Podcast av Alex Schulman & Sigge Eklund

Gillade senaste avsnittet, särskilt biten där de analyserar mentaliteten angående studentflak.

Helt ok avsnitt.

Intressant att höra att de har en nya scenföreställning på gång.

Vilket nummer har det omtalade avsnittet när dom mobbar folk? som DN hade rasat emot.

35

Avsnitt 35 var nog det bästa som Schulman/Eklund har presterat i sin podcast. I det nästan 90 minuter långa avsnittet sågas bland annat tre DN-medarbetare: Mustafa Can, Maria Schottenius, samt samt Ulrika Kärnborg. Inte konstigt att DN gick i taket. Podcastens huvudsponor If meddelade att man var "förvånad över tonen" i avsnittet, vilket DN basunerade ut med krigsrubriker på sin kulturdel. Och tydligen gick budskapet hem eftersom podcasten sedan dess blivit ganska slätstruken och tandlös.

Tycker det senaste avsnitten varit ganska tråkiga. Känns som de blir mer och mer "karaktärer" och formen allt mer fyrkantig. Jag lyssnar fortfarande varje vecka men tycker de har gått lite i stå. De bränner sällan till längre och blir inte heller riktigt intressant.

Alex stammade också mer än vanligt.

Jag tyckte synd om honom stundtals när jag lyssnade, för rent formuleringsmässigt uttrycker han sig som alltid mycket väl men det brister i leveransen rätt rejält pga. stamningen.

När jag lyssnar på deras samtal känner jag inte riktigt nån varm kompiskänsla från deras samtal. Alex och Sigge är ju på så olika nivåer, det skapar en konstig maktbalans. Inte för att nån av dem är nåt geni direkt, men det är så tydligt hur mycket långsammare Schulman är, hur svårt han har med dubbeltydigheter och populärkulturella referenser. Inte sällan hör man irritationen i Eklunds röst när Schulman säger uppenbara korkskalligheter. Man märker att Sigge Eklund "styr" deras samtal rätt mycket.

Nja... Visst är Sigge i någon mening mer "intelligent", men jag kan tycka att han känns rätt pseudo-intellektuell och fruktansvärt substanslös många gånger. Alex må vara enkelspårig men hans anekdoter och berättelser är ofta betydligt mer "värdefulla" i form av innehåll och slutsatser. Sigge säger ju ingenting, bara svänger med fina formuleringar.

Jag tror Sigges intelligens är gravt överskattad, inte minst bland hans vänner (tex förra F&F). Håller helt med om att S&A:s samtal inte ger samma varma vänskapskänsla som jag uppskattar mycket med F&F. F&F ger ju varandra motstånd men känns alltid hjärtvänligt. S&A mycket mer konkurrens och de känns som de tävlar. Sen skulle de säkert säga att det bara är en del av "showen" men det tror jag inte på. Dessutom tycker jag Sigge har en tendens att sätta sig på Alex och det hade varit roligare om Alex stod mer för vad han tyckte istället för att backa ner. Nu är det mycket Sigge som håller i taktpinnen.

Alex är på många sätt intressantare eftersom han är mer öppen med sina svagheter och delar med sig mer, medan Sigge regisserar sin "appearance". Säkert också en del av att han uppfattas som smartare, just för att han är så mån om att framstå så.

Är det inte tvärtom?

Vilket av det? Att Sigge visar sina svagheter eller att det är mer intressant att han inte gör det? Eller menar du att det främst är Alex som regisserar hur han framstår? (Det gör såklart han också)
Om Sigge är intressantare, det kan man säker tycka. Men jag har börjat störa mig på honom. Tycker han lätt blir lite för mycket besserwisser och det är inte heller bra för dynamiken i samtalet och dessutom ganska osympatiskt.

Sen håller jag med flera andra här om att klippningen är jobbig, de klipper ofta när de just börjar bli intressant.