Citat:
Ursprungligen postat av
Felix19
Så det råder konsensus i att dom faktorer som drivit temperaturförändringar längre tillbaka i tiden idag i princip har noll inverkan på temperaturstigningen? Hur föklarar man att planetens senaste temperaturstigning startade i början av 1700-talet, medans den instustriella revolutionen först började komma igång runt 1870-talet? (Sen att man väljer att starta x-axeln till majoriteten av grafer vid början av indudustriella revolution kan kännas vilseledande). Sanningen är att temperaturökningen startade ca 150 år tidigare.
Slutsatsen och konsensus är att i perioden 1700-1870 så drivs temperaturökningen av andra faktorer, inte CO2. Men sen från 1870 fram tills idag drivs temperaturökningen i i huvudsak av CO2 fram tills idag. Hur förklarar man detta skiftet från temperaturökning som inte drivs av CO2 till att det i "huvudsak" drivs av CO2. Jag känner inte att jag hört några tillfredställande förklaringar till detta.
Följande perioder är de tre senaste:
Medeltida värmeperioden (950-1250) då den globala medeltemperaturen enligt sentida forskning bedöms ha legat i paritet med den nuvarande. Det forskningen tror är att förklaringen till det då handlar om hög solaktivitet.
Lilla istiden (1300-1850) en köldperiod som förklaras med lägre solaktivitet och stora vulkanutbrott som hindrade solens uppvärmning mot jordytan. De blev inte "varmare" från 1700 som du skriver. Det var fortsatt kallt under hela perioden och började "normaliseras" från mitten på 1800-talet.
Nuvarande (1900-) en värmeperiod som dessutom fyllts på med ökad koldioxidmängd. 1850 var det 285 ppm och nu ungefär 435 ppm. Sansade klimatforskare talar om en klimatkänslighet på +1,5 grad för varje CO2 fördubbling med tillägg för ytterligare + 0,5 grad från havet.
Utsläppstakten ligger idag på cirka 2,5 ppm/år. När man lyssnar på klimataktivister skulle man kunna tro att utsläppen per år är mycket större än de är. Tar man sedan Sveriges utsläpp som är 0,16 procent så inser man att de är minimala och att frågan om Sveriges utsläpp som katastrof endast är ett politiskt sätt att försöka kombinera utsläppsfrågan med andra ideologiska övertygelser.
Det forskningen inte har bra kunskap om är solaktivitetens och molnbildningens inverkan. De vet inte heller hur koldioxidens följdverkningar faktiskt är. Om man tar koldioxid enligt den fysikaliska ansatsen och låser allt annat är klimatkänsligheten +1,1 grad vid varje fördubbling. Att den kan antas vara högre med följdverkningar är klart, men det är inte klarlagt hur mycket och i den osäkerheten tar olika forskare med aktivistisk läggning till rejält. Några talar om "tipping points", men som jag visade i ett tidigare inlägg har det funnits många "tipping points i planetens historia utan att den gått under. Det ingen vet, och inte heller är särskilt intresserade att problematisera, är om de planetariska förutsättningarna har inbyggda självreglerande processer, alltså motsatsen till "tipping points". Dessutom skulle ett större vulkanutbrott kunna förändra läget drastiskt.
Det man hela tiden måste ha med sig är att "klimatfrågan" blivit en jätteindustri och en näring för väldigt många. Man sågar inte av den gren man sitter på, så det finns en oerhört kraft som i alla lägen kämpar för att den fortsatt ska vara aktuell och hotande. Det man då kan ställa det mot är att människor och politiker sällan har uthållighet att fortsätta i samma hjulspår år efter år. Oavsett om det finns ett stort klimathot eller inte så kommer folk att tröttna om det verkligheten inte händer något riktigt allvarligt. Det räcker inte med rapporter från olika platser med väderkatastrofer. Fler och fler kommer att få information om att det faktiskt hänt tidigare. Det kommer inte heller att gå att fortsätta predika om att "det
kan hända oftare". Den som lever får se hur det ser ut om tio år med rapporteringen.