Hur ska vi hantera nederlaget i Afghanistan?

Haha, ja men dåså, självklart är dom dödsfiender, hur kan någon missa det?

Hur var det, fanns det nån länk till när dom stridit mot varandra?

Kina får allt försöka bygga välstånd i Afghanistan själva och priset måste bli världens fördömmande. Det får inte vara gratis för dem att bygga upp sin bakgård, i bästa fall kan det saboteras i vart steg.

Nej, det menade jag inte heller. Men de har visat sig vara ungefär lika mycket "lydstat" som europeiska länder. Varför går de med i QUAD om de inte anser att Kina utgör en fientlig stat och USA en vänlig? De var snabba på att kasta ut Huawei när Trump började vifta, sedan dess har man stängt ute de flesta kinesiska "app-bolagen". Men nej, man vill inte helt distansera sig och i synnerhet vill man ha bra relationer med Ryssland.

För Kinas del måste det vara långt viktigare att försöka bibehålla "någorlunda" relationer med Indien, exempelvis genom SCO, än att pressa igenom ett medlemskap för ett talibanstyrt Afghanistan.

De kommer inte bygga upp utan bara utnyttja. Ett land som kränker mänskliga rättigheter som Kina gör bygger inte upp på det sättet vi tänker oss med bygga upp. Afghanerna kommer inte behandlas bättre än vad kina behandlar många egna minoriteter.

Sista numret av anrika Armed Forces Journal innehåller en förödande rapport från Afghanistan. Författaren, överstelöjtnant Daniel L. Davis, har tjänstgjort flera vändor i Afghanistan. Under 2011 reste han runt över hela landet och talade med 100-tals amerikaner och afghaner på uppdrag av US Army Rapid Equipping Force.

http://armedforcesjournal.com/2012/02/8904030

Davis beskriver ett krig som redan förlorats av USA och dess allierade. De amerikanska soldaterna är helt demoraliserade och diskuterar bara när de får åka hem och hur många fötter de kommer att ha kvar då. De afghanska soldaterna samarbetar öppet med Talibanerna, och de som inte gör det avrättas mitt på dagen inom synhåll från amerikanarna. Talibanerna härskar enligt Davis oinskränkt utanför de amerikanska baserna.

Davis diskuterar också den förljugna bild av kriget som ges i våra media. Han hävdar att politikerna mörkar katastrofens omfattning för att slippa ställas till svars. Som stöd citerar han bland annat en manual för nyanlända som varnar att ISAF:s pressreleaser:

"... are solely intended to influence American and European public opinion ahead of the withdrawal, and are not intended to offer an accurate portrayal of the situation for those who live and work here."

För den som följt kriget är detta i och för sig inga nyheter. I USA talas det nu öppet om återtåget, och man har inte längre några illusioner om att Karzairegimen då kommer att kunna sitta kvar. Diskussionen liknar alltmer den som fördes inför reträtten från Vietnam.

I Sverige har dock många ännu inte fattat att kriget är förlorat, kanske därför att vi till skillnad från USA inte förlorat ett krig på många år. Det finns därför en risk att vi inte i tid gör vad vi kan för att minimera de svenska skadorna. Det är framför allt tre saker vi bör tänka på:

1. Att dra oss ur i tid. De sista månaderna i ett förlorat krig kan bli kaotiska med stora förluster. Flera NATO-länder har därför redan dragit tillbaka sina trupper. Sverige, som bara är hangaround i NATO, har dock stannat kvar för att imponera på USA. Vi borde också dra oss ur i tid. Hur får vi de svenska politikerna att inse det?

2. Att förlora ett krig är fruktansvärt demoraliserande för dem som deltagit. Det tog en generation för den amerikanska militären att hämta sig efter Vietnam. Många veteraner fick problem för resten av livet. Vad kan vi göra för att minska effekten av nederlaget på det svenska försvaret? Hur tar vi bäst hand om våra veteraner?

3. Ett förlorat krig skapar enorma flyktingströmmar. Ett stort antal afghaner kommer att försöka ta sig till väst, i många fall för att rädda sina liv. Från tidigare amerikanska krig vet vi att USA aldrig tar något ansvar för flyktingar utan i stället dumpar dem på andra länder. Södertälje fick t.ex. ta emot fler flyktingar från Irak än USA och Canada tog emot tillsammans! Hur undviker vi att vi än en gång drabbas av en flyktingkatastrof som USA har skapat?

https://www.flashback.org/leave.php?...FRS_REPORT.pdf

Det beror på vad Kabulregimen prioriterar. De har hittills reserverat sina bästa styrkor att hålla storstäderna (Kabul, Kandahar, Herat och Mazar-i-Sharif) samt den sista landförbindelsen mellan Kabul och Pakistan. Ghazni har inte samma strategiska betydelse eftersom vägen mellan Kabul och Kandahar som staden ligger på redan är avbruten på andra håll.

QUAD är ju ett 15 år gammalt initiativ som aldrig blev mer än "dialogpartners", alltså till intet förpliktigande prat. Sedan försökte Trump blåsa liv i det när han hetsade som värst mot Kina. Oklart om Biden kommer att fortsätta med återupplivningsförsöken (eller för den delen med hetsen mot Kina). Geografiska skäl talar mot hela idén. Dessa fyra länder ligger ju inte ens i närheten av varandra.

Vad gäller din teori att USA skulle hota Indien som sedan hotar Kina för att stoppa BRI från att bygga vägar i Afghanistan så är den mer än lovligt komplicerad och med en till noll gränsande sannolikhet. Varken Kina eller Indien och inte heller Ryssland kommer att dansa efter USA:s pipa i en fråga av så stor betydelse för dem själva.

Om USA är korkade nog att börja bråka om BRI kommer det att gå precis som när de bråkade med Tyskland om Nordstream II. Först kommer SCO att vänligt men bestämt be USA sluta, och hjälper inte det kommer de att be USA dra åt helvete.

USA rknar med att talibanerna tar hand ISIS:

U.S. Bets on Old Foe Taliban to Fight New ISIS Threat in Afghanistan

As the last foreign troops depart Afghanistan, the United States is counting on its old foe, the Taliban, to keep the new threat posed by the Islamic State militant group (ISIS) at bay as the country teeters toward an uncertain future.

The concept reflects a new and stark reality, some 20 years after the U.S. and its allies first entered Afghanistan as part of a massive intervention against both Al-Qaeda and its Taliban host in the wake of 9/11.

But as efforts to shore up Afghan security forces against a Taliban rebellion proved fruitless and the regional threat landscape shifted drastically over the past two decades, the prospect of a resurgent Taliban leading the local fight against ISIS, identified by the U.S. as a far greater global threat, has grown increasingly accepted in official circles.

"I think that is the general consensus from most people here in the military, on our military and as well as the civilian side," a Defense Department official speaking on the condition of anonymity told Newsweek, "that the Taliban did not like ISIS in their area, almost to the point where they are more prejudiced against ISIS, and their ideologies, and they're working as hard as they can to remove them."

https://www.newsweek.com/us-bets-old...nistan-1609873

QUAD är ju ett 15 år gammalt initiativ som aldrig blev mer än "dialogpartners", alltså till intet förpliktigande prat. Sedan försökte Trump blåsa liv i det när han hetsade som värst mot Kina. Oklart om Biden kommer att fortsätta med återupplivningsförsöken (eller för den delen med hetsen mot Kina). Geografiska skäl talar mot hela idén. Dessa fyra länder ligger ju inte ens i närheten av varandra.

Vad gäller din teori att USA skulle hota Indien som sedan hotar Kina för att stoppa BRI från att bygga vägar i Afghanistan så är den mer än lovligt komplicerad och med en till noll gränsande sannolikhet. Varken Kina eller Indien och inte heller Ryssland kommer att dansa efter USA:s pipa i en fråga av så stor betydelse för dem själva.

Om USA är korkade nog att börja bråka om BRI kommer det att gå precis som när de bråkade med Tyskland om Nordstream II. Först kommer SCO att vänligt men bestämt be USA sluta, och hjälper inte det kommer de att be USA dra åt helvete.

Fast nu var det en länk om faktiska strider jag efterfrågade, inte mer av dina egna åsikter, men det talar ju sitt tydliga språk att du inte får fram såna länkar.

Sista numret av anrika Armed Forces Journal innehåller en förödande rapport från Afghanistan. Författaren, överstelöjtnant Daniel L. Davis, har tjänstgjort flera vändor i Afghanistan. Under 2011 reste han runt över hela landet och talade med 100-tals amerikaner och afghaner på uppdrag av US Army Rapid Equipping Force.

http://armedforcesjournal.com/2012/02/8904030

Davis beskriver ett krig som redan förlorats av USA och dess allierade. De amerikanska soldaterna är helt demoraliserade och diskuterar bara när de får åka hem och hur många fötter de kommer att ha kvar då. De afghanska soldaterna samarbetar öppet med Talibanerna, och de som inte gör det avrättas mitt på dagen inom synhåll från amerikanarna. Talibanerna härskar enligt Davis oinskränkt utanför de amerikanska baserna.

Davis diskuterar också den förljugna bild av kriget som ges i våra media. Han hävdar att politikerna mörkar katastrofens omfattning för att slippa ställas till svars. Som stöd citerar han bland annat en manual för nyanlända som varnar att ISAF:s pressreleaser:

"... are solely intended to influence American and European public opinion ahead of the withdrawal, and are not intended to offer an accurate portrayal of the situation for those who live and work here."

För den som följt kriget är detta i och för sig inga nyheter. I USA talas det nu öppet om återtåget, och man har inte längre några illusioner om att Karzairegimen då kommer att kunna sitta kvar. Diskussionen liknar alltmer den som fördes inför reträtten från Vietnam.

I Sverige har dock många ännu inte fattat att kriget är förlorat, kanske därför att vi till skillnad från USA inte förlorat ett krig på många år. Det finns därför en risk att vi inte i tid gör vad vi kan för att minimera de svenska skadorna. Det är framför allt tre saker vi bör tänka på:

1. Att dra oss ur i tid. De sista månaderna i ett förlorat krig kan bli kaotiska med stora förluster. Flera NATO-länder har därför redan dragit tillbaka sina trupper. Sverige, som bara är hangaround i NATO, har dock stannat kvar för att imponera på USA. Vi borde också dra oss ur i tid. Hur får vi de svenska politikerna att inse det?

2. Att förlora ett krig är fruktansvärt demoraliserande för dem som deltagit. Det tog en generation för den amerikanska militären att hämta sig efter Vietnam. Många veteraner fick problem för resten av livet. Vad kan vi göra för att minska effekten av nederlaget på det svenska försvaret? Hur tar vi bäst hand om våra veteraner?

3. Ett förlorat krig skapar enorma flyktingströmmar. Ett stort antal afghaner kommer att försöka ta sig till väst, i många fall för att rädda sina liv. Från tidigare amerikanska krig vet vi att USA aldrig tar något ansvar för flyktingar utan i stället dumpar dem på andra länder. Södertälje fick t.ex. ta emot fler flyktingar från Irak än USA och Canada tog emot tillsammans! Hur undviker vi att vi än en gång drabbas av en flyktingkatastrof som USA har skapat?

https://www.flashback.org/leave.php?...FRS_REPORT.pdf