2012-02-10, 21:43
#1
Sista numret av anrika Armed Forces Journal innehåller en förödande rapport från Afghanistan. Författaren, överstelöjtnant Daniel L. Davis, har tjänstgjort flera vändor i Afghanistan. Under 2011 reste han runt över hela landet och talade med 100-tals amerikaner och afghaner på uppdrag av US Army Rapid Equipping Force.
http://armedforcesjournal.com/2012/02/8904030
Davis beskriver ett krig som redan förlorats av USA och dess allierade. De amerikanska soldaterna är helt demoraliserade och diskuterar bara när de får åka hem och hur många fötter de kommer att ha kvar då. De afghanska soldaterna samarbetar öppet med Talibanerna, och de som inte gör det avrättas mitt på dagen inom synhåll från amerikanarna. Talibanerna härskar enligt Davis oinskränkt utanför de amerikanska baserna.
Davis diskuterar också den förljugna bild av kriget som ges i våra media. Han hävdar att politikerna mörkar katastrofens omfattning för att slippa ställas till svars. Som stöd citerar han bland annat en manual för nyanlända som varnar att ISAF:s pressreleaser:
"... are solely intended to influence American and European public opinion ahead of the withdrawal, and are not intended to offer an accurate portrayal of the situation for those who live and work here."
För den som följt kriget är detta i och för sig inga nyheter. I USA talas det nu öppet om återtåget, och man har inte längre några illusioner om att Karzairegimen då kommer att kunna sitta kvar. Diskussionen liknar alltmer den som fördes inför reträtten från Vietnam.
I Sverige har dock många ännu inte fattat att kriget är förlorat, kanske därför att vi till skillnad från USA inte förlorat ett krig på många år. Det finns därför en risk att vi inte i tid gör vad vi kan för att minimera de svenska skadorna. Det är framför allt tre saker vi bör tänka på:
1. Att dra oss ur i tid. De sista månaderna i ett förlorat krig kan bli kaotiska med stora förluster. Flera NATO-länder har därför redan dragit tillbaka sina trupper. Sverige, som bara är hangaround i NATO, har dock stannat kvar för att imponera på USA. Vi borde också dra oss ur i tid. Hur får vi de svenska politikerna att inse det?
2. Att förlora ett krig är fruktansvärt demoraliserande för dem som deltagit. Det tog en generation för den amerikanska militären att hämta sig efter Vietnam. Många veteraner fick problem för resten av livet. Vad kan vi göra för att minska effekten av nederlaget på det svenska försvaret? Hur tar vi bäst hand om våra veteraner?
3. Ett förlorat krig skapar enorma flyktingströmmar. Ett stort antal afghaner kommer att försöka ta sig till väst, i många fall för att rädda sina liv. Från tidigare amerikanska krig vet vi att USA aldrig tar något ansvar för flyktingar utan i stället dumpar dem på andra länder. Södertälje fick t.ex. ta emot fler flyktingar från Irak än USA och Canada tog emot tillsammans! Hur undviker vi att vi än en gång drabbas av en flyktingkatastrof som USA har skapat?
https://www.flashback.org/leave.php?...FRS_REPORT.pdf
http://armedforcesjournal.com/2012/02/8904030
Davis beskriver ett krig som redan förlorats av USA och dess allierade. De amerikanska soldaterna är helt demoraliserade och diskuterar bara när de får åka hem och hur många fötter de kommer att ha kvar då. De afghanska soldaterna samarbetar öppet med Talibanerna, och de som inte gör det avrättas mitt på dagen inom synhåll från amerikanarna. Talibanerna härskar enligt Davis oinskränkt utanför de amerikanska baserna.
Davis diskuterar också den förljugna bild av kriget som ges i våra media. Han hävdar att politikerna mörkar katastrofens omfattning för att slippa ställas till svars. Som stöd citerar han bland annat en manual för nyanlända som varnar att ISAF:s pressreleaser:
"... are solely intended to influence American and European public opinion ahead of the withdrawal, and are not intended to offer an accurate portrayal of the situation for those who live and work here."
För den som följt kriget är detta i och för sig inga nyheter. I USA talas det nu öppet om återtåget, och man har inte längre några illusioner om att Karzairegimen då kommer att kunna sitta kvar. Diskussionen liknar alltmer den som fördes inför reträtten från Vietnam.
I Sverige har dock många ännu inte fattat att kriget är förlorat, kanske därför att vi till skillnad från USA inte förlorat ett krig på många år. Det finns därför en risk att vi inte i tid gör vad vi kan för att minimera de svenska skadorna. Det är framför allt tre saker vi bör tänka på:
1. Att dra oss ur i tid. De sista månaderna i ett förlorat krig kan bli kaotiska med stora förluster. Flera NATO-länder har därför redan dragit tillbaka sina trupper. Sverige, som bara är hangaround i NATO, har dock stannat kvar för att imponera på USA. Vi borde också dra oss ur i tid. Hur får vi de svenska politikerna att inse det?
2. Att förlora ett krig är fruktansvärt demoraliserande för dem som deltagit. Det tog en generation för den amerikanska militären att hämta sig efter Vietnam. Många veteraner fick problem för resten av livet. Vad kan vi göra för att minska effekten av nederlaget på det svenska försvaret? Hur tar vi bäst hand om våra veteraner?
3. Ett förlorat krig skapar enorma flyktingströmmar. Ett stort antal afghaner kommer att försöka ta sig till väst, i många fall för att rädda sina liv. Från tidigare amerikanska krig vet vi att USA aldrig tar något ansvar för flyktingar utan i stället dumpar dem på andra länder. Södertälje fick t.ex. ta emot fler flyktingar från Irak än USA och Canada tog emot tillsammans! Hur undviker vi att vi än en gång drabbas av en flyktingkatastrof som USA har skapat?
https://www.flashback.org/leave.php?...FRS_REPORT.pdf
__________________
Senast redigerad av vf 2012-02-14 kl. 21:30. Anledning: lagt till länk på begäran av TS
Senast redigerad av vf 2012-02-14 kl. 21:30. Anledning: lagt till länk på begäran av TS