Citat:
Ursprungligen postat av
cetkin
De flesta som reste till Sovjet kom tillbaka. Journalisten Sven Bjelf skrev en intervjubok på det temat någon gång under sjuttio eller åttiotalet då det fortfarande fanns de som kunde berätta. En och annan blev kvar och bildade familjer i Sovjet och det fanns de som råkade riktigt illa ut av krig och inbördeskrig. Så var det för vanliga ryssar också. Man ska ha klart för sig att det fanns en slags klondykestämning kring Sovjet vid den här tiden eftersom det fanns gott om jobb och stalinterrorn hade så att säga inte kommit igång ännu. Det var till och med någon kommun som betalade ut en sorts AMS-bidrag för att få folk att resa till Sovjet och arbeta. Vid den här tiden hade massarbetslösheten slagit ordentlig rot i Sverige. De kommunistiska partidistrikten i Sverige uppmanade inte någon att åka till Sovjet, inte minst på grund av krigsrisken och att man inte hade något intresse av att dränera sin egen partikader. Frågan om svenskarna i Sovjet är betydligt mer komplex än det som framkommit i tidigare inlägg här.
Så pengar är mer värt än frihet? Jag lever hellre fattig men fri än har pengar men får inte göra något.
Jag tror inte ett piss på vad du säger. Ett par bleka jeans framstogs som rena rama lyxen i Sovjet. Bara det förklarar att det var fattigt.
Kommunistiska länder brukar oftast ha ett samhälle som det slussas mycket pengar till. Sedan används det samhället som officiell bild av landet.
Om Sovjet var så bra...varför röstade folket då på Boris Yeltsin?
Dessutom...."stalinterrorn"...snälla....Sovjet var lika stor skitstövel redan vid första betaversionen av Sovjet år 1917. Efter "avstaliniseringen" så byggdes muren och Sovjet okupperade Prag.