För att återuppväcka ett viktigt diskussionsämne (även om det verkar ha spårat ut):
I västerländska stater - åtminstone rent generellt - är grundprincipen att "straff" innebär frihetsberövande. Förutom frihetsberövandet i sig, ska en fånge behålla sina medborgerliga rättigheter såsom yttrandefrihet och tankefrihet, samt ha tillgång till ett så "normalt" liv som möjligt. Det senare innebär rätt till kontakt med omvärlden, och meningsfulla aktiviteter i en så stor grad som praktiskt möjligt.
Internationell lag har vissa minimikrav på vad en fånge måste erbjudas, till exempel ett visst antal tillåtna besök i månaden, men känns onödigt att gå in på detaljer nu.
FN:s tortyrkonvention och
konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter nämner några sådana regler och riktlinjer för den som är intresserad.
Detta gäller oavsett om det är ordinära fängelsestraff eller förvaring som i Anders fall, och hör inte samman med vad en person är dömd för eller hur långt hans straff är.
Kortfattat är "inhumant" vad gäller Anders exakt samma saker som anses "inhumant" vad gäller andra fångar, eftersom alla anses lika inför lagen. Både nationell och internationell lag säger att fångar ska behandlas i tråd med ovanstående, och med respekt för fångarnas människovärde. Många anser att Anders saknar människovärde, men det är en subjektiv åsikt som saknar grund i någon lag - FN:s deklaration säger ju att alla har ett inneboende människovärde, utan undantag.
Så allt, förutom frihetsberövandet i sig, som innebär lidande för en fånge (även Anders) kan anses vara inhumant.
I Anders specifika fall finns det ett flertal brott mot såväl nationell som internationell lag:
Till exempel råder ett inofficiellt besöksförbud (den enda som fått besöka honom var hans mor, innan hon dog) trots att han ska vara tillåten ett besök i veckan samt ett telefonsamtal i veckan (det är han också inofficiellt förbjuden). Han är ej heller tillåten brevkorrespondens med privatpersoner (annat än sporadiskt), får inte studera (fängelset vägrar hjälpa honom beställa studiematerial) eller arbeta, och tidigare fick han inte tillgång till den motion och utevistelse han ska vara garanterad (men det kan ha förbättrats nu).
Förutom det sitter han totalisolerad från andra fångar sedan 22/7, och enligt egen utsago är han helt utan mänsklig kontakt över 23 timmar om dygnet. Isolation ska hållas på en absolut miniminivå då kroniska skadeverkningar kan uppkomma redan efter någon vecka, och den generella konsensusen är att isolation ska vara totalförbjudet för livstidsdömda. Officiellt är Anders "bara" dömd till 21 år, men då straffet kan förlängas in i det oändliga kan det i praktiken innebära livstidsstraff. Därför är isolation inte acceptabelt i hans fall.
Se till exempel
The Istanbul Statement on Solitary Confinement (PDF).
Så min personliga åsikt (baserad på de universella mänskliga rättigheterna och internationell lag) är att hans fängelseregim för stunden klassas som inhuman, även om den förhoppningsvis förändras till det bättre i framtiden.