Citat:
Ursprungligen postat av Bunny
Kassamannen, hur ser din uppfattning ut i frågan om utformningen av den framtida arbetslöshetsförsäkringen ut?
Det diskuteras ju om huruvida vi även framgent ska ha fristående a-kassor som nu, eller om en statlig variant är att föredra, Vad anser du, och framförallt VARFÖR? Vilka för- och nackdelar ser du med de olika alternativen?
Själv lutar jag nog åt den statliga varianten. Är medveten om att vi har väldigt väl fungerande a-kassor, med snabb och korrekt handläggning, men jag kan inte se logiken i systemet, varför det bör se ut som det gör. Om vi skulle bygga upp ett generellt försäkringssystem från grunden, så är det vi har idag knappast det vi skulle konstruera. Det jag syftar på är att när det gäller sjukdom, föräldraledighet osv, har vi en statlig variant i form av Försäkringsassan. Sen när det gäller försäkring för en person som är arbetsför och inte gör annat än söker arbete, då har vi istället drygt 30 olika privata/civila alternativ.
Orsaken till att systemet ser ut som det gör är inte svår att räkna ut, man behöver bara se till arbetslöshetskassornas historia och ursprung. Problemet , som jag uppfattar det, är att det blir ett "glapp" mellan de personer som i Försäkringskassans mening är sjuka och dem som arbetat tillräckligt för att uppfylla ett arbetsvillkor. De som hamnar däremellan, till exempel de som just slutat gymnasiet eller som inte jobbat inom Sverige (eller EU/EES) förr, har en väldigt svår situation.
Ytterligare en sak jag vänder mig mot med nuvarande system är sammanblandningen av privat och statligt. Till exempel en sådan sak som att a-kassorna faktiskt bedömer vissa frågor olika, men om man inte är nöjd med a-kassans beslut, så kan man ta det vidare till förvaltningsrätten
...det blir enligt min mening jättemärkligt, a-kassornas belsut hamnar då i samma ställning som beslut från myndigheter och kommunala nämnder, även fast a-kassorna inte är en del av det offentliga/gemensamma utan snarare privata sammanslutningar som inte alla har tillträde till.
En annan aspekt av ovanstående stycke som jag vänder mig mot är att medlemskap i a-kassa medför rätt att erhålla högre ersättning från staten. Det jag syftar å är alltså aktivistetsstöd. Blir ungefär som att jag får rätt till flerbarnstillägg endast om jag är medlem i den lokala schakklubben
Men, jag skrev ju för att jag vill veta vad du anser, du som kan ge ett innifrånperspektiv på frågan. Du får gärna vara av helt annan åsikt, de intressanta är hur du motiverar det.
Förresten får du gärna berätta vilken bakgrund ni som jobbar som handläggare på a-kassan har. Är någon utbildningsbakgrund helt dominant (t.ex. jurist) eller är det blandat? Vad består blandningen av i så fall? Eller handlar det bara om att man ska ha rätt partibok
Jag har nog egentligen inte funderat så mycket på a-kassans utformning. Visst kan jag hålla med om att det kanske är udda att det inte är en statlig instans som betalar ut ersättning vid arbetslöshet likt FK gör vid sjukdom och liknande. Man ska dock tänka på att det till största del är statliga medel som utgör ersättningen, det är i princip bara administrationen som bekostas av medlemsavgifter.
Jag kan kanske tycka att det är bra med olika inriktningar då vissa kassor har bättre koll på vissa delar av arbetsmarknaden och på så sätt lättare kan handlägga ärenden som rör detta. Men på samma gång skulle ju en statlig myndighet kunna utveckla något liknande.
En positiv sak som jag tro följer är att information, regeländringar och liknande lättare sprids i organisationen om det är mindre sådana, vet bara hur man ibland får höra av sökanden att de fått felaktig/gammal info av t ex FK och AF som rör försäkringen, informationsvägarna är långa i stora organisationer som många statliga myndigheter är.
Sen ska man även tänka på att det gör kanske inte så stor skillnad att med en eventuell statlig a-kassa om man inte också ändrar reglerna. Som jag ser det så har ju reglerna stramats åt en hel del och många tror att det blir rätsida i arbetslöshetsförsäkringen bara det bilr statligt men faktum kvarstår att reglerna är svåra och många får avslag. T ex måste vi begära komplettering på 90% av alla ansökningar och i de allra flesta fall är det arbetsgivarintygen som är felaktigt ifyllda. En följd av att reglerna är så invecklade att blanketten är mastig att fylla i.
Alla har tillträde till en a-kassa. Alla som jobbar någonstans kan gå med i en a-kassa som passar dess verksamhetsområde eller så finns Alfa-kassan som är öppen för alla. Jag tycker dock att det bör vara samma avgift för alla kassor, det är lite orättvisst att vissa kassor har betydligt lägre avgift än andra. AEA (som du säkert är med i) tillsammans med Finans har ju lägst avgift, 90 resp 85 tror jag.
De som jobbar på a-kassorna är nog alla examinerade från universitet med någon typ av samhällsvetenskaplig examen. Statsvetare är ganska vanligt, just jurister som "vanliga" handläggare är nog inte så jättevanligt, de jobbar snarare som omprövare eller jurister och har hand om överklagningar och liknande. Har inte alls känslan att partiboken styr, de flesta (alla) på min kassa har garanterat fått jobb pga sin utbildning och erfarenhet (inte politisk erfarenhet då
)
och man är tvungen och sluta. Nått borde man ju kunna dra till med ?
