Insemination för singlar

Kvinnor kan inte välja att bli surrogatmamma som yrke i Sverige.

Kan man inte frivilligt ställa upp på det och ta emot betalning ifrån mannen?

Så singel-mammor har rätt till egna barn med inte singel-pappor?
Fin människosyn.

Om singelkvinnor ska få ta del av skattepengar för sina illvarelser ska singelmännen också få det.

Jag håller faktiskt inte med dig. Men om det är så, så talar det för insemination i Sverige inte mot. Sker det i Danmark får de aldrig veta något - sker det i Sverige får de kunskap någon gång i alla fall.

Personligen tycker jag tyngdpunkten skall ligga på två VUXNA i livet. Två SLÄKTEN att luta sig mot. Oavsett om det handlar om lesbiska, homosexuella eller heterosexuella föräldrar - TVÅ skall vara minimikravet.

Börjar man tala om "fadern" då skall all donation och insemination förbjudas. För fadern är faktiskt oviktig efter runket när det gäller all form av insemination. Efter inseminationen talar man om de fysiska föräldrarna inte om biologin.

Det är svårt faktiskt. Du hade en klen morfar - sjuklig släkt?

Min pappa dog för 29 år sedan - i hemmet. Rätt ung.

Det är farligt att vara hemma.

Så din tur.

Försök igen.

Edit:
Min farfar föddes på 1800-talet, var rallare, sprängare (sprängexpert/dynamit - kallades in vid vägbyggen över 80 år gammal), smed, stenbrytare ... slutade som jobba som smed 88 år gammal, tog körkort när han var 76 eller 77 år gammal.

Hårt liv?

Jajajamän, lagt väg och järnväg genom hela Sverige.

Sliten - jodu,

Han blev långt över 90, dog 1988.

Du menar alltså på fullt allvar att en morfar, en morbror eller en vän till mamma ofta kan fungera som ett bra substitut till en närvarande pappa.

Lagligt är ingendera okej f.n.

Frågar du efter min åsikt så lyfter jag ett Edit som jag skrev i ett tidigare inlägg:

Edit:
Jag är alltså mot att man skall kunna skriva tvingande kontrakt avseende foster och havandeskap.

Då uppstår nästa diskussion - födda barn. Om en pappa skall kunna bli singelpappa på lika villkor som en singelmamma med donatorspappa blir singelmamma - så måste en kvinna kunna avskriva sig moderskapet. Det kan man inte göra idag - lika lite som en känd pappa kan avskriva sig faderskapet.

Bör man ha en lagändring så att det blir möjligt.

Jag anser inte det.

Jag anser att barn skall ha två trygga vuxna i grunden - det skall vara basen i ett barns liv, och är faktiskt därför ingen förespråkare av donationer till singelmammor heller.

Jag anser bara inte att argumentationen om "pappa" håller i tråden eller i debatten - för någon "pappa" finns inte med i dagens lagstiftning heller, och om det är det biologiska man ser till så talar det för och inte mot en legalisering.
__________________

Du får gärna sluta med dina smileys och bara ställa en fråga - om du vill ha ett svar, vill du bara summera vad du fått av inlägget och vad du anser om det -- då är smileyn rätt.

Alla pappor är inte närvarande - även om de finns i samma familj, skulle jag vilja säga. Och även om en pappa är närvarande i hans sett att se det innebär inte det han "ser" barnet - och då kan andra vuxna vara väldigt bra komplement eller ersättare.

Jag har sett alla former - och föraktar ingen.

Edit:
Jag har också sett varianten där pappan är nära barnet och lite för mycket "kompis" och en annan vuxen man i släkten gått in och varit stabilare gränssättare. Fungerade jättebra, för det var tryggt för barnet.

Sluta svamla. Självklart finns det dåliga varianter, men det grundläggande är väl ändå att barnet ska ha en mamma och en pappa. Sedan om det går snett är en annan sak, men att från början inte ha någon pappa kan inte anses bra för barnet.

Du är alltså emot all form av insemination?

Jag har inte alla svar. Du kan knappast ha alla svar heller. Jag är ingen expert på området och rimligtsvis så borde människor som jobbar med detta dagligen kunna utforma ett regelverk som fungerar för båda parter. Men vadå, det är väl samma sak ifall Gardells o Levengods surrogatmamma bestämde sig för att behålla barnet? Så frågan är ju, varför är det tillåtet, men så fort man blandar in rena cash, så är det helt plötsligt en fråga om att utnyttja resurssvaga individer?

Det finns ju något som kallas för finansiell abort t.ex. (som jag inte håller med om, men begreppet finns) som innebär att mannen, vid en oönskad graviditet "aborterar sig själv från barnet" och kan således inte ha någon kontakt med barnet när det är fötts, han slipper också det finansiella ansvaret för barnet. Men det är en annan fråga som hör hemma i Abort-tråden.

Men grejen är ju, eftersom surrogatmödraskap är såpass unikt att det skulle behöva en helt unik lagstiftning, att du ställer dom här frågorna till mig "Hur löser vi det och det" går ju att göra men det krävs ju enorma insatser för att komma fram till vad som är rimligt - rimligt kan ju t.ex vara i ovanstående fall när kvinnan vill behålla barnet och fadern tvingas betala underhåll med mera, att han i detta fall kan göra en finansiell abort. Jag vet inte vad som är ideelt. Vad jag vet dock är att surrogatmödraskap knappast handlar om livegendom.

Btw, vid insemination till singelkvinnor är fadern enligt lagbok, redan ute ur bilden. Han saknar ansvar - han saknar rättigheter. Varför skulle det inte kunna vara samma sak för kvinnor som på samma sätt, lagligt, vara utan ansvar och rättigheter? Skillnaden är ju att den lagstiftningen (dvs den som är möjlig att ändra) automatiskt gör kvinnan till laglig förälder när ett barn föds, medans det ser helt annorlunda ut för mannen som manuellt måste förklaras förälder med både moderns och faderns medtycke. Det är en logisk konsekvens av vår biologi, visst, men lagarna skrevs för en herrans massa år sedan då surrogatmödraskap var science fiction.

Samma sak när det kommer till att adoptera sitt barn till någon som redan är laglig förälder. Det finns väl inget som stoppar oss från att ändra på den lagen, när det handlar om surrogatmödraskap, också? Eller är lagboken statisk och oföränderlig?

Ett speciellt regelverk bör plockas fram för detta unika tillfälle. Man skulle t.ex kunna föreställa sig att om det endast är en förälder och denna vill ha egen vårdnad, och den andra föräldern inte vill vara förälder skulle kunna avsäja sig sitt föräldraskap. En slags adoption men vi kanske behöver ett nytt ord.

Och jag tycker inte heller det är ideelt att man bara har en förälder, men nu är verkligheten annorlunda och som jag sa tidigare, en ensam förälder till ett barn som kommit till på detta vis kanske kommer få det mycket bättre än ett barn som lever i ett singelhushåll där farsan knarkar och gör kåksvängar och mamman är alkoholist och hatar sitt liv.

Bara som en fotnot: Jag tror att när denna lagen blir verklighet så kommer vi öppna dörrarna för surrogatmödraskap här i Sverige. Det finns nämnligen en stark lika-för-lika attityd här, och när vi normaliserats in i tänket att kvinnor minsann har rätt att bli ensamma föräldrar så kommer steget till samma manlig rätt att bli mer verklighet.

Det är inte inseminationen jag vänder mig emot i första hand, utan det faktum att barnet från början inte har någon pappa och att detta ska accepteras som något naturligt, till och med krävas som en rättighet av vissa kvinnor som vill bli mammor.

Men vid lesbisk insemination - som idag är laglig - har ju barnet ingen pappa.

Du vill alltså att det skall vara förbehållet heteropar?

Vad jag tycker om singel har jag redogjort för två gånger nu - i två olika inlägg, jag anser alltså inte att jag skall behöva ta det igen.