Ensamhet är självvald och alla kan komma ur den

Oj, förväntade mig inte så mycket svar alls. Tack verkligen alla som har tagit sig tid att svara och delat med sig av egna erfarenheter. Speciellt tack till danebrogen som valde att hjälpa mig illustrera punkt 1.1. Puss på dig min lilla mäskdunk.

Vill bara klargöra att tråden inte är en attack mot människor som medvetet väljer att leva ensamma och mår bra av att inte ha människor omkring sig. Det är inget krav att vara social och blir du inte lycklig av det så var inte social utan gör det som ger dig lycka i livet. Tråden var mer menad till människor som har delat min tidigare situation och inte är nöjda med att leva ensamma.

Sen kan helt klart en människa som har umgängeskrets vara ensam. Många människor är inlåsta i en roll som de spelar och som återspeglar deras personlighet. Ingen i deras umgänge lär känna personen så då är det klart att man kan uppleva ensamhet. Det kan ju även vara så att ingen bryr sig om att fråga något om dennes liv och ingen visar intresse för vem den personen är.



Tack Gertrud! Vad kul att se att du skrev också, du har ju som du säger varit på mig en del så det är ju passande att du är här när saker och ting har vänt på sig. Vändpunkten kom faktiskt betydligt innan jag träffade några tjejer. Vändpunkten var när jag plötsligt kunde se allting klart. Mitt liv levde jag i fruktan för att bli dömd, utifrån andras förväntningar och framförallt så var det fyllt av negativet.

Så allting efter den punkten så ändrade jag mitt tankesätt. Köper jag den här skjortan för att JAG tycker den är snygg eller för att den ger liten chans till att bli dömd. Pratar jag med någon nu för att jag vill prata med personen eller pratar jag med personen för att jag förväntas vara social. Vem är den här människan framför mig, stämmer verkligen min dom över personen efter 10 sekunders scanning? Vad mer finns under ytan? Ett skifte i tänkandet.

Jag beslutade mig för att det var mitt liv att leva och stal tillbaka det ifrån alla som berättade hur jag skulle leva. Sedan att resultaten kom så fort direkt efter gjorde det lätt att förstå att det var ett smart val. Speciellt kvinnors affektion gjorde det underbart. En naken kvinna som smeker sin kropp mot min, ligger med huvudet på mitt bröst och tittar in i mina ögon med en blick full av lycka. Det går inte att beskriva hur underbart det känns och jag ångrar allt elakt jag har sagt om kvinnor. Känner bara kärlek till kvinnor nuförtiden när jag har slutat döma beteenden.


Intressant att du nämner det. Har haft mycket tid att fundera men du har helt rätt i ditt antagande, i grund och botten handlar det inte om ensamhet utan om att bli den person som man vill vara, precis som du säger. Det är svårt att fixa en liten bit i sitt liv när det mesta hänger samman och det generella tankesättet påverkar allting och är svåra att kontrollera. Man kan inte få god frukt från ett ruttet träd utan man får skära ned det och så ett nytt.


Tänk om alla skulle tänka så att någon annan skulle ta kontakt. Som kille händer det ju nästan aldrig eftersom tjejerna förväntar sig att bli kontaktade. Önskar att jag hade något bra råd att ge dig. Du kommer antagligen att bli dissad en hel del. Det blir alla människor och det kommer att göra ont. Men vad som kommer att kännas underbart är att du känner att du gör något du aldrig har gjort tidigare, den känslan är väldigt stark och en belöning när man gör rätt. Sen kommer du garanterat inte bli dissad hela tiden. Jag har gjort bort mig så fruktansvärt mycket så att jag skäms när jag tänker på hur fel jag gjorde det. Tjejer är generellt väldigt tålmodiga och snälla mot killar även om det finns undantag. Oftast är det värsta du får "Jag är inte intresserad", "Jag har pojkvän".

Du behöver som sagt inte gå till krogen att ragga, du behöver inte ens ragga utan gör små förändringar i vardagen så att du känner att bollen börjar rulla för att få lite självförtroende.



De flesta tänker nog som du och vill vara nära positiva människor för de ger ifrån sig själva så att andra mår bra istället för att ta energi genom att gnälla och kritisera. Tyckte din post var bra, den illustrerar lite glaset halvfullt/-tomtmentaliteterna och just det egna ansvaret man har.

Det konstiga är att jag alltid trodde att de populära och sociala människorna skulle döma mig för vem jag var men det har visat sig att de istället var de som hade mest empati och sympati. Det är samma människor som jag och andra satt och snackade skit om innan eftersom vi trodde att de trodde de var något. Projicering kanske. Jag tror att en mindre dömande attityd gör att man dels blir lyckligare och dessutom får det lättare i karriären.

Många av de framgångsrika människor jag har träffat har varit väldigt icke-dömande i sitt beteende och positiva. Jag minns speciellt en pilot som kom in i affären där jag jobbade för flera år sedan och var hur trevlig som helst och behandlade personalen med respekt även om han hade utsatts för en hel del av vårt företag. Det var en sådan kontrast till normalt beteende att jag blev paff.

Superintressant. Jag är också ganska ensam och jobbar på att ta mig ur det. Det jag inte känner igen är att jag skulle vara särskilt dömande mot andra. Jag tror i regel gott om de flesta, men jag är ensam ändå. Tror däremot att mycket ligger i detta med att hitta vem jag egentligen är och våga stå för det. T.ex. har jag numera inga större problem att erkänna för folk att jag är ganska ensam, om nu saken skulle komma upp. Tidigare skämdes jag för det och försökte få det att framstå som jag hade en massa planer och vänner. Nu när kollegorna frågar vad jag skall göra till helgen kan jag svara att jag inte vet och inte har några särskilda planer istället för att ljuga ihop nåt för att verka mer intressant.

Undrar också hur din förändring kunde gå så snabbt TS? Du har förändrat ditt liv på ett par månader? Var har du hittat alla människor och tjejer som du träffar?

Bra initiativ TS.
Denna tråden punkterar verkligen problematiken. När jag har mer tid kommer jag gå på djupet med denna tråden och analysera den punkt för punkt.

Att vara slav under sina känslor är att inte leva. Att ta kontroll över sin situation och bestämma hur ens liv ska se ut är vad en "vinnare" gör. Du har gjort det, stora gratulationer!

Låter lite kristet :-), döm inte för då kommer själv bli dömd. Behandla din nästa såsom du själv skulle vilja bli bemött.

Nä men jag håller med , väldigt bra inlägg, jag tog mig också ur en sån där neggspiral för några år sedan, otroligt skönt. Helt plötligt kunde man börja leva på riktigt, var också en neggig jävel innan.

Riktigt bra tråd! Ska prenumerera på denna.

Ställer mig i hyllningskören! Den enda som kan bota ensamhet är du själv. Precis så är det!

Fram till 20-årsåldern hade jag exakt det här tankemönstret. Jag hade en skara människor omkring mig som stod mig nära, men jag hade otroligt svårt att bygga ut mitt kontaktnät trots att jag ofta träffade nya människor. Problemet var oftast att jag utgick från att alla trodde jag var lite introvert och skum, därför undvek jag sociala sammanhang så långt det var möjligt. Jag kunde vara social och trevlig men hittade på ursäkter för att dra mig ur så fort som möjligt, detta skedde upprepade gånger men samma personer och det dröjde inte länge förrens de började undvika mig. Naturligtvis utgick jag ifrån att de inte gillade mig (inte för att jag betedde mig sådär, utan pga de anledningar jag själv hittat på), vilket jag var helt tillfreds med. Vill de inte prata med mig vill inte jag prata med dem heller, och innerst inne mådde jag dåligt eftersom jag hade svårt att knyta kontakter...

Idag är jag mycket mer drivande och visar intresse för personer, vilket gjort mitt liv så mycket bättre.

Vilken skillnad på den här tråden och en annan du skrev för några månader sedan! Borta är föraktet och dömandet, det som riktades mot andra men drabbar en själv lika mycket fast man inte förstår det. Det är inget mindre än fantastiskt! Så glad för din skull, du har gjort något verkligt bra och det är något som inte bara gör ditt liv bättre utan andras också, bara genom din förändrade attityd. Härligt att läsa!

Fan vad bra skrivet TS!

Varför argumenterar du som en tvååring? Fortsätt gärna lev i din illusion. "I don´t really give a fuck"

Bra skrivet!

Driver du med mig? Jag frågade varför ni ser ensamheten som en dålig sak och du svarade "med den enkla anledningen att den är det". Har du specifika undersökningar som visar att ensamhet är något negativt? NEJ det har du inte eftersom det finns inte. Vissa har som sagt behov av andra människor andra har lite mindre behov och vissa har inget behov alls.
Hahaha, tvååring, okey..kolla, du kan erkänna att jag har rätt här för du vet det väldigt väl. Jag har åtminstone argument till skillnad från dig *host* "det är bara så".

Hatar att länka till aftonbladet men:

http://www.aftonbladet.se/halsa/article12406129.ab


Kan även tillägga att spädbarn som inte får fysisk kontakt under de första veckorna dör.
Socialt umgänge och fysisk närhet är vitalt för oss som människor då vi är ett flockdjur. Can't fight biology.