Författaren Kaj Skagen sågar Åsne Seierstads bok
En av oss och liknar den vid Aage Storm Borchgrevinks bok
En norsk tragedie. Anders Behring Breivik og veiene til Utøya med liknande tema. Enligt Skagen tycks boken säga att det "oss" som Breivik växte fram ur inte är vi, utan "dem" på Oslos västkant med "fina mellannamn och stora trädgårdar".
Jag uppfattar det som att båda dessa böcker innehåller en irriterande politisk underton som blir mycket tröttsam efter ett tag om man inte är fullkomligt hjärntvättad.
Breivik har gjort bland det värsta en människa kan göra men det räcker inte för dessa författare, det är som att de måste övertyga läsarna om att han verkligen är så ondskefull som de tycker genom att beskriva honom som elak sedan födseln.
"Boken skildrar Breivik som ett ondskefullt barn som plågade humlor, förstörde rosor och gladde sig över andras gråt..."
Man ska dock komma ihåg att Seierstad har helgarderat sig genom att säga att
det som står i boken är rykten från grannar och vänner och därmed inte behöver vara sant.
Kaj Skagen nämner i recensionen någonting som jag också har funderat efter att jag såg rättegången live på nätet.
"...Ett bra exempel på detta är skildringen av händelsen när Breivik kämpade med gråten i rätten, överraskad av uppspelningen av den video han själv hade skapat, efter att han i flera timmar hade stirrat ned i bordet under uppläsningen av skadorna på hans 77 mordoffer. "77 liv bekom honom inte. Detta berörde honom", skriver Seierstad som ett eko av den välkända och enhälliga domen från dagspressen över denna händelse.
Jag var också vittne till denna händelse. Det var lätt att se att Breivik satsade allt på att inte visa känslor under uppläsningen av mordskadorna, och att han koncentrerade sig på att inte höra. Gråten kom när han trodde att TV-sändningen var över, utlöst av videon. Saken kan vara mer komplicerad än det man kan få ut av rena typskildringar."
Hela recensionen hittar ni här:
http://www.dagogtid.no/ei-forteljing-om-ein-av-dei/