Ensamhet är självvald och alla kan komma ur den

Kolla, det jag menar är att man klarar sig bättre om man inte känner något måste att passa in i det sociala. T.ex i en föreläsningssal, i ett klassrum, på en fest. Gå din egen väg och skit i alla småsaker som hindrar dig från att nå toppen.

Vet du vilka människor som dog för tidigt? De som led av att de var ensamma. Komplexerade människor..

Källa på det tack. Jag kan nämligen inte hitta något om det i artikeln.

Jag ska ordna fram källor. Medan jag gör det har jag en fråga till dig: Personer som "lider av ensamhet", de som känner att de måste ha ett socialt liv, som för övrigt är falskt, vilket både du och jag vet, mår de bra eller? Ärligt, så dessa människor dog av att inte ha falska människor kring sig. Eyy, vilka svaga människor! Vet du vad mitt bästa personliga råd är. Ahh och jag skiter i tyck vad du vill, det är: "Fuck allt & alla". Varför? Lev efter detta och du kommer nå hur högt som helst. Fokusera på dig själv istället för att låtsas bry dig om andra. Du vinner så mycket tid då på att satsa på dig själv istället, läsa på bättre, göra ett bättre arbete, vilket kommer leda till att du når högre upp. Men aja, alla har inte samma psyke.

Förstår inte. Tror jag skrev i denna tråden men det verkar som det är borta. Kan det försvinna bara sådär?

Fint skrivet! ska försöka tänka på detta då tankarna finner sig tillbaka.
Arbetslös och boendes i en skithåla med folk man verkligen inte vill ha något att göra med (folk som hellre tar tjack än gå ut med sin hund ordentligt t.ex.)

Men ja, tack!

Skönt att höra att du inte bygger upp en mur av lögner och står för vem du är. Visst känns det skönt att inte behöva tänka på varje ord och fundera om det man säger inte hänger ihop med det man tidigare har ljugit om att man har gjort. Är glad för din skull. Dumt att skämmas för sig själv. Jag tror helt ärligt att folk har mer problem med folk som försöker smussla med sina hemligheter än de som faktiskt vågar stå för vem de är. Gömmer man sin ensamhet så blir det nog lätt att man framstår som skum eftersom man måste anpassa sitt beteende runt sin ensamhet för att ingen ska se den.

Det gick nog egentligen inte snabbt utan det var den sista pusselbiten som saknades för att allting skulle börja rulla på. Har kämpat med ensamheten ett bra tag och gjort en hel del förbättringar med mig själv. Den här sista biten som satt i huvudet var det sista som behövdes. Har varit blandat var jag har träffat folk, universitetet, jobbet, fester är främst de områden där jag har träffar folk men jag försöker prata med folk om jag får tillfälle även i vardagliga livet, på banken, i affären, osv.





Det är ju precis jag säger att man ska göra. Gå sin egen väg, vara den man känner att man vill vara. Att skära av all social kontakt för att våga vara sig själv tyder väll mer på att man är rädd för att bli dömd så man dömer alla andra innan de hinner göra det så man inte behöver oroa sig när man beter sig som man vill. Alla människor har olika behov, och behöver du inte ha någon social kontakt så är det helt okej, men det finns många andra som behöver mänsklig kontakt.

Man ser det sociala som man själv närmar sig det sociala. Om man antar att alla människor är falska så är det vad man kommer att se. Du kanske låtsas bry dig om andra och jag antar att du tror att alla andra också bara låtsas bry sig om andra. Jag hade din attityd ett bra tag där jag helt sket i andra. Jag gjorde exakt som jag ville och sket i andra. Det jag minns mest ifrån den perioden var förutom att jag hade svart hår att jag också var arg nästan hela tiden och såg ned på alla andra människor så för mig så funkar det i alla fall inte.

Alla vill nog inte nå toppen heller. Alla har inte ett driv efter att få ett jättebra arbete, starta eget eller bli kapitalist utan de har helt andra mål med livet som inte alls är kompatibla med att man helt skiter i andra människor. Det är bra att du har hittat din livsfilosofi och jag önskar dig allt väl men se inte ned på andra som inte delar dina mål.



Tack varmare. Det värmer att höra sådana ord.

Ensamhet är först och främst ett mansproblem. Kvinnor är i princip aldrig ensam på ett sådant sätt som män är det.

Jag blir glad av lasa denna traden.

Jag svarade i nagon tidigare trad startad av TS dar tonen var ganska bitter.
Du har har kommit upp pa ratt spar kan jag lasa mig till i den har traden. Mellan raderna kan jag se att du har ett bra sjalvfortoende och ar trygg i dig sjalv idag. Resultaten av detta berattar du ju om.

Inner game, coming your way...

Nu gör du massor med antagande och fel i din text som jag kommer punkt efter punkt gå igenom.

(1) Du använder situationstecken som i att du har citerat något. Vad är det du har citerat? Inte artikeln iaf, för där står det aldrig något om att lida av ensamhet. Bara att ensamhet leder till massor av fysiska och psykiska påföljder.

(2) Som för övrigt är falskt? Bara för att du aldrig lyckats anpassa dig till dina medmänniskor betyder inte det att det är så övriga människor fungerar. Du pratar mycket om att det inte går att applicera våra känslor på dig. Men samtidigt drar du alla andra över en kam.

(3) Du har uppenbarligen inte ens läst artikeln eftersom du hittar på saker nu. Nej ingen har dött (som vi kan läsa om), det som har hänt är att man har mätt värden på personer (dvs. 300'000 människor) och sett att människor som lever ensamma påverkas på ett sätt som människor som har ett socialt umgänge och/eller familj inte gör. Detta kommer leda till en tidigare död.
Du kan alltså inte argumentera mot detta. Din övertygelse står sig ganska blek mot en undersökning som är gjord på 300000 människor.
Och vem har sagt att du behöver ha falska människor omkring dig? Jag har personligen sorterat bort varenda person i mitt liv som jag anser vara falsk. Kvar finns genuina personer som påverkar mig till det positiva.

(4) Fuck allt och alla? Ja det kommer sannerligen ge ditt liv en mening.
För det första låtsas jag inte att bry mig om andra. Jag bryr mig om andra, vet du varför? Det är vad man kallar en känslomässig investering. Människor är programmerade på det smarta sättet, till och med en individualist som du borde förstå det, investerar jag tid och känslor i en annan människa så får jag tillbaka det.
Den dagen (om) jag faller, så kommer det alltid finnas någon som räddar mig i fallet. Detta för att jag visat sympati och empati genom mitt liv. Detta har jag inte gjort för egen vinning utan det är en ömsesidig handling. Detta bidrar även till en positiv livsspiral, när jag bjuder på goda handlingar så kommer goda handlingar till mig.

(5) Varför gör du antagandet att bara för att jag bryr mig om andra så satsar jag inte på mig själv? Jag läser och utbildar mig dagligen, både privat men även inom skolväsendet. Jag utvecklar min kropp genom träning och mitt psyke tränar jag dagligen. Men dygnet har 24 timmar, det finns gott om tid över för mig att ta hand om andra också. Kroppen har dessutom ett belöningssystem för det, så på sätt och vis är det att investera i sig själv också.

Ett tips till dig som pratar om att nå högt, etc? Vet du vad den gyllene regeln är i en konkurrenssituation? Att skapa kontakter, "Threat every human being as a million dollar customer" heter det. Varför? Jo för att man vill ha ett socialt försprång, detta för att vinna över övriga konkurrenter inom egentligen vad som helst.
Enstörningar kommer sällan långt i livet.

Rent generellt står det uppenbart, även för en hobbypsykolog, när man läser dina texter att du har blivit sviken. Därefter dragit hela mänskligheten över en kam och isolerat dig från denna. Detta försöker du försvara för dig själv genom att utmåla dig själv som stark och alla andra är svaga som inte klarar av det du går igenom, en klassisk försvarsmekanism som det skrivits spaltmeter om. I själva verket är du mycket mycket ledsen - det är vad ensamheten gör mot oss.

Att du bara har ett konto på ett forum och är inne och diskuterar i relationsdelen är ju ett bevis för detta. En social relation (dvs. ett mellanmänskligt förhållande) borde vara totalt ointressant för dig? Men din kropp säger åt dig att du har fel, därför måste du in här och bevisa för dig själv med dina sorgsna texter att du är stark och att du gjort rätt val i livet, därför sitter du och skriver här.

Nu tror jag mest att du provocerar, alternativt att du är lite aspig och därför har svårt att känna dig hemma i ett socialt sammanhang, eller så är du i det stadiet TS var i förut

Att han hade den försvarspositionen mot världen som ett skydd mot smärta. Om Ts kunde ta sig ur så kan du, eller så vill du inte, men då är ju den här tråden inget för dig. Om du inte använder den för att få ut din smärta och frustration

Fast frågan är ju vem man är. Det är det jag fortfarande försöker komma underfund med till viss del. Ser mig själv som en ganska tråkig person och sådant blir ju lätt en självuppfyllande profetia. Vet inte vad jag skall prata med folk om.

Ofta på exempelvis fikaraster eller lunch med kollegorna kan råka försjunka djupt i egna tankar när någon annan pratar. Vet inte riktigt varför det blir så, men jag har ofta svårt att behålla fokus på någon annan som pratar. Någon som känner igen sig i detta? Till viss del kan det bero på att jag tycker de är trista och babblar på om en massa ointressanta saker. Då blir det trots allt svårt att komma med kloka kommentarer och när man får någon fråga på det som sagts så kan jag bara prestera ett godag yxskaft-svar.