Ensamhet är självvald och alla kan komma ur den

Flera har säkert läst mina tidigare trådar ända sedan 2010 och sett att jag har haft rätt så stora problem med ensamhet, kvinnor, vänner och psykiska problem som följer detta. Tänkte sätta mig med en kopp kaffe och skriva ned lite konkret hur exakt mitt liv har förändrats ifrån att vara ensam till att leva det liv som jag har drömt om sedan mitt liv rasade samman för många herrans år sedan och de praktiska saker som jag faktiskt har gjort som har tagit mig ur ensamheten. Jag vill bara dela med mig av mina erfarenheter och förhoppningsvis hjälpa någon annan därute.

Jag tog en tripp genom universitetsområdet och tittade på lite människor som fanns där. Verkligen tittade på de människorna som fanns där. När jag tänkte efter så fanns det inte en enda människa som jag inte skulle kunna tänka mig att vara vän med baserat på utseendet. Jag såg en del typer som såg lite konstiga ut men med rätt personlighetsdrag så spelar det ingen roll alls. Jag tror att alla människor har något att erbjuda världen och alla kan vara sociala och hitta vänner och kärlek.

1 - Ensamhet sitter i vårt huvud

Redan efter två månader då jag hade förändrat mitt tankesätt så var det som att slå på en lampa. Det gick såpass fort att göra förändringen ifrån ensam till att inte vara ensam. De stora spärrarna satt helt enkelt i mitt eget huvud och inte hos andra vilket gör det lättare att ha kontroll över och att lösa.


1.1 Negativitet och dömande av andra

För två månader sedan så var jag ensam och mådde dåligt över det. Nu två månader senare så får jag SMS ifrån tjejer som berättar hur mycket de tycker om mig, jag träffar människor och inser att de faktiskt vill umgås med mig, har sex flera gånger i veckan och jag pratar med folk och de stannar kvar. Almanackan är fullbokad en månad framåt. Det här är skumt som fan. För två månader sedan så fanns det inte ens på kartan att det skulle kunna bli såhär. Vad fan hände med ensamma persevere?

Jag minns en tråd jag skrev där jag skrev något om "sönderknullade kvinnor" och "bajsluktande fetton". Läs de beskrivningarna ett par gånger och fundera vilken typ av hjärna som faktiskt frammanar sådana uttryck. Är det uttryck av en hjärna som är kapabel att älska andra, är det en hjärna som inte dömer andra, är det en hjärna som är lycklig? Folk tog illa vid sig att jag skrev sådana saker.

Inuti vår hjärna så är det som ett litet företag som producerar tankar. Men problemet med det företaget är att det inte finns någon insyn, det finns ingen som inspekterar vad som föregår utan allting som passerar genom företaget det passerar utan någon kontroll och utan att vi är medvetna om vad som sker. Är man inställd på "bajsluktande fetton"inställningen så får man rätt så dåliga resultat.

När jag var inställd på den inställningen så dömde jag andra människor. De som festade var jag nog avundsjuk på innerst inne och hatade att de fick ligga så jag dömde ut dem för vad de var. De tjejer som nobbade mig såg jag som något väldigt dåligt och tillskrev massa dåliga egenskaper. När jag väntade i kön i affären och såg någon fet person så tänkte jag att de var lata. När jag hörde någon prata arabiska så tänkte jag att de var otacksamma som fick komma hit men inte lär sig språket.

Som ni ser så alla de här negativa tankarna om folk ledde till att jag matade mitt huvud med negativa tankar hela tiden. Mitt lilla företag i huvudet massproducerade negativitet och det gjorde knappast att jag mådde bättre i min ensamhet. En dömande personlighet gör att man ofta drar negativa fördömanden mot andra och mår dåligt av all negativitet plus att personer känner av detta och inte vill umgås. Här är ett test man kan göra för att verkligen inse hur mycket negativitet som finns i ens huvud.


1.2 - Orimliga krav och åsikter om sig själv

Det här är den andra riktigt stora delen av vad som gjorde att jag slapp min ensamhet. Det var många tankar och åsikter som jag hade om mig själv som höll mig tillbaka som jag var tvungen att ta itu med för att slippa vara ensam.

1.2.1 - Åsikter om mig själv

Jag hade den här konstiga bilden av att jag var tvungen att vara den perfekta människan för att någon skulle kunna tycka om mig. För att vara nöjd med vem jag var så hade jag en otroligt hög tröskel. Minsta lilla fel så ansåg jag att jag var värdelös. Jobbade jag 149% istället för 150% av medelarbetaren så var det otroligt dåligt och jag avskydde mig själv. Givetvis så är det omöjligt att uppnå någon form av lycka när man sätter kraven skyhögt och inte tillåter sig att missa ett enda av dessa krav.

Jag hade även en åsikt att jag var äcklig, vidrig och allting som jag vidrörde blev till skit. Köpte jag en cykel så tappade den halva värdet enbart för att jag hade rört vid den. Det var saker som satt kvar sedan jag blev mobbad och genom att ifrågasätta det beteendet så kunde jag börja arbeta bort dessa övertygelser. Jag kunde bryta dessa övertygelser när jag började se människor ur ett mer positivt ljus. Se det som var bra i människor och bry mig om andra på ett genuint sätt.

Jag såg mig även som mindre värd andra människor. Alla andra hade något att erbjuda och jag var värdelös. Alla andra hade bättre klädstil, alla andra var mer intressanta, alla andra hade mer inneboende värde gentemot mig. Som alla förstår så är det svårt att bryta ensamhet under dessa premisser.

Jag började fråga mig själv varför jag tyckte som jag gjorde. Var de här tankarna nödvändiga, stämmer de verkligen, hjälper de mig eller förstör de för mig för att komma ur ensamheten? Ju mer de kom upp i ljuset ju mer förtvinade de för de var inte baserade på något logiskt.

1.2.2 - Åsikter som jag trodde andra hade om mig själv

Nu börjar verkligen det roliga. Så fel man kan ha om sig själv. Jag såg mig själv som en loner som var utanför som ingen ville umgås med, för jag trodde alla såg mina inbillade dåliga sidor. Det räckte att jag hade ett hårstrå som låg fel för att jag trodde att folk dömde mig för detta men sanningen var att människor inte visste hur de skulle tala med mig. Nu i efterhand så har folk sagt precis att jag sågs som skum och att det inte gick att komma fram till mig på ett naturligt sätt och att de är glada att jag tog steget att bli mer social. Inte i exakta ordval men den andliga meningen är densamma.


En annan otroligt viktig del som jag lärde mig var att utseendet betyder ingenting. Det var en noja jag hade att jag trodde folk dömde min utsida hela tiden men folk bryr sig inte. Så länge du sköter grundläggande hygien och har kläder på dig så spelar det ingen som helst roll hur du ser ut. End - of - fucking - story! Är du kille så oroa dig inte för ditt utseende om du själv inte vill göra förändringen för din skull. Det kan vara skumt att ens tänka att utsidan inte är viktig men det sitter helt i din attityd. De där muskelbergen på krogen, de där modeklädda killarna är inte bättre än dig utan ni är på exakt samma nivå. Sätt dig inte i underläge för att du tror att de är mer värda än vad du är. Läs den första meningen tills den sitter. Känn dig aldrig underlägsen för att någon är snyggare än dig. De som är bäst med tjejer som jag känner är mediokra utseendemässigt.


1.3 Rädslan för att bli dömd

Det här är nog det som jag hade störst problem med. Jag vågade inte sticka ut på något sätt för att jag var rädd att bli dömd av andra. Det gick så långt att jag klädde mig i påsiga kläder för att dölja min fysik, klädde mig i nedtonade färger och försökte bli 100% normal och passa helt i formen. Inte nog med att jag ansågs som tråkig jag levde mitt liv i fruktan av att bli dömd.

När jag omformade mitt liv så satte jag en grundläggande regel som jag dömde allt ifrån.


Svarade jag nej på det så ifrågasatte jag varför jag hade det tankesättet. Rädslan för att bli dömd gör att jag inte blir lycklig och det gör att jag inte kommer närmare mina mål att slippa ensamheten. Kontentan blev att jag kom fram till att jag ska göra saker som gör mig lycklig och skita i vad andra tycker om det.

Det är en annan grundregel som man bör lägga på minnet. Bry dig inte om vad andra tycker om dig. De som tycker något om dig det är dömande människor och det är människor som själva skulle behöva ta tag i sitt liv och bli mer positiva och livsglada. Bör du lyssna på en människa som vill få dig att leva kvar i ensamhet och inte ha någon glädje i livet? Det är precis det som den som dömer dig gör. Du behöver inte någons tillåtelse för att förändra ditt liv. Peka finger åt alla som dömer.

2 - Hur gjorde jag rent konkret för att slippa min ensamhet?

Det är ju enkelt att sitta och prata om att det sitter i huvudet att vara ensam men rent praktiskt så är det givetvis en helt annan femma att komma ur sin ensamhet. Nu vet jag inte alls vilken nivå som du som läser det här befinner dig i men jag har varit på de flesta nivåerna. Ifrån att knappt våga gå igenom staden eller gå på en buss till att vara rätt avslappnad socialt.

Ensamhet är först och främst en vana. Man har ett beteende där man beter sig på ett sätt där man förblir i ensamhet. Oavsett hur mycket man förändrar sitt tankesätt så kommer man fortfarande att vara ensam om man inte ändrar sitt beteende.


2.1 Generell attityd som kan hjälpa till

Det är lätt att framstå som en socialt utsvulten människa när man börjar att träffa andra människor. Det skrämmer bort människor, speciellt om du är desperat när du pratar med tjejer. Ta alla begär du har och tryck bort dem tillfälligt. Fokusera inte på något slutmål med alla interaktioner du har med människor. Människor uppskattar generellt att du är intresserad av vem de är och vad som är viktigt för dem. De vill inte vara +1 vän på facebook eller +1 på din knullista. Det är själviskt och det kommer vara avtändande. Försök ha roligt med de här människorna istället och se det som något du gör för din egen vinning, för att du vill träffa dem och inte för att de ska ge dig vänskap eller sex. Känn ett genuint intresse för dem.

Alla blir nobbade. Är du ensam så kommer du bli nobbad en eller flera gånger av människor som inte vill prata med dig. Det är inget personligt utan händer alla. Ge inte upp när det händer utan fortsätt träffa nya människor. Folk kommer troligtvis inte höra av sig mycket heller. De flesta människor är väldigt lata med att ringa andra och hela den biten. Det kan ses som att ingen vill vara med dig med det kan också vara något positivt. Om du ringer andra för att dra ihop saker när du får mer vänner så blir de också beroende av dig och du håller i trådarna vilket kan vara bra för dig. Så se det positiva i den situationen eller känn ingenting och acceptera det för vad det är.

Så med andra ord, träffa folk för att du är intresserade av att träffa dem och ge inte upp om du blir nobbad. Jag lägger till att inte döma andra människor heller igen eftersom det är viktigt att tänka på.

2.2 Generella saker som kan hjälpa dig ur ensamheten

Att vara social kräver energi för oss som är introverta och speciellt om man ska lära känna nya människor och måste engagera sig i den andra personen. För att orka med detta så försöka att alltid

• Sova ordentligt om nätterna - Trötthet minskar självförtroende och social förmåga
• Äta ordentligt, är man hungrig är det svårt att vara social
• Träna några gånger i veckan med något du gillar
• Se det positiva i saker och människor om det finns val mellan att se dåligt eller bra på något
• Sluta titta på porr om du inte känner dig sexuellt attraherad av kvinnor, det kan störa din naturliga sexdrift och göra att du förblir ensam.
• Dra ned på tiden framför datorn, det är lätt att bli datorberoende, speciellt om du spelar MMORPG spel som wow eller dota/lol. Om det är möjligt så sluta helt med att spela MMORPGs, de brukar ta upp väldigt mycket tid som kan användas bättre till andra saker.

2.3 - Var hittar man människor?

Överallt. De flesta föreslår säkert krogen eller fester. Det kan vara jättebra ställen att träffa nya människor på men det betyder inte att det är optimalt. Gillar du inte att festa så gör inte det om du inte får ut något av det, så länge du inte gillar det för att du är rädd för det.

Gör upp en liten lista över saker som du trivs med att göra. Paddla kanot, löpträning, samla frimärken, måla tennsoldater, sjunga, spela tennis, teater, geocaching, vandring, musik, rollspel eller sällskapsspel, resor, simning, bilar, mode, osv. Hitta något som du verkligen har ett intresse för. Gillar du en viss musikstil så finns det garanterat events där personer som delar samma musiksmak som dig samlas. Ta på dig favoritbandtröjan och gå dit. På samma sätt så finns det liknande för de flesta intressen.

Vardagskommunikation är ett bra sätt att öva upp sig också. Se dig själv som Sherlock Holmes som är ute efter att luska fram vilka människor de människor du träffar verkligen är. Att vänta på en buss vid busshållplatsen är ett utmärkt tillfälle att säga hej till någon och prata lite. Det går att inleda med vädret så länge man har ett leende på läpparna. Säg hej till kassabiträdet när du handlar, håll upp dörren för någon som kommer efter och ge den ett leende eller en hälsning, prata med någon jobbarkompis som du normalt sett inte pratar med eller sätt dig och plugga på gymnasiet/universitetet/biblioteket och fråga vad de studerar för du tycker det verkar intressant. Fråga någon på gymmet om de har något tips för en muskelgrupp eller säg att det är kul att se någon lyfta ordentligt som kör en basövning.

De här småstegen kanske verkar obetydliga men det handlar om att bryta ensamhetsvanan och få in en vana där man pratar med folk.


3 - Är jag (läsaren) verkligen intressant som människa?

Många personer lever i ett skal av sitt verkliga jag. De vet inte vilka de är, de vet inte vilka mål de har i livet utan de lever efter hur samhället dikterar och det som ger minst smärta. Jag tror på att om man tar bort alla störningar runtomkring, alla tankar och går in riktigt på djupet i ens själ så hittar man den människa som man är menad att vara.

Att vara sig själv är ett råd som vi får av alla när vi frågar hur vi ska bete oss för att få kvinnor eller vänner. Hur många är egentligen sig själva? De flesta är sig själva men deras riktiga jag är insnärjt i mindervärdighetskänslor, rädsla för att bli dömd, negativa tankar, krossade drömmar och övertygelser att de inte förtjänar att vara sig själva eller att de är för dåliga för att vara sig själva.

Det är det där innersta jaget som jag vill nå när jag frågar mig om ett visst tankesätt eller ett beteende gör mig lycklig eller gör att jag närmar mig mina mål. Att våga vara sig själv och riktigt veta vem man är och vara stolt för den man är det tror jag är väldigt attraktivt i både vänskapssyfte och kärlekssyfte. Framförallt så mår man otroligt bra att inte ha några inre konflikter med vem man vill vara och vem man rollspelar sig att vara när man träffar andra.

Så att vara sig själv handlar om att våga skära loss allting som det verkliga jaget är insnärjt i. Släppa det förflutna som har varit svårt, släppa mindervärdighetskänslorna, sluta vara negativ, bryta de övertygelser som binder en vid marken. Ju mer man klarar detta ju bättre mår man och ju bättre självförtroende får man.

Man får en attityd, det här är jag, jag trivs med vem jag är och det är helt okej om du inte tycker om mig men jag vill vara den här personen och gillar du inte det så är vi inte menade att känna varandra. Det är oerhört befriande.

Du är intressant, du är säkert bara för inne i ditt huvud för att se hur olik du är andra och hur mycket du har att erbjuda. Ju mer människor du träffar ju mer kommer du förstå att ditt sätt att tänka, leva och bete dig skiljer sig ifrån andra.

4 Avslut

Jag har slösat bort minst tio år i mitt liv genom att sitta i ensamhet. Det har lärt mig oerhört mycket och jag har sympati för alla som befinner sig i den situationen som jag har tagit mig ur. Den insikten jag har fått nu är att alla som är ensamma har möjlighet att ändra sin situation. Det är inte något fel på dig som gör att du blir ensam, du är inte något skadat gods som för alltid är trasigt. Du förtjänar att vara lycklig, du förtjänar vänskap, sex, kärlek, barn, sång, dans och allting som gör livet gott.

Ta vara på livet, det försvinner otroligt fort och det finns så mycket annat än att sitta i ensamhet och lida. Det finns ingen som tjänar på att du mår dåligt och är ensam. Ta tag i det nu för din egen skull och ge inte upp.

RIKTIGT bra tråd TS, kudos!

Skriver en rad för att hitta tillbaka till tråden senare när jag orkat läsa igenom allt. Bra initiativ!

Gör detsamma! Sinnessjukt bra tråd TS! =)

Hehe intressant, har faktiskt märkt hur dömande jag är mot andra människor och det har lett till att jag alltid tror folk dömer mig

Men har iallafall lagt till ett bokmärke nu och kommer läsa allt lite mer imorgon.

Tack igen till dig!!

Bra skrivet!

Ts, har en fråga... Vad är det som räknas som ensamhet? Är man ensam bara för man inte umgås med kompisar på fritiden? Det finns personer som har umgänge men känner sig ensamma endå.

Bra skrivet och bra gjort av dig som människa att gå från att vara ensam till att faktiskt ta itu med saker och ting. Många som sitter och gnäller på att dom är ensamma men gör ingenting åt det! Du har så rätt i allt du skriver.

Sen någonting som jag kan fascineras av, just det här med attityden och sättet hos vissa människor som i allmänhet är negativa; De skyller på allt möjligt som jobb, familj, studier, miljö osv. men egentligen så är det personligheten och känslorna som dom måste jobba med.

Jag personligen är en väldigt positiv människa, förlorar jag jobbet så tar jag det med en klackspark och tänker "jajjemän, en ny situation, nya möjligheter och nytt projekt" medans många tänker "Fan också nu måste jag sitta hemma och vara fattig".. Träffar jag på en negativ människa, blir jag smittad och blir negativ, därför försöker jag undvika dem i möjligaste mån för att själv må bra!

SÅ SNÄLLA, alla som klagar och ser ner på andra människor, ta en titt på er personlighet, er utstrålning och er egen inställning och gör därefter en förbättring!!

Ensamhet handlar inte om du har kompisar eller inte, det är en känsla som infinner sig. Känner du dig ensam så är du också ensam, efter dina egna premisser alltså.

Riktigt bra tråd, känner mig delvis träffad även om jag redan är på väg "ur träsket". Finns inget vackrare än att se människor blomma ut och leva ut hela sin potential.

Det jag verkligen kan stämma in i är bilden av andra, jag stör mig på festande människor kort och gott, intalar mig att de inte är lika mig och därför ska jag tycka illa om dem, och det stämmer väl att vi ofta är olika, men där stannar det.

Alla människor borde läsa igenom det där, speciellt dom som klagar på att dom har få eller inga vänner.

Ett öppet sinne är en jävligt lätt väg till en trevlig umgängeskrets