ta en fråga i taget och gå igenom allt vi tror oss veta. Kan vi få ett hundraprocentigt ja-svar på någon annan fråga?

Detta betyder inte att vissa saker vi tror oss veta, inte kan vara sanna, bara att vi nte kan vara fullkomligt säkra på det.

Det är inte paradoxalt att säga: Jag är fullkomligt säker på att jag inte är fullkomligt säker på något (annat).

flowhunter är tyvärr trångsynt och argumenterar emot enbart för att hans världsbild inte ska förändras. Det är ett vanligt psykologiskt fenomen som du kan googla om utifall du är intresserad.

Vi kan inte vara säkra på någonting öht som redan sagts.

Att vi existerar är jag tämligen rätt säker på att vi gör, i någon form. Men att beskriva verkligheten som "verklig" är oerhört dum.

Den riktiga verkligheten kan lika gärna vara en simulation, för att denna simulation ska kunna existera tycker vi att den måste existera i någonting, en fysisk verklighet.

Problemet är att det vi ser, med våra 3 dimensioner är en väldigt snäv syn. Vi har ingen aning om hur komplext, avancerat det egentligen kanske kan vara.

Det kan vara så att det finns en fysisk verklighet, men det kan lika gärna vara så att det inte finns en.

Den person som man kan lita på är den som faktist säger att vi kan inte veta, den som kommer med svaret att såhär är det, är förmodligen en person som vill ha kontroll över sin verklighet.

Men det är klart, om vi raderar människans syn, så finns ju inte färger/nyanser eller skepnader. För det vi inte ser, kan inte existera. Eller?

Personargument och fördomar. Lågt och hör inte hemma i någon debatt överhuvudtaget. För att försvara mig - jag drivs inte av någon agenda förutom att finna kunskap om världen och sträva efter mitt eget välmående och är inte någon fanatiker. Saknar egentlig politisk åsikt t.ex. och blir gärna överbevisad eftersom att jag då lär mig. Har inga problem med att uppdatera min världsbild, försöker att göra det varje dag. Men axiom är axiom är axiom. De är nödvändiga för att kunna föra debatt och bör inte trampas på (vilket Jonblund gör) om man ska föra debatt.


Du kan vara säker på din existens ("jag tänker alltså är jag") och världens existens (vilket jag har förklarat). Sedan att din/min perception visar världen som den egentligen är - det är inte säkert.


Vad bra att du är säker på det i alla fall. Konstigt i så fall att du i meningen tidigare skrev att vi "inte kan vara säkra på något öht" trots att du är "tämligen rätt säker" på din existens.


Ja.. Tankeexperimentet "brain in a vat" är i och för sig i de baserat på att simuleringen sker i en 3-dimensionell metafysisk värld men även en mång-dimensionell värld är definerbar (som till exempel strängteorier) - dock ligger ytterliggare dimensioner såklart utanför vår perception. Det blir en icke-disskusion om man ska diskutera någonting som inte går att diskutera. Att blanda in dimensioner utan förklaring om vad man menar med det mer än att det är "odefinierbart" är lite väl new age för min del.


Förstår inte vad du menar men en metafysisk verklighet är möjlig (en värld bakom vår perception) - denna värld vore dock även den en värld. Inte något ingenting utan något någonting. Något definierbart.


Det enda jag bestämt sätter mig emot är debatt som inte är debatt. Bevisföring som inte är bevisföring. Det kan vara personargument som du använder dig av eller att negligera axiom som du och Jonblund. Allt annat är "subject of change" hos mig - men de som övertalar mig debatterar alltid korrekt. Baserar argumenten på axiom och använder logiska tolkningar av empiriskt registrerade data.

Är inte meningen att glida in på meta-debatt men det är oundvikligt i detta fall.


Förstod inte uttrycket "om vi raderar människans syn" så har ingen kommentar. Du kanske har en bra poäng men om jag inte förstår 100% så vill jag inte kommentera.


Det är i och för sig inte paradoxalt - nej. Du har rätt, där har man undvikit att göra ett paradoxalt statement - i och med ditt tillägg "(annat)". Men om man inte är säker på något annat - varifrån har man tagit materialet man skapat abstraktionen för att man "inte är säker på något (annat)"? Ska man skapa ens en enda abstraktion behöver man en verklighet att prata om. Argument, speciellt gällande abstraktionsbildning, måste ha sin fysiska grund. Hoppas att poängen framgick. Känner att just svaret till dig Bisarro var av bristande språkkvalitet men förklarar gärna vidare när jag har tid nog att författa ett lite bättre inlägg.

Flowhunter du har väldigt rätt i att det är dumt att komma med personliga s.k. "påhopp", men detta är i fall där dom är helt tagna ur luften för att sätta dit motståndaren.

Ungefär såhär kan det se ut.

Alltså du är så jävla trög du fattar ju ingenting, dig går ju inte att diskutera med öht.

Det jag dock gjorde är att beskriva hur du FAKTIST ÄR, du är dum, trångsynt och förstår inte att det du propagerar för har du ingen som helst rimligt sätt att bevisa, du vet inte vad du snackar om, lika lite som att någon som säger emot dig och tror sig ha det rätta svaret vet vad den snackar om.

Då blir det helt naturligt att man klargör ditt bristfälliga beteende för din egen skull, jag vill att du ska lära dig och fatta, så att du inte fortsätter skjuta dig själv i foten.

Du kan inte veta något alls i denna fråga och därför enbart spekulera, gör då detta tydligt istället för att kasta sanningar i ögonen på folk.

Ang min motsägelse så missuppfattade du den helt, kanske med flit?

Hoppas du tar och kommer till sans min unge vän.