[WW2] - Auschwitz

De allierades regeringar hade ingen som helst aning om utrotningsläger, varken i Auschwitz eller någon annanstans. Först i Juni 1944 blev omvärlden uppmärksam på det påstådda massmordet i lägren.

Jag har som sagt läst olika uppgifter om att det rörde sig om ett besök i Auschwitz eller flera. Vittnesmålet som bolt tog upp, av SS-mannen, pekar på att det rörde sig om upprepade besök.

Nu ska jag berätta vari lögnen består om du inte har sett detta redan:

1) Vi vet att det förekom inspektioner av koncentrationsläger vid åtminstone 2 tillfällen, förmodligen flera.

2) Röda Korset påstår i brevet du citerar att koncentrationslägerfångarna inte var ämne för inspektion, då de inte omfattades av någon konvention.

Därför kan inte Röda Korsets påstående vara korrekt, eftersom vi vet att inspektioner genomfördes av just koncentrationslägren. De ljuger alltså.

Jag struntar fullkomligt i om 315 fångar, som du påstår, eller ett par tusen, som jag har hört på annat håll, bombades till döds av de allierade. Om du inte förstår vad den diskussionen handlade om föreslår jag att du återgår till mitt förra inlägg, alternativt läser i den aktuella tråden igen. Om 315 eller ett par tusen dödades vid dessa angrepp är fullständigt irrelevant för allt resonemang som har med tyskarnas påstådda massmord att göra.

Om du ska kunna övertyga någon överhuvudtaget om industriella massgasningar i Auschwitz, eller något annat koncentrationsläger, lär du bli tvungen att presentera någon form av teknisk bevisning eller dokumentbevisning som man i ett rättssamhälle har rätt att kräva vid en mordutredning. Eftersom ovanstående aldrig någonsin har presenterats, och dessutom en rad "sanningsvittnen" blivit beslagna med lögn kommer du sannolikt aldrig att kunna övertyga mig.

Då tycker jag att du ska lägga upp dessa "fakta", som varken Raul Hilberg, Yehuda Bauer, Deborah Lipstadt, Yitzhak Arad, Jean-Claude Pressac eller någon annan har lyckats med hittills.

Själv anser jag att människor som ljuger om saker som ångkammare, elektrifierade golv, pneumatiska hammare, 20-mans giljoutiner, gasugnar osv lever i en fantasivärld. Människor som blint tror på dessa människor blir också en del av deras fantasivärld.

Nej, varken de allierade, röda korset eller vatikanen kände till något om gaskammare. De allierades regeringar hade ingen som helst aning om utrotningsläger, varken i Auschwitz eller någon annanstans. Först i Juni 1944 blev omvärlden uppmärksam på det påstådda massmordet i lägren.

De siffror du nämner dels för deportationerna men också för selekteringen är helt och hållet gripna ur luften. Den illa underbyggda statistik som ni framför ger dessutom ingen som helst ledning vid uppskattningen av hur många som dog i Auschwitz.

din belysande avatar

Jaha, tydligen vidhåller du att Röda korsets besök i koncentrationslägren (det fanns många sådana, även i Polen och i andra länder) som du tidigare skrev var en rutin trots att bara två besök är kända!

Massmorden med gas i Auschwitz har utretts bl.a. i Frankfurt-processen 1963-65, då åtskilliga medverkande dömdes till livstids fängelse och det har redovisats i denna tråd. Det uppväger nog vad, som du ju tycker är en säkrare källa, d.v.s. "som jag hört på annat håll"!!!

Det finns f.ö. när du nämner säregna avlivningsmetoder ett fåtal gissningar, knappast berättelser, om detta (dock inte om Auschwitz!) , där det nog också kan sägas "som jag hört på annat håll"!

Massgasningarna i Auschwitz kom till de allierades kännedom redan 1942, men de hade svårt att (om Tyskland en kulturnation!!!) tro det!
Deportationerna är nästan alla väl kända, de från den nämnda belgiska staden och från Holland till Auschwitz med fåtaliga överlevande är bara två exempel. Bestrid dem gärna - men helst inte bara med att "som jag hört på annat håll"!

Men det är ju uppenbart att det "som jag hört på annat håll"!!! och med din belysande avatar står för nästan allt du skriver här!

Det stämmer inte.
Det var efter att Jan Karski hade berättat om det.

Men redan Bund rapporten från våren 1942 hade haft genomslag i media. BBC gav en sammanfattning 24 juni, och Daily Telegraph hade skrivit om "travelling gas chambers".

Den brittisk-judiske historikern Walter Laqueur tar upp denna fråga i sin bok The Terrible Secret, som kom ut 1980. Laqueur utgår från faktum att de allierade förfogade över ett väl fungerande underrättelsenät i de tyskockuperade länderna liksom i Tyskland självt. Ett så oerhört brott som mordet på miljontals människor i gaskamrar kunde omöjligt ha dolts för dem i åratal, i synnerhet som judiska organisationer sedan 1942 oavlåtligt berättade om hemskheterna.

Dock nöjde sig Washington, London och Moskva med lama protester som alibi för att inte företa sig någonting till judarnas räddning. De varken varnade dessa för den hotande utrotningen eller sökte rikta det tyska folkets uppmärksamhet på det folkmord som dess regering förövade.

Påven visste redan tidigt vad som utspelades i det katolska Polen men visade ingen särskild oro, då ju offren inte var några katoliker. Också Röda korset satt med armarna i kors och teg om folkmordet ända till krigsslutet.

I sin bok Auschwitz and the Allies ägnar sig Martin Gilbert åt det största koncentrationslägret. Detta låg i ett industriområde. Det omfattade jämte stamlägret Auschwitz I och Birkenau (Auschwitz II) även industrikomplexet Monowitz (Auschwitz III), som borde ha tilldragit sig de allierades uppmärksamhet redan därför att man där framställde en krigsviktig produkt som syntetiskt gummi, därtill omkring 40 yttre stationer. Fångarna kom i ständig kontakt med fria, avlönade arbetare från olika länder. Vidare skickades ständigt fångar från Auschwitz till andra läger. Slutligen skedde det icke så få frigivningar (enligt Laqueur 978 under år 1942, några året därpå, och 1944 frigavs många judinnor på initiativ av industrimannen O. Schindler).

Om det fanns ett ställe i Europa, där det hade varit helt omöjligt att dölja ett fabriksmässigt bedrivet massmord, så var det Auschwitz. Likväl märkte inte världen under två långa år vad för ofattbart som där utspelades: Massmorden började sommaren 1942, och först sommaren 1944 dök de de första berättelserna om massakrerna upp i världspressen.

Laqueur och Gilbert bryr sin hjärna med den gåtfulla tystnaden om förintelsen. Tydligen kom ingen av dem på den närliggande lösningen: "Jag ser ingen elefant i min källare. Fanns det en elefant i min källare, så skulle jag säkert se den. Alltså finns det ingen elefant i min källare."

Yttrandet härrör från den amerikanske elektroingenjören och datavetaren Arthur Butz. Hans bok The Hoax of the Twentieth Century, som kom ut 1976, gäller än idag som revisionismens klassiker nummer ett.

Därmed kan man besvara några frågor, som framkastas om och om igen:

- "Varför lät sig judarna motståndslöst transporteras iväg till förintelselägren och liksom lamm föras till slaktbänken? Judarna lät sig motståndslöst transporteras iväg till arbetsinsatser och omflyttningsaktioner, emedan de visste att tyskarna med arbetsinsatser och omflyttningsaktioner menade arbetsinsatser och omflyttningsaktioner.

- "Varför bombade de allierade inte gaskamrarna? Därigenom hade de kanske dödat många fångar, men räddat ojämförligt fler." De allierade bombade inte gaskamrarna, emedan det inte fanns några gaskamrar.

- "Varför förnekades judeutrotningen i början fräckt av de naziledare som överlevde kriget? Naziledarna förnekade judeutrotningen, emedan det inte fanns någon judeutrotning. När prominenta gestalter i Tredje riket som Albert Speer och Hans Frank gjorde helt om under Nürnbergprocessen och förklarade sig moraliskt medskyldiga till folkmordet, så gjorde de det därför att att de, liksom hundramiljontals andra människor, hade låtit sig lura av Höss’ bekännelse liksom det övriga "bevismaterial" som segrarmakterna förfärdigat.

- "Varför teg Vatikanen och Röda korset om det största brottet i mänsklighetens historia och förrådde därigenom sina humanitära principer?" Vatikanen och Röda korset fick först efter kriget höra talas om detta "största brott i mänsklighetens historia", som i själva verket var den största svindeln i mänsklighetens historia.

Läs följande utdrag ur Jürgen Grafs bok "Förintelsen skärskådad"

Om jag hänvisar till "vad jag har hört" så kan du vara helt säker på att det handlar om uppgifter som är fullständigt irrelevanta för sakdiskussionen. I det här fallet handlade om hur många judar som bombades. Om det var 315 st eller ett par tusen har ingen som helst betydelse vad gäller den industriella massgasningen av judar i lägren.

Som jag också tidigare påpekade så är inte källorna överrens om hur många besök som Röda Korset företog. Bolts vittne pratar om upprepade besök. Andra pratar om endast 2 besök.

Hur som helst ljuger Röda Korset när de påstår att lägerfångarna inte var ämne för inspektion, för vi vet att de inspekterade Auschwitz.

Vad gäller domarna i Frankfurt som du av någon oförklarlig anledning ser som en säker källa så sade domstolen själv att den förfogade över ett mycket klent material för sin dom.

Och när man pratar om "bekräftelse av vittnemål blev endast möjlig i några få fall", tro då för allt i världen inte att dessa bekräftades av någon teknisk bevisning, för det fanns ingen.

PS. Om du tycker att min avatar är så otäck föreslår jag att du skriver till någon moderator och gnäller istället för att klaga i tråden. DS

Hm...du har kommit väl långt från dina upprepade påståenden om Internationella Röda Korsets verksamhet i koncentrationslägren, som du i inlägg 1334 ovan beskrev så här:

De två sista meningarna gäller nog Röda Korsets besök i Theresienstadt och den s.k. "lägerförsköningen".

Men detta var ETT av besöken. ETT annat besök var alltså i Auschwitz. Men fortfarande är det att konstatera, trots att det fanns en mängd KZ-läger i Tyskland, Frankrike, Polen o.s.v. att nazisterna slutligen tillät sammanlagt TVÅ besök av Internationella Röda korset(som du dessutom beskyller för att ljuga!).

Men detta skall alltså hjälpa upp dina fantasier om den humana behandlingen av fångarna!

Det finns en översikt över den judiska frågan i Europa under andra världskriget och tillstånden i de tyska koncentrationslägren, som nästan är unik i sin ärlighet och objektivitet, nämligen den tre band omfattande Report of the International Committee of the Red Cross on its Activities during the Second World War (Geneva, 1948). Denna innehållsrika rapport från en fullständigt neutral källa innefattade och utökade resultaten av två tidigare verk: Documents sur l'activité du CICR en faveur des civils detenus dens les camps de concentration en Allemagne 1939-1945 (Geneva 1946) och Inter Arma Carltas: the Work of the ICRC during the Second World War (Geneva 1947. Författarlaget under ledning av Frédéric Siordet förklarade i inledningen till rapporten, att syftet med den i enlighet med Röda Korsets tradition varit att bevara strikt politisk neutralitet, och i detta ligger dess stora värde.

RKIK åberopade framgångsrikt militärkonventionen i Genève av 1929 för att få tillträde till de civila fångarna, som hölls internerade av de tyska myndigheterna i Central- och Västeuropa. I motsats därtill var kommittén ur stånd att få tillträde till Sovjetunionen, som vägrat ratificera konventionen. De miljoner civila och militära fångarna i Sovjetunionen, vilkas livsvillkor var kända som de allra sämsta, var fullständigt avskurna från varje internationell kontakt eller insyn.

Röda Korsrapporten är framför allt av värde, emedan den först klargör de legitima förhållanden, varunder judarna var internerade i koncentrationslägren, nämligen som fientliga utlänningar. Vid beskrivningen av de två kategorierna civila fångar urskiljer rapporten den andra typen som "civila, som av administrativa skäl deporterats (på tyska: "Schutzhäftlinge"), vilka arresterats på politiska eller rasliga grunder, eftersom deras närvaro betraktades som en fara för staten eller ockupationsstyrkorna" (vol. III, s.73). Dessa personer, fortsätter rapporten, "jämställdes med sådana som arresterats eller fängslats enligt allmän lag av säkerhetsskäl" (s.74),

Rapporten medger, att tyskarna först var ovilliga att tillåta kontroll från Röda Korsets sida av fångar, som av säkerhetsskäl hölls i förvar men under senare delen av 1942 erhöll RKIK denna viktiga koncession från Tyskland. Den fick tillåtelse att fördela matpaket i stora koncentrationsläger i Tyskland från aug. 1912, och "från och med 1943 utvidgades tillståndet till alla andra läger och fängelser." (vol. III, s.78). RKIK etablerade snart kontakt med lägerkommendanter och påbörjade ett förnödenhetsprogram, som fortsatte att fungera till de sista månaderna av år 1945. Tackbrev strömmade in från judiska interner.

JUDAR VAR MOTTAGARE AV RÖDAKORSGÅVOR

Rapporten fastslår, att "det dagligen packades ända till 9.000 paket. Från hösten 1943 till maj 1945 skickades samanlagt 1.112.000 paket med en totalvikt av 4.500 ton till koncentrationslägren". (vol. 111, s 80). Utöver livsmedel innehöll dessa kläder och medikament. "Paket sändes till Dachau, Buchenvald, Sangerhausen, Sachsenhausen, Oranienburg, Flossenburg, Landsberg-am-Lech, Flöha, Ravensbrück, Hamburg-Neuengamme, Mauthausen, Theresienstadt, Auschwitz, Bergen-Belsen, till läger nära Wien och till dem i Central- och Sydtyskland. Huvudmottagarna var belgier, holländare, fransmän, greker, italienare, norrmän, polacker och statslösa judar". (vol. III, s.83).

RKIK lovordade särskilt de liberala förhållanden, som rådde i Theresienstadt ända till dess sista besök i april 1945. Detta läger, "dit, ungefär 40.000 judar från olika länder deporterats, var ett relativt privilegierat ghetto", (vol. III, e.75). Enligt rapporten "var det möjligt för de delegerade i kommittén att inspektera lägret i Theresienstadt (Terezin). Det användes uteslutande för judar och förvaltades på särskilda villkor. Genom informationer, som samlades av kommittén, hade detta läger startat som ett experiment av vissa Riksledare". Dessa önskade ge judarna möjlighet till eget kommunalt liv i en stad under egen förvaltning och med nästen fullständig autonomi.. Två delegater hade möjlighet att besöka lägret så sent som den 6 april 1945. De bekräftade det angenäma intrycket, som de fick vid sitt första besök". (vol. 1, s.642).

RKIK lovordade också den fascistiska Rumäniens regim under ledning av lon Antonesco, som gav den möjlighet att utsträcka sitt speciella bistånd till 183.000 rumänska judar ända till tiden för den sovjetiska ockupationen. Sedan upphörde hjälpen, och RKIK beklagade bittert, att den aldrig lyckades "sända något alls till Ryssland" (vol. II, s,62). Samma situation gällde också för många läger i Tyskland, sedan de "befriats" av ryssarna. RKIK erhöll en stor mängd post från Auschwitz ända till tiden för den ryska ockupationen, då många av internerna evakuerades västerut. Men Röda Korsets bemödanden att ge bistånd till de interner, som blev kvar i Auschwitz under sovjeternas kontroll var dömd att misslyckas. Man fortsatte emellertid att skicka livsmedelspaket till f.d. Auschwitzfångar, som förts till andra läger såsom Buchenwald eller Oranienburg.

INGET BEVIS FÖR FOLKMORD

En av de viktigaste aspekterna i Rödakors-rapporten är att den klarlägger den verkliga orsaken till de dödsfall, som otvivelaktigt inträffade i lägren vid slutet av kriget. Rapporten säger:

"Under det kaotiska tillståndet i Tyskland de sista krigsmånaderna, erhöll lägren inte några leveranser av livsmedel, och svälten krävde ett stigande antal offer. Den tyska regeringen, som själv alarmerats av denna situation, informerade slutligen RKIK den 1 febr. 1945.. 1 mars 1945 gav samtal mellan presidenten i RKIK och SS-generalen Kaltenbrunner mer avgörande resultat. Bistånd kunde hädanefter lämnas av RKIK och en delegat bemyndigades stanna i varje läger." (vol. III, s.83).

Tyska myndigheterna bemödade sig tydligt om att förbättra det svåra läget, så vitt det var möjligt. Röda Korset bekräftar klart och tydligt, att livsmedelsleveranserna vid denna tid upphörde till följd av de allierade flygangreppen på det tyska trafiknätet, och i de internerade judarnas intresse hade det protesterat den 15 mars mot 'de allierades barbariska luftkrig'. (Inter Arma Caritas, s.78), Den 2 okt. 1944 varnade RKIK tyska UD för det tyska transportsystemets hotande sammanbrott och förklarade, att svältsituationen höll på att bli oundviklig i Tyskland.

Vid behandlingen av denna rapport är det viktigt att understryka, att delegaterna i RKIK inte fann något som helst bevis för en politik, som avsåg att likvidera judarna i de läger, som lydde under det av Axeln ockuperade Eurapa. På alla sina 1600 sidor antyder rapporten inte ens något sådant som en gaskammare. Den erkänner, att judar liksom många andra nationaliteter i krigstid underkastades stränga bestämmelser och utstod umbäranden men den fullständiga tystnaden beträffande en planerad förintelse är ett vederläggande av Sex Miljonerslegenden. Liksom företrädarna för Vatikanen, med vilken det samarbetade, var Röda Korset ur stånd att instämma i de oansvariga anklagelserna om folkmord, som hade blivit ordningen för dagen.

Vad den verkliga dödssiffran beträffar framhåller rapporten, att de flesta judiska läkarna i lägren sattes in för att bekämpa tyfusepidemin på ostfronten, så de var inte tillgängliga, när tyfus-epidemierna bröt ut i lägren 1945 (vol. I, s.204 ff). I förbigående hävdas det ofta, att massavrättningar ägde rum i gaskamrar, vilka listigt nog kamouflerats som duschar. Även med den anklagelsen gör rapporten rent hus. "Inte bara tvättställena utan även anläggningarna för bad, duschar och tvätt inspekterades av delegaterna. Ofta ingrep de för att förbättra, reparera eller utöka anläggningarna," (vol. III, s.594).

Men förutom din livliga fantasi så är det väl också din antisemitiska avatar som styr dina inlägg!

Beträffande Frankfurt-rättegången om Auschwitz 1963-65, där det givetvis var svårigheter p.g.a. att brottsplatsen praktiskt taget saknades, dömdes ändå flera av de åtalade till livstidsstraff (dödstraffet avskaffades i Väst-Tyskland 1949). Jag har diskuterat detta med dig under tråden "60 år - för kort tid för "revisionister" bl.a. under inläggen 142, 150 och 157.

Klipper litet ur inlägg 157, http://forum.flashback.info/scandinavia/showthread.php?t=213383&page=10&pp=15

"Det du som åberopar om att "Domstolen saknar nästan alla de informationsmöjligheter en vanlig mordrättegång har och som krävs för att kunna bilda sig en så verklighetstrogen bild av hur det verkligen förhöll sig vid tidpunkten för mordet" är ingen rättvis beskrivning av domstolens syn på bevisvärderingen m.m., som alltså återfinns under http://www.extremismus.com/lex/auschwitz6.html . Det var höga beviskrav som ställdes med en hel del frikännanden eller lindriga straff, vilket märks på domstolens resonemang under många åtalspunkter.

Alltså: Här uppräknas en mängd bevis (uppenbarligen också dokumentariska som "Bau und die innere Einrichtung der Gaskammern und Krematorien", vittnesmål av andra, tydligen inte åtalade, SS-män m.fl. i Auschwitz, vittnesmål av personer tillhörande de judiska arbetskommandona och även en del av de enskilda vittnena. Samt anteckningar av förre lägerkommendanten Rudolf Höss. Det så kallade Broad-Bericht som också åberopas är ett ansett översiktligt verk om Nazi-Tyskland, judeförföljelsen och förintelsen. Polisens förundersökningsprotokoll måste också ha funnits.

Och som jag skrev: Det är väl högst otroligt att, om hans anteckningar skulle varit styrda av KGB eller vem det kunde vara, att dessa skulle kunna vara så klärvojanta."

Min avatar är inte antisemitisk. Lägg ner gnället och personangreppen och ägna dig istället åt debatten.

Eh, nej, brottsplatsen saknas inte. Auschwitz finns kvar, och gaskammaren som finns där förevisas som autentisk. Tyvärr visar inte de tekniska undersökningarna minsta spår av gasningar dock.

När domstolen själv medger att man inte haft tillgång till "offrens lik, obduktionsrapporterna, experternas slutsatser om orsaken till dödsfallet, spår efter de skyldiga och brottsvapnen, och så vidare", så är det väl lite väl magstarkt att påstå att "det var höga beviskrav"? Det finns som vanligt inte en tillstymmelse till teknisk bevisning, eller ens dokumentbevisning.

När man endast förlitar sig till vittnen (som dessutom är partiska) så är det inte tal om "höga beviskrav", Lejonborg!

Klärvojanta anteckningar? Menar du möjligtvis att hans "vittnesmål" kan bekräftas genom teknisk bevisning eller på något annat sätt?

Hans torterare kanske sa till honom vad han skulle säga medan dom torterade honom? Tillåt mig illustrera:

-Hur dog judarna?
-Av sjukdomar.
-Nej, gas
*SMACK* *POFF*

-Hur dog judarna?
-Av sjukdomar.
-Nej, gas
*BANG* *DUNK*

-Hur dog judarna?
-Jag gasade dom!
*APPLÅDER*