Vidrigaste bok du läst?

Skulle nog säga Hannibal för att den är så extremt olik filmen, såg filmen först och läste långt senare boken så mentalt var det bara en chock.

Jurassic Park hade också en hel del grisiga scener.

World War Z är även värd att nämna dels för att man kan identifiera sig med en hel del på en personlig nivå men också för att man mycket väl kan se makthavare göra misstagen som görs men också ta besluten som behöver tas när det väl kommer till kritan.

Sex liter luft av Andrzej Tichy,

"Picknick vid vägkanten" vill jag också tillägga, inte för dess innehåll utan för dess bakgrund.

Det är en bok som nästan inte blev till pga sovjetisk byråkrati, författarna fick kämpa med tänder och naglar för att den skulle bli godkänd när det begav sig och i den moderna utgåvan med eftertexten förklarade Strugatsky att flertalet faktorer i boken gjorde att boken inte godkändes för publikation och att man för varje enskild faktor och textrad som gjorde att boken inte godkändes fick man i skrift via snigelpost genom sovjetbyråkratin förklara för x antal ansiktslösa byråkrater varför boken i enlighet med sovjetisk lagstiftning stämde överens med alla stående lagar och politiska rättesnören. Varje enskild invändning, inte bara om budskapet i boken som helhet utan även om individuella meningar och generell ordbehandling var föremål var för sig för handläggning i sovjetcensuren!

Tänk er att ni skriver ett alster på standard 200 sidor och för varje gång ett ord eller en mening i flödet dyker upp som kan tänkas vara i konflikt med den sovjetiska kulturlagstiftningen så måste ni skriva ett jävla brev för att överklaga kulturmyndighetens beslut om nekande för publikation allt eftersom!

Är det inte vidrigt om nåt?

Just den här post-scripten i modern upplaga som förklarade följetongen kring publikationen var något som fick en att undra "Hur fan orkade ni med det här?" och det blir vidrigt just för att det är en sann historia

Jag har läst en del riktigt grisiga böcker men just våld är något som gör sig dåligt i skrift enligt mig. Jag vet inte varför jag tycker det är behagligare att läsa om någon som blir grundligt slaktad än att se någon bryta nageln på film, det bara är så. Men en bok som står ut som genuint vidrig är Blood Meridian. Jag antar att det är McCarthys stil som gör det för mig, den där kärva torftigheten får mig att känna mig som en närvarande betraktare till psykopatgängets illdåd.

Doloresvariationer av Sara Stridsberg är väl skriven men extremt motbjudande. Den tar upp ämnet pedofili och knyter än till Lolita av Evgeny Nabokov. Sexuella övergrepp mot barn är ett genomgående tema hos Stridsberg och de skildras i realtid och ibland även detaljerat.

Värsta boken jag läst är referensen nedan. Jag fixade 30 sidor, sen klarade jag inte mer.

Den kan dock ses som en liten beskrivning till diverse ställen i Polen vid namn Birekenau, att slå ihjäl fyra personer som Markis de Sade gjorde, med tortyr, är inte en sekund att jämföra med det stället.

Jag har vari där. Om det dyker upp personer som förnekar, jag kan gärna visa dem iskalla polska slätter, jag har inget emot det. Det betyder inte att jag tycker om gruppvåld täckare, om nu någon skulle tro det, jag har såklart vissa idéer.


http://www.vertigo.se/forfattare/markis-de-sade/

Om nu någon tror att jag bejakar den sortens verksamhet så tar den personen fel.

Samuel R. Delany - Hogg

Jag läste den när jag var 9. Skada för livet.

It, av Stephen King. Läste den i tidiga tonåren och den satte djupa spår. Filmerna kommer inte i närheten av bokens spänning eller skräck. Skulle kanske läsa den igen nu i vuxen ålder bara för att se hur den känns idag.

Mycket obehaglig men så jävla kasst skriven, precis som Dave Pelzers böcker.

Jag läste American Psycho när jag var yngre. Vidrig definitivt, men boken gör läsaren ganska omgående avtrubbad för allt som äger rum i den. Det känns aldrig äkta på någon nivå, utan bara som någons skeva fantasier. Så den är snarare vidrig på en metanivå. Typ: "Okej, Easton Ellis, du ville säga något om nyliberalismens dehumanisering och samhällets ytlighet, och det är så här du väljer att göra det? Ewww."

Läste Steve Sem-Sandbergs De utvalda för några år sen, och den är vidrig på riktigt. Inspirerad av verkliga händelser utspelar den sig på ett barnhospice i Österrike där personalen experimenterar på utvecklingsstörda och sjuka barn, utan hänsyn till deras välbefinnande, innan de helt sonika avlivas.

Hmm, när jag kommer att tänka på saken är även The Girl Next Door av Jack Ketchum väldigt, väldigt vidrig också. Även Sharp Objects av Gillian Flynn.

Även The Alice Network av Kate Quinn har scener som får mig att rysa när jag tänker på dem.