Citat:
Ursprungligen postat av Eithne
Jag blev också spyfärdig de första fem åren jag höll på med att studera och diskutera klimatfrågan men jag blev en smula trött.
Säg mig, berodde spyfärdigheten och tröttheten på att den akademiska klimatologiutbildning var så tuff, eller var det själva diskuterandet som orsakade illamåendet? Och eftersom det bara var de fem första åren, betyder det att forskarutbildningen gick lite lättare?
Eller mår du illa för att du i 5+ år snackat en massa om något du inte alls behärskar och att du fått bevittna vetenskapen gå framåt, och se forskarna revidera och stärka sina sedan tidigare bevisade teorier?
Citat:
Hur diskuterar man Gud med en Katolik?
Du borde kanske pröva? Ni har ju en gemensam betraktelsegrund i att ni vägrar acceptera vetenskap och observationer som går emot er övertygelse. Men du får i så fall ha lite överseende med att möta ett stort mått flexibilitet, för kyrkan är nog lite mindre rigid i sina ståndpunkter än vad du är.
Citat:
Och nu känns det lite som att vi skeptiker vunnit, det är bara ett lag (likt 800-års laget mellan Co2 och temperatur, förhoppningsvis något kortare bara) tills media och därefter politiker sakta backar undan medan de spinner det så att det låter som att de räddade planeten. Alldeles för många mäktiga människor har investerat alldeles för mycket prestige i denna frågan för att vår seger ska bli storslagen.
Att du och ditt gäng ilitterata D&K-ryggdunkare fått blåmärken på skuldrorna tyder inte på någon vinst, bara att ni är duktiga på att ge varandra otillbörlig cred, samt att ingen vill vistas bland er. Det där med kausalitet är en knepig historia...
Du ska dock ha en liten guldstjärna för "nu känns det lite". För mig tyder det på viss förmåga till reflektion.
Citat:
Och jag talar för alla skeptiker jag känner när jag säger att vi är miljövänner.
Berätta, hur märkligt känns det att tala för alla? Eller är ni inte mer än en handfull?