Vidrigaste bok du läst?

Jag tyckte Flugornas herre var väldigt obehaglig. Inte för målande beskrivningar av våld naturligtvis. American Psycho är nog den bok jag läst som bäst beskriver vidrigheter.

Se bl.a. Flashbacks egen intervju med mannen

http://www.flashback.se/mi/sotos.shtml

En av hans texter..

http://www.feastofhateandfear.com/archives/sotos2.html

Var med, rättare sagt.

På tal om Whitehouse har DN en artikel om dem:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=390051&previousRenderType=1

Hehe, han är inte bara vidrig utan talanglös också - en oursäktlig kombination -

Måste nog vara Väktare med Dean r Koontz. Var kring 11-12 år när jag läste den. Hade mitt rum nere i källaren och det var helt tyst, bortsett från en del konstiga ljud från värmepannan etc då och då.

Hittad aldrig några gula lysande ögon under sängen eller i garderoberna... hehe

"Amerikan Psyko, hunden"... jag har inte läst amerikan psyko och orkar inte läsa den för att få reda på hunden, så: Vad händer med hunden!!?

"Pojken som kallades det" är ju inte som trevlig. Jag hittade en bild på Dave Pelzer när han var liten, man kan se att han inte hade det så trevligt hemma

http://www.davepelzer.com/images/Dave_in_Kindergarten.jpg

Slaktarpojken är både stilmässigt och innehållsmässigt en ganska vidrig bok. Stackars grabb. Rekommenderas till de som inte läst den.

Blev en ganska schysst film också av Neil Jordan. Absolut inte lika bra som boken men klart sevärd.

Tycker för övrigt att AP är närmast komisk i sina våldsskildringar; det blir så överdrivet att det närmast blir Monty Phyton, samtidigt som allt som kan kallas trovärdig psykologi lyser med sin frånvaro.

Den obehagligaste boken jag läst är "förvandlingen" av Kafka, just eftersom den rymmer så mycket psykologi, så djupt inträngande och skoningslösa skildringar av huvudpersonens psyke och lidande och så obarmhärtiga beskrivningar av en oförstående, kall och hård omvärld.

Jag har läst många otäcka böcker, men jag blir inte speciellt upprörd av tex. American Psycho i och med att den är en fantasiprodukt.

Väldigt upprörd blev jag däremot av boken " Priset på ett barn" av Maria France Botte och Jean Paul Mari. Den handlar om den fyraåriga period de tillbringade i Bangkok ibland prostituerade och oftast torterade barn....

En oerhört omskakande bok.

Till innehållet är det den vidrigaste boken jag läst. Men en sak som gjorde det mindre vidrigt för mig, var att jag aldrig kunnde inse att den var självbiografiskt, jag läste den som skönlitteratur – på samma sätt som en del av Torey Haydens böcker är klassificerade som skönlitteratur i libris.


Påminner mig om när jag läste Salammbô, jag läste igenom sida efter sida av krig, slaveri och svält och var egentligen ganska likgiltig. Men sedan kommer en scen där en krigselefant kommer tillbaka från slagfältet med avhuggen snabel, och man blir väldigt upprörd: ”Hugga av snabeln på en elefant, hur i helvete kan man göra något så grymt?”

På tal om grymmheter mot djur så kom jag att tänka på "Den stora gruvstrejken" av Zola, som handlar om de vidriga förhållande som franska gruvarbetere levde under.

Trotts all fattigdom, elände, svält och våld så är det ändå djurplågeriet som jag berördes mest av. Dels är det en oerhört gripande scen när en häst för första gången förs ner i gruvan, för att aldrig mer släppas upp därifrån, och den gamla hästen hälsar på den nya och för fösta gången på flera år känner lukten av ovanvärlden och frisk luft. Dels en scen där några ungjävlar jagar, plågar och fångar en gravid kanin.

På tal om Zola så är "Krogen" (alt övers. "Fällan") också ganska vidrig, med sina hänsynslöst närgångna och detaljerade beskrivningar av fattigdom, elände, smuts och alkoholiserade arbetare som plågar ihjäl sig själva och varandra.