Höss "memoarer", skrivna och delvis dikterade medan han som en knäckt man väntade på döden i det polsk-stalinistiska fängelset, bör som sagt läsas med klar insikt om under vilka förhållanden texterna tillkom. Dessutom föreligger de i "redigerad" form, publicerad 1958 av Shoahmytslakejen Martin Broszat på uppdrag av Institut für Zeitgeschichte.
En aspekt av Holocau$tlegenden som är tämligen avslöjande är den totala avsaknaden av någon form av dokument som visar på att en administration och en budget för detta påstådda gigantiska massmord existerade. I den genombyråkratiserade och samvetsgrant dokumenterande nazistaten ska alltså allt som har att göra med "Förintelsen" tydligen ha skett på en höft, improviserat, utan att lämna något som helst skriftligt avtryck i arkiven?
Höss berättar om sina minnen av Oswald Pohl, chef för Wirtschafts-und Verwaltungshauptamt (WVHA), SS ekonomisk-administrativa struktur (s.197-198 i den sv.utg.):
"Ehuru detta ämbete endast spelade en underordnad roll under hans företrädares ledning, lyckades Pohl inom mycket kort tid [fr.o.m. 1934] göra sig oumbärlig för Himmler och att göra sitt ämbete fruktat och ge det oinskränkt makt. Hans revisorer till exempel, vilka utvaldes av honom själv och understöddes av honom och var ansvariga endast inför honom, terroriserade alla förvaltningschefer på alla avdelningar inom SS. Pohls metod medförde emellertid ordning och reda i SS' förvaltning och resulterade i att alla slarviga och opålitliga administrationsledare avskedades.
Under Pohls företrädare hade de äldre officerarna inom SS givits tämligen fria händer i penningfrågor och gjorde ofta som de behagade. Pohl förmådde Reichsführer-SS att utfärda förordningar om att inga utbetalningar inom hela SS fick ske utan särskild tillåtelse och att dylika utbetalningar skulle granskas av Pohl. Detta åstadkom en massa irritation och förargelse men med den energi som var typisk för Pohl lyckades han genomdriva sin vilja och resultatet blev att han själv förskaffade sig ett enormt inflytande över affärerna inom samtliga enheter av SS. Även de mest egensinniga tjurhuvudena bland de äldre SS-officerarna såsom Sepp Dietrich och Eicke blev tvungna att dra in hornen

och fråga Pohl när de behövde pengar till någon extra utgift vid sidan av budgeten. Varje SS-enhet hade en omsorgsfullt beräknad budget som måste följas med minutiös noggrannhet. Pohls blodhundar, revisorerna, upptäckte varje öre som hade givits ut för mycket eller för lite."
Och i detta strängt övervakade system ska "sex miljoner judar" utan att några pengar anslogs för projektet, utan att någon förvaltningsenhet alls tillfrågades, utan att ett enda dokument registrerat det, ha "Förintats", mestadels i "gaskammare"?

Jag tror inte det.