Jag tänker, därför finns jag WTF!

Oj, kom nyss på att jag inte vet vad han åsyftade med ordet "jag" i den där meningen..

Är det (1) den objektiva verkligheten eller (2) egot? Eller kan det vara så att påståendet endast är en bekräftelse av upplevelsens existens?

Om vi byter ut tankar mot andning, gäller samma sak då? alltså;

Jag andas, alltså finns jag?

Hur är det med hjärtslag då?

Jag slår hjärtat, alltså finns jag?

Fortsätt tänka i den banan!

För det första säger Descartes tankegång endast att "det finns ett jag"; det säger ingenting alls om detta jag, dvs. vem du är eller något liknande.

Jag har sett att många (även välrenommerade filosofer) hävdar att resonemanget fungerar även med andra verb än "att tänka" och jag kan inte annat än att hålla med.

Jobbigt att behöva adressera uttalandet flera gånger p.g.a. att det finns flera saker som han kan åsyfta med Jag

Jag växer naglarna, alltså finns jag. Makes perfect sense.

Lutar åt att tänkandet som en ren mental upplevelse är primär. Det vi uppfattar med våra sinnen, andning puls etc, kan ju mycket väl vara just en ren mental upplevelse som inte har någon verklig fysisk motsvarighet.
Tänkandet är oberoende av denna eventuella fysiska motsvarighet.
Jag ser inte hur man kan vederlägga cogito argumentet, medan "jag andas alltså finns jag" inte tillför något nytt argument mot solipsismen.

Filosofin är tvärtom. Det borde vara såhär: "Jag finns, därför tänker jag."