Yrke : Taxislusk (Att köra taxi i Stockholm och på landsorten.)

Jag kan bara svara för mig själv.

Jag hade blivit arbetslös efter att ha fått ett löfte om jobb brutet av en "kompis" och upplevde att jag inte ville gå arbetslös någon längre period (eftersom min egen bransch som ingenjör präglas av att du måste ha två års erfarenhet innan du ens får börja jobba). Jag hade hört att det alltid är brist på taxiförare så jag tog taxikort. Teorin var buslätt eftersom jag hade fått tag på Abo Jihads kurspaket.

Uppkörningen var något svårare men det berodde på att jag inte kunde alla avfarter och påfarter utanför Malmö som min egen ficka. Efter lite åkande med min egen bil många gånger för att nöta in alla och ha koll på skyltar etc. så fixade jag uppkörningen på tredje försöket. Jag kan säga att de som tycker ett B-körkort är svårt har inte testat taxi.

Så man blir taxiförare för att ha ett yrke som man snabbt kan komma in i om inget annat bjuds. Samtidigt förstår jag varför det är brist på förare. Åkarna vill att bilarna ska rulla dygnet runt, medan alla förare vill ha dagpassen eftersom det är bäst betalt och skönast om man har ett normalt liv. Jag har fått stå bakom tågstationen ibland i ett par timmar på kvällarna och den tiden får man ingen lön alls. Den inkomst jag kunde få var mindre än att stämpla så jag såg inget skäl att fortsätta.

Vad jag däremot tycker är mer tragiskt är unga killar som stannar frivilligt (och då menar jag mest invandrarkillar). Jag träffade en jättetrevlig (indisk?) kille från Taxi kurir när jag väntade på körningar några gånger, han lär ha varit ca 30 år och såg ut att ha läshuvud eftersom han hade glasögon. Jag försökte övertala honom att byta yrke för det kändes bara sorgligt att han skulle jobba med detta resten av hans liv. Jag tipsade honom till och med om att man kan bli självlärd programmerare om man nu vill (jag satt själv och läste om C# när jag väntade på körningar). Han verkade trivas med jobbet trots den låga lönen, så jag fick låta det vara hans förlust.

De flesta svenskar som jag har träffat i yrket är annars äldre män som troligen drygar ut sin pension. Jag var nog den ende svensken som inte var 60+ när jag var ute och åkte, bortsett från en enda kille från Vellinge som hade hittat till Stortorget i Malmö under pandemin.

Min killgissning är att de svenskar (på 60-) som stannar har sumpat möjligheten att fixa en bra a-kassa när det var goda tider och nu måste jaga småslantar eftersom livet har blivit svårare för alla sedan 2020.

Intressant svar. Tack så mycket.

Men som jag förstår det jobbar inte alla förare på provision utan det finns företag som endast har serviceresor och där är det mer fast lön som är aktuellt, eller?

De som arbetar med enbart serviceresor har en garantilön, men de utgör en väldigt liten minoritet enligt hur jag har uppfattat marknaden. De flesta andra kör 100% provision och då blir lönen därefter om man jobbar natt.

Men det är ju serviceresor som bär upp branschen utöver de tre stora städerna. Och inte ens där går det att leva enbart på privat verksamhet.

Nu menade jag de som kör 100% färdtjänst/sjukresor etc. dvs. inga privata alls, de är få som jag vet. Men annars har du rätt. Utan färdtjänsten skulle vi ha ännu fler taxibilar som står i flera timmar på centralen och ugglar.

Taxiföretag med enbart serviceresor, de finns ofta på mindre orter, har jag rätt då? Kan du ge några exempel?

Förare som kör på enbart provision, finns ett något speciellt rörelsemönster hos dessa? Vad utmärker dem?

Jag vet inte, jag har mest kört i Malmö.
Jag vet inte riktigt vad du menar, men det har varit ett stort problem med förare som nekar kunder körningar om de väntat länge och kunden bara ska åka inom stan. Förarna vill helst ha körningar till Lund, Köpenhamn eller Sturup etc. och att då få en körning från centralen i Malmö till exempelvis Hästhagen känns som en nitlott.

På mer seriösa bolag finns det regler om att man inte får neka körningar på det sättet, men det är lite olika på olika åkerier om detta följs. Taxi kurir är ju bara ett varumärke som McDonalds, men själva bilarna tillhör ofta ett mindre åkeri som betalar en avgift för att få ha loggan och vara anslutna till en växel med beställningssystem.

Inte vet jag, vi kör bara serviceresor. Med avtalsenlig lön.

Intressant. Inga privata resenärer öht utan skolbarn, färdtjänst, omsorg och sjukresor då eller?

Från och med idag är det så med nytt avtal och nytt bolag. På mitt förra jobb var det kanske 5% privata turer. Så utan samhällsavtal - ingen taxiverksamhet, och så är det i hela Sverige.

Men taxi kurir och andra mindre bolag som inte vunnit någon upphandling, de kör ju taxiresenärer oxå?