Den stora tråden om global uppvärmning/växthuseffekten

På 1960-talet blev området intill vårt sommarställe naturreservat. Under många år fick området stå orört. Det omfattar bland annat övergivna torp där odlingsytorna omvandlats till öppna ängar och gett ett landskap med omväxlande skog och gläntor. Men de öppna ytorna växte snabbt igen och hela området var på väg mot en artfattig gran-björk-skog. För ungefär tio år sedan röjde man de gamla öppna ytorna och släppte ut betesdjur. Vi har nu fått tillbaka blommande ängar där man kan stöta på rådjur, räv eller betande hästar. Men det är inte orörd natur det är natur vårdad av människor som utgår från dagens situation.

När människan uppfann jordbruket började hon skapa en värld som var bättre än den gamla. "Orörd" blev inte längre synonym till "önskvärd". Vi är på väg mot en värld där alla lever friska, välnärda, med intressanta uppgifter och skönhetsupplevelser så länge de vill. Det är den vägen vi försöker följa. Varje steg vi tar är en oåterkallelig förflyttning till en ny utgångspunkt. Vi kan inte idag gå tillbaka till det förindustriella samhället och det finns inget önskvärt i en sådan återgång.

När något ändras måste djur och växter anpassa sig till förändringen. Människan har möjlighet att åstadkomma förändringar och därmed ansvar för de anpassningar som sådana förändringar kräver. De flesta djur och växter har generationstider på mindre än trettio år vilket innebär att anpssning tar något årtionde. Om den tillgängliga tiden blir miljontals år innebär det ingen bättre anpassning.

För ett par hundra år sedan började luftens koldioxidhalt öka. Växter och djur anpassade sig. En del arter gynnades, en del arter som inte klarade anpassningen slogs ut. Om koldioxidhalten börjar sjunka kommer utslagna arter inte tillbaka men dagens arter måste anpassa sig till den sjunkande halten och en del, däribland kanske även människan, kommer att slås ut genom att de inte klarar den nya anpassningen. Det kan vara motiverat att sluta öka koldioxidhalten men det är viktigt att vi inte låter den sjunka.

Vi har idag många alternativ till fossila bränslen. Vi kan bygga ut vindkraft, vi kan använda solceller, vi kan ta vara på vågkraft, vi kan öka användningen av biobränslen, vi kan bygga kärnkraftverk, vi kan bygga geotermiska kraftverk. Alternativen börjar bli konkurrenskraftiga och mycket talar för att vi kommer att överge fossila bränslen. En åtgärd som skulle kunna få stor betydelse är att vi byter ut vårt elnät och överger vårt förlegade växelströmssystem för ett nät som kan hantera och tillvarata många små tryckpunkter. Om några årtionden kan vi mycket väl ha problemet att våra koldioxidutsläpp inte räcker för att bibehålla konstant koldioxidhalt.

För ett par hundra år sedan hade Jorden en svältreglerad befolkning på en miljard. Om ett par årtionden skall vi föda tio välmående miljarder. Det är inte möjligt att göra med en återgång till orörd natur men kanske genom att vårda dagens natur. Hur kan vi göra det?

Mycket behöver göras. När uppfinner någon en vattentät skarv mellan solceller? När börjar vi fundera på vår albedopåverkan? När provar någon 300 V likströmsnät? När får vi motorgeneratorer som kan omvandla bioenergi till el? Kan man energiförsörja drönare med högeffektlaser? En övergång fån spekulationstillverkning till beställningstillverkning kan medföra betydande minskning av behovet av råvaror och energi men det är värt sin egen mässa.