Jag har inte mycket konkret att visa upp. För något år sedan var det massa folk som vände ryggen åt Jimmies tal i centrala Umeå, men liknande har ju hänt i andra städer också. Det är mest det här att till och med Västerbotten har gått så långt att de enda som protesterade var kulturvänstern och kommunistungdomarna.
Man kan diskutera om det finns psykobiologiska skillnader i hur män och kvinnor röstar. Jag personligen är övertygad om att det finns, men är inte så intresserad av att fördjupa den diskussionen. Min gissning att kvinnorna är nästa stora procentenhetskliv är baserad på att ca 30% av männen röstar på SD jämfört med ca 10% av kvinnorna (enligt YouGov). Det finns helt enkelt mer att ta av där. Dessutom riskerar den ökade otryggheten hos kvinnorna att nå en kritisk nivå. Det har pratats i tråden om att de större städerna släpar efter, men jag tror att den ökade otryggheten kommer att märkas främst där och ge fler väljare.
För tidigare högerväljare kan det hända att de hamnar i M/L och förblir där. Men jag tror inte att rödgröna väljare kommer att hamna där, utan om de byter block, går de raka vägen till SD. Anledningen är helt enkelt att jag inte tror att de gjort någon vandring på höger-vänsterskalan för att motivera ett steg där samtidigt som de tar ett steg mot en mer restriktiv politik. Steget tas istället på grund av att invandringsfrågan blir så viktig att andra frågor minskar i prioritet. (Jag tror dessutom att en hel del rödgröna väljare, paradoxalt nog, har lättare att gå till SD än att byta block trots stigmatisering.)
En ung kvinnlig moderat och en ung kvinnlig vänsterpartist kan vara oense om mycket politiskt samtidigt som de är eniga om att det är "sjukt drygt" med killar från Mellanöstern som förföljer en på dansgolvet, eller att de inte ens vågar dra dit själva längre. Moderaten har nog lättare att gå över till SD än vänsterpartisten, men moderaten kan också välja att stanna kvar och hoppas att AKB menar allvar. Vänsterpartisten däremot, hon kommer aldrig att välja ett alliansparti. För henne finns bara SD så länge inget rödgrönt parti öppnar upp för samarbete. (Eller så fångas hon upp av S i någon slags post-terror-"we shall overcome"-yra...)
Citat:
(gällande min gissning att kvinnorna blir nästa stora ökning för SD)Man kan diskutera om det finns psykobiologiska skillnader i hur män och kvinnor röstar. Jag personligen är övertygad om att det finns, men är inte så intresserad av att fördjupa den diskussionen. Min gissning att kvinnorna är nästa stora procentenhetskliv är baserad på att ca 30% av männen röstar på SD jämfört med ca 10% av kvinnorna (enligt YouGov). Det finns helt enkelt mer att ta av där. Dessutom riskerar den ökade otryggheten hos kvinnorna att nå en kritisk nivå. Det har pratats i tråden om att de större städerna släpar efter, men jag tror att den ökade otryggheten kommer att märkas främst där och ge fler väljare.
För tidigare högerväljare kan det hända att de hamnar i M/L och förblir där. Men jag tror inte att rödgröna väljare kommer att hamna där, utan om de byter block, går de raka vägen till SD. Anledningen är helt enkelt att jag inte tror att de gjort någon vandring på höger-vänsterskalan för att motivera ett steg där samtidigt som de tar ett steg mot en mer restriktiv politik. Steget tas istället på grund av att invandringsfrågan blir så viktig att andra frågor minskar i prioritet. (Jag tror dessutom att en hel del rödgröna väljare, paradoxalt nog, har lättare att gå till SD än att byta block trots stigmatisering.)
En ung kvinnlig moderat och en ung kvinnlig vänsterpartist kan vara oense om mycket politiskt samtidigt som de är eniga om att det är "sjukt drygt" med killar från Mellanöstern som förföljer en på dansgolvet, eller att de inte ens vågar dra dit själva längre. Moderaten har nog lättare att gå över till SD än vänsterpartisten, men moderaten kan också välja att stanna kvar och hoppas att AKB menar allvar. Vänsterpartisten däremot, hon kommer aldrig att välja ett alliansparti. För henne finns bara SD så länge inget rödgrönt parti öppnar upp för samarbete. (Eller så fångas hon upp av S i någon slags post-terror-"we shall overcome"-yra...)
Citat:
Jag håller helt med. Men, oavsett när det bilda(t)s, tror jag inte att de kan samla tillräckligt med stöd fram till valet för att kunna påverka det. Jag vågar inte spekulera längre än så. (Däremot blir det ju spännande 2022.)
Citat:
Håller med i allt i huvudsak, men jag undrar hur det blir med handskarna. Jag är övertygad om att flera tvekande väljare tog det mentala steget över till SD i går, i dag, eller i morgon. Kanske har det också fått personer att komma ur SD-garderoben bland bekanta. Tyvärr tror jag dock inte att det kommer att bita så bra som förklaring av ondskefulla avsikter, för de som verkligen anser att det är en ondskefull avsikt. "Inte alla invandrare/muslimer", ni vet resten. Det borde räcka - i min värld är dådet närmast en krigsförklaring - men ja...
Det är förstås alltid vanskligt att sia hur en större händelse som terrorattacken i Stockholm kommer påverka opinionsstödet för SD.
Men det finns ett par faktorer som talar för att attacken kan vara betydelsefull.
Just att Stockholm har drabbats kan påverka stödet för SD eftersom SD hittills haft såpass lågt stöd i huvudstaden. Ett SD som växer i Stockholmsopinionen kan påverka de totala opinionssiffrorna.
Terrordådet ger också en känsla av att handskarna är av. Den som i framtiden avkrävs en detaljerad redogörelse för sin ondskefulla avsikt att rösta SD behöver inte säga mer än "Terrordådet i Stockholm". Alla kommer förstå.
Men det finns ett par faktorer som talar för att attacken kan vara betydelsefull.
Just att Stockholm har drabbats kan påverka stödet för SD eftersom SD hittills haft såpass lågt stöd i huvudstaden. Ett SD som växer i Stockholmsopinionen kan påverka de totala opinionssiffrorna.
Terrordådet ger också en känsla av att handskarna är av. Den som i framtiden avkrävs en detaljerad redogörelse för sin ondskefulla avsikt att rösta SD behöver inte säga mer än "Terrordådet i Stockholm". Alla kommer förstå.
